Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektroteknisk industri - Elektroterapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L. Fredholm; dess tekniska föregångsmän äro J.
Wenström och E. Danielson. Jämte denna
firma äro numera i Sverige verksamma de inhemska
firmorna Luth & Roséns elektriska aktiebolag,
grundadt 1881, samt Förenade elektriska aktiebolaget,
som är en kombination af Elektriska aktiebolaget
Magnet, Ludvika, och Elektriska aktiebolaget Holmia
i förbindelse med maskinfabriken Clayton-Unger,
Arbrå. Ända till för några år sedan importerades
emellertid största delen af i Sverige använda
elektriska maskiner, ett förhållande, som emellertid
på ett par år undergått en radikal förändring. Af
elektriska maskiner importeras numera ej mycket;
däremot taga vi från utlandet en mängd annan
elektroteknisk material, såsom ackumulatorer,
ledningstråd, kablar, instrument och apparater
af olika slag. Isolatorer kunna numera erhållas
från de inhemska porslinsfabrikerna, och en del
ledningsmaterial tillverkas inom landet. Elektriska
maskiner exporteras från Sverige till grannländerna
Norge, Finland och Ryssland samt till England och de
engelska kolonierna. Ett par stora växelströmsmaskiner
bl. a. hafva t. o. m. levererats till Canada.
A. E-m.
Elektroterapi (se Elektron och Terapi) l. Elektrisk
kur, med., elektricitetens användande vid sjukdomars
behandling. Redan de fornromerske läkarna nyttjade
elektriciteten i läkekonstens tjänst. De föreskrefvo
nämligen för vissa sjuklingar fotbad uti stora
bäcken, i hvilka elektriska fiskar (darr-rockor)
befunno sig; men naturligtvis hade de ingen kännedom
om, huru eller genom hvilken kraft dessa bad voro
verksamma. En medveten användning af elektricitet i
terapeutiskt syfte kunde ifrågakomma, först sedan
elektricitetsmaskiner blifvit uppfunna. Under
senare hälften af 1700-talet fingo dessa ett
ganska vidsträckt medicinskt bruk. Ett uttryck
för de föreställningar man på den tiden hade om
den elektriska kraftens verksamhet i sjukdomar
är ett utlåtande af en 1773 utaf "Société royale
de médecine" i Paris nedsatt kommitté. I detta
utlåtande framställes elektriciteten såsom ett nästan
ofelbart medel mot en mängd alldeles olikartade
lidanden. Erfarenheten visade dock snart, att
man hyst öfverdrifna förhoppningar, och den nya
behandlingsmetoden råkade därför i misskredit. Sedan
Galvani upptäckt beröringselektriciteten (1780),
försökte åtskilliga framstående vetenskapsmän att
göra denna upptäckt fruktbärande för terapien; men
till följd af brist på lämpliga apparater och lämplig
metod motsvarade resultaten icke förväntningarna,
och elektriciteten kom åter i glömska bland läkarna.
Med Faradays upptäckt af induktionsfenomenen (1831)
och den snart därpå följande konstruktionen af för
medicinskt bruk lämpade elektriska apparater vaknade
åter ett lifligare intresse för elektroterapien. Men
ett rationellt och på fysiologiska fakta grundadt
bruk af elektriciteten vid sjukdomars behandling
fanns näppeligen före de berömda undersökningar,
som på 1840-talet gjordes af G. B. Duchenne (de
Boulogne) öfver lokalisationen af den elektriska
strömmen vid dess användning på människokroppen. Denne
utmärkte läkare begagnade sig hufvudsakligen af
induktionsströmmen. Genom Rob. Remak (1815-65) kom den
galvaniska strömmen åter till heders. Numera brukas
bådadera inom medicinen; men induktionselektriciteten
har en vidsträcktare användning, bl. a. af det skälet,
att de
därtill erforderliga apparaterna äro billigare
och lättare att transportera. De numera för
terapeutiskt bruk mest använda kromsyreelementen
finnas dock, konstruerade för galvanisk ström, i såväl
lätthandterliga som billiga apparater. Likaså finnas
dylika, afsedda för såväl galvanisk som induktions-
eller faradisk elektricitet, hvilka genom enkla
manipulationer kunna ställas så, att hvilketdera
slaget ström som önskas kan användas, eller ock
så, att bägge strömslagen samtidigt sändas genom
elektroderna. Det sistnämnda förfaringssättet kallas
att använda galvano-faradiska eller kombinerade
strömmar. Det terapeutiska användandet af dylika
strömmar sker på alldeles samma sätt, som då endast
galvanisk eller faradisk ström begagnas. Vid dessa
elektriska strömmars användning för medicinskt
bruk förfares på följande sätt. De båda polerna
(elektroderna) af den elektriska apparaten
sättas på kroppsytan, hvarefter strömmen får
passera genom huden och de underliggande sjuka
väfnaderna. Företrädesvis nyttjas dylik elektricitet
vid en mängd sjukdomar i nerv- och muskelsystemet,
i synnerhet vid åtskilliga former af förlamning
och nervsmärta. Vid några af dessa sjukdomar
har elektriciteten jämväl ett stort diagnostiskt
värde. Förutom de nu nämnda vanligaste metoderna
vid elektroterapi med begagnande af galvaniska
och induktions- eller faradiska strömmar finnas
numera många andra, hvilka dels grunda sig på äldre
förfaringssätt för frambringande af elektricitet,
som åter kommit till heders, dels blifvit en direkt
tillämpning på medicinens område af den storartade
utveckling, som elektricitetsläran tagit under de
senare åren. Ett exempel på de förra är användningen
af den statiska eller Franklinska strömmen medelst
s. k. influensmaskiner (af Töpler-Holtz, Wimshurst
m. fl.). De elektriska strömmar, som af dylika
alstras, ega en mycket hög spänning, men ringa
intensitet och användas på grund af sin relativa
ofarlighet bl. a. till s. k. elektriska luftbad,
såsom elektrisk hufvuddusch vid nervsvaghetstillstånd
med sömnlöshet, hufvudvärk eller eljest ökad
retbarhet. De från våra moderna elektricitetsverk
levererade elektriska strömmarna med hög spänning
kunna ock användas inom elektroterapien, sedan deras
intensitet minskats genom insättning af motstånd etc.,
den s. k. likströmmen såsom galvanisk ström, de olika
slagen af växelströmmar till faradisk elektricitet
och med ungefärligen samma terapeutiska verkan som
dessa. Äfven den elektriska kondensationsmetoden
har inom medicinen försökts både i diagnostiskt
och terapeutiskt syfte. De ungefär samtidigt af
den franske forskaren d’Arsonval och den kroatiske
ingenjören Tesla upptäckta elektriska strömmar,
som utmärka sig genom en utomordentlig frekvens
och spänning, ha på det sista årtiondet tillfört
elektroterapien alltmer uppmärksammade och
sannolikt äfven lefvande nya metoder. Angående
principerna för dylika strömmars uppkomst och det
därtill använda instrumentariet se Elektricitet och
Teslaströmmar. Deras nuv. terapeutiska användning
fordrar ett tämligen inveckladt och därför ännu icke
synnerligen utbredt instrumentarium och kan ske
dels såsom en allmän s. k. Arsonvalisation, dels
efter mer lokal applikation å kroppsytan. Med den
allmänna Arsonvalisationen åsyftar man att inverka
på blodtryck och ämnesomsättning, såsom vid gikt,
diabetes, neurasteni (
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
