- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
377-378

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elopten - Eleos - Eleosaccharum - Elephanta l. Elefanta - Elephantiasis - Elephantine - Elephas - Elers, Jörgen - Elers, Johan - Elettaria - Eleusine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en flytande del. Berzelius kallade den fasta
delen stearopten och den flytande eleopten.
P. T. C.*

Eleos (grek. "Efaog), grek. myt., personifikation
af medlidandet, åt hvilken på torget i Aten var rest
ett altare, dit hjälpsökande togo sin tillflykt.

Eleosaccharum, Elæosaccharum, farm., oljesocker. Se
Oljor.

Elephanta l. Elefanta (ind. Gharapuri,
grottstaden), en 10 km. n. om Bombay,
6 km. från fastlandet belägen ö, vid ebb 15
kvkm., bestående af två långsträckta, genom en
smal dalgång åtskilda bergåsar. Den fick sitt
namn af portugiserna, då de först sågo ön,
med anledning af en ur klippan uthuggen elefant
af tre gånger naturlig storlek, hvilken 1864
uppställdes i Victoria garden i Bombay.
Ön har sex i klipporna uthuggna grottempel;
det förnämsta är ung. 40 m. i kvadrat och 4-6 m.
högt, taket uppbäres af 36 vid uthuggningen
ur klippan i rätvinkliga rader kvarlämnade pelare
(se fig.), nu delvis mycket skadade.
illustration placeholder
Pelare i stora

grottemplet på

Elephanta.


I bakgrunden finnes en nära
5,5 m. hög reliefbild af den indiska trimurtien:
Brahma, Visjnu, (Çiva. Väggarna prydas af reliefer,
som hafva afseende på Çiva. Ingången bevakas af
åtta kolossala stenfigurer. Jfr Fergusson och
Burgess, "The cave temples of India" (1880).
Wbg.

Elephantiasis (grek. och lat., af elephas, elefant),
med., betecknar en abnormt stark (hypertrofisk)
utveckling af huden och underhuden å enskilda
kroppsdelar, hvarigenom dessa blifva mer eller
mindre oformliga och klädda af en hudbetäckning,
som i viss mån liknar elefanthud. Den patologiska
process, som ligger till grund för denna förändring,
kan vara af många olika slag. Stundom deltaga hudens
alla olika delar i ungefär lika grad. Stundom utgår
förändringen mer ensidigt från hudens blodkärl,
lymfkärl, nerver, fettväfnad etc. Vanligen spela
en abnorm tillväxt, förtjockning och utspärrning
af lymfkärlen jämte stockning (stas) af lymfan
en framträdande roll. Hudförtjockningen antager
ej sällan enorma dimensioner: foten och benet
kunna svälla an till en ofantlig klump af flera
tiotal kg. vikt, pungen bli mer än manshufvudstor
o. s. v. Orsaken till elephantiasis är att söka i
en kronisk hudretning af mekanisk eller bakteriell
karaktär (såsom kroniska hudsår, t. ex. s. k. bensår),
och ej sällan återfinnes ett viktigt orsaksmoment i
ärrbildningar (ganska ofta efter brännsår), som genom
afspärrning af större lymfkärl åstadkomma stockning af
lymfströmmen. - I flera tropiska länder förekommer
elephantiasis som en specifik infektionssjukdom
beroende på en i huden inträngande parasit (Filaria
Bancrofti
). Denna senare form är sedan gammalt känd
och går under namnet elephantiasis arabum, i det
sjukdomen först beskrefs af de gamle arabiske läkarna;
äfven kallas den Barbadossjukan, då den är särskildt
vanlig på ön Barbados.

Benämningen elephantiasis græcorum betecknar
spetälska (lepra), som ej har något att skaffa med
elephantiasis i ofvan angifna bemärkelse. G. F-r.

Elephantine. Se Elefantine.

Elephas, zool. Se Elefantdjuren.

Elers, Jörgen, dansk donator, f. 1647, d. 1692 som
assessor i Höjesteret och i Kammarkollegiet. Vid
operahusets brand 1689 förlorade E. båda sina barn,
och till minne af dem upprättade han (1691) "Elers’
kollegium" i Köpenhamn, hvarest 24 studenter
erhålla fri bostad. Kollegiet kom till stånd
först 1705. Där höll Henrik Steffens 1802-04 sina
ryktbara föreläsningar. - Jfr G. E. Wad, "J. Elers
og Elers’s collegium" (1891), och K. R. Vestergaard,
"Bidrag til Elers’ collegiums historie" (s. å.).
E.Ebg.

Elers, Johan, vitterhetsidkare och topograf, f. 8
juni 1730 i Karlskrona, student i Lund 1745, vardt
1750 e. o. kanslist uti Inrikes civilexpeditionen,
där han tio år senare blef kopist och 1766
protokollssekreterare. Sedan han varit sekreterare i
sekreta utskottet vid 1771-72 års riksdag, befordrades
han s. å. till förste expeditionssekreterare i
förstnämnda ämbetsverk. Dittills hade E. varit en
ifrig medlem af mösspartiet och kunde följaktligen
icke med blida ögon se revolutionen; men han
förblef städse, jämväl under de nya förhållandena,
en plikttrogen ämbetsman. 1787 fick han kansliråds
titel, och 1789-92 var han ledamot af Rikets
ärendens allmänna beredning. Under senare delen af
sin lefnad var han bosatt dels i Göteborg, dels
i sin födelsestad, där han dog 20 nov. 1813. -
E:s ungdom inföll samtidigt med uppkomsten
af Sveriges första s. k. vittra gillen, hvilka
uppmuntrade rimkonsten, och E. rimmade så flitigt,
att han 1755-59 kunde utgifva fyra dikthäften,
kallade Mina försök. Dessa i tidens smak hållna
poem orsakade hans inkallande i "Utile dulci" och
sedermera (1773) i Vitterhetsakademien, där han 1774
vann pris för elegien Mina tårar (hvilken troligen
gaf anledning till J. H. Kellgrens satiriska dikt
"Mina löjen"). 1792 utgaf E. Glada qväden (med musik
af Frigel, Kraus, Stenborg, Naumann och Åhlström
m. fl.). När han på ålderdomen vistades i Göteborg,
deltog han flitigt i Vet.- och vitt. samhällets
arbeten och föredrog där flera stycken i bunden
form. Af vida större värde än nämnda vittra alster är
det förtjänstfulla historisk-topografiska arbetet
Stockholm (4 bd, 1800-01), hvilket E., sedan han
erhållit afsked ur statens tjänst, med nit och flit
utarbetade. K. F. W.

Elettaria, bot. farm. Se Kardemumma.
illustration placeholder
Eleusine coracana.

Eleusine Gärtn., bot., växtsläkte af fam. Gramineæ,
förekommande i Gamla världens tropiska och subtropiska
länder. E. coracana (korakan l. dagussa)
odlas


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free