- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
393-394

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elgström, Per - Elgå - Elhafen, Ignaz - Elhanan - El-hasa - El-hofhuf - Eli - Elia - Eliae, Paulus - Elias l. Mount S:t Elias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad rätt har ett folk att dömma en regent? (1809) och
Om ett stort, ett patriotiskt tänkesätt (1810). I
trots af att E. ej hann formell säkerhet har han
haft betydelse för litteraturspråket bl. a. genom
flera nybildningar. E:s Samlade vitterhetsarbeten
utgåfvos (jämte G. Ingelgrens) af P. Hanselli
1860. E:s lefnadsteckning skrefs af Atterbom
(se dennes "Minnesteckningar och tal", II, 1869),
som äfven egnade hans minne ett par sånger.
R-n B.

Elgå. Se Älgå.

Elhafen, Ignaz, sydtysk elfenbenssnidare
(födelse- och dödsår okända), verksam i Wien på
1680- och 1690-talen samt i Düsseldorf det följande
årtiondet, var en bland de ypperste företrädarna
af barocktidens elfenbensplastik. Särskildt i sina
mytologiska och backanaliska reliefer framställde han
med ovanlig natursanning och liffullhet den nakna
människokroppen. I anda och formgifning visar han
sig besläktad med Rubens, i ej ringa mån äfven med
Michelangelo. Ett flertal af E:s arbeten finnes i
Münchens nationalmuseum.

Elhanan, hebr.: "Gud har förbarmat sig", namn på en
man från Betlehem, som besegrade jätten Goliat (jfr
2 Sam. 21: 19), en handling, som 1 Sam. 17 tillägger
David. I 2 Sam. 23: 24 uppträder förmodligen samme
E. bland Davids hjältar. E. S-e.

El-hasa. Se El-ahsa.

El-hofhuf. Se El-ahsa.

Eli var en präst i det gamla Israel vid helgedomen
i Silo (jfr 1 Sam. 1: 9), där den unge Samuel gjorde
tjänst under honom. Israels nederlag mot filistéerna,
hvarvid E. förlorade ej blott sina söner Hofni och
Pinehas, utan ock Guds ark, tillskyndade den gamle
mannen döden (jfr 1 Sam. 4: 18 ff.). Hvad som för
öfrigt berättas om E. går ut på att motivera hans och
hans söners fall (jfr 1 Sam. 2: 22-25; 3: 10 -18). Af
rätt sent ursprung är legenden i 1 Sam. 2: 27-36, som
tager hänsyn till öfversteprästämbetets öfvergång
till Sadoks hus (jfr uppfyllelsen i l Kon. 2: 27).
E. S-e.

Elia (hebr. Eli jáhu l. Elija, "min Gud [l. Gud]
är Jahve", Sept. 3Hhov, N. T. ’Hlaag], var en
mäktig profet i Efraims rike på konung Ahabs tid
(omkr. 870 f. Kr.). Han är bekant framför allt
genom sin eldiga och framgångsrika kamp mot den,
särskildt af Ahabs fanatiska gemål Isebel, omhuldade
Baalsdyrkan, hvilken med henne införts i Israel,
äfvensom för sitt modiga uppträdande mot det af
konungaparet utförda justitiemordet på Nabot i
Jisreel. Enligt de i kanon bevarade berättelserna
(1 Kon. 17-19; 21; 2 Kon. 1 o. 2), hvilka delvis
färgats af legender, men ej minst därigenom sätta oss
i stånd att ana mannens utomordentliga betydelse för
Israels religion, har E. först framträdt för konungen
och förkunnat inbrytandet af en treårig torka med
åtföljande hungersnöd, hvarpå han begifvit sig till
bäcken Kerit, där korpar förde mat till honom. Kerit
har sannolikt legat i landet ö. om Jordan, oaktadt
traditionen nu utpekar den i Wadi Kelt, på vägen
mellan Jerusalem och Jeriko. Sannolikt låg bäcken
icke långt från Tisbe, profetens födelseort, möjligen
ännu bevaradt i El-Istib på Adschluns berg. Härifrån
har E. begifvit sig till en stad Sarefat i Fenicien
(det nuv. Sarafend mellan Tyrus och Sidon), där han
bragte välsignelse öfver en fattig änkas hus. På 3:e
året, då hungersnöden var som störst, trädde han åter
på Guds befallning
fram för Ahab och inbjöd honom att tillsammans
med folket åse den stora tvekampen mellan honom
såsom Jahves representant och Baalsprästerna, på
Karmel. Sedan folket här bevittnat hans stora seger,
då eld från himlen föll ned och förtärde offret och
veden på E:s altare, vände sig förbittringen mot
Baalsprästerna, hvilka dödades af folket på E:s
befallning. Därefter föll på profetens särskilda
bön det efterlängtade regnet. E. måste dock åter
fly undan Isebels grymhet, först till Beer-Seba
och därefter till berget Horeb, där Gud tröstade
honom i hans missmod samt gaf honom i uppdrag att
gå åstad och smörja 3 olika redskap mot Ahabs hus,
nämligen Hasael till konung i Damaskus, Jehu till
konung i Israel och hämnare öfver omridernas hus
samt Elisa till sin andlige efterträdare. Vid sidan
af denna berättelse står en annan, som förtäljer om
E:s bestraffande af Ahab och Isebel med anledning
af mordet på Nabot, hvarvid han förkunnar, att på
samma ställe, där dennes blod flutit, skola ock
hundar slicka Ahabs blod - en hotelse, som sedan
på konungens ånger mildras till att gälla hans son
(1 Kon. 21: 17-29). Sist berättas om E:s underbara
försvinnande vid Jordan inför sin lärjunge Elisas
ögon, hvilken får hans mantel i arf. Hvilket intryck
den utomordentlige mannen gjort på samtiden, visas
äfven af andra senare drag. Enligt profeten Malaki
(3:23, sv. öfv. 4:5) skall E. återkomma såsom
förelöpare och vägröjare för "herrens dag". På
grund häraf väntades E. af Syr. 48: 10 och af judarna
på Jesu tid (Matt. 16: 14, Joh. 1: 21, 25); enligt
Jesu försäkran har E. uppträdt i Johannes Döparen
(Matt. 11: 14). Vid förklaringen uppenbarar han sig
jämte Mose; i själfva verket är E:s mäktiga gestalt
det bästa illustrerande exemplet för att förstå
hans större föregångare i folkets barndomstid,
Mose. Skildringen af de båda profetvittnena i
Uppb. 11 har tydligen ock lånat drag från den mäktige
profeten. Så stor än E. var, har dock Jesus ej fullt
kunnat förlika sig med hans anda (Luk. 9: 54 ff.). -
Då E. hade det gemensamt med Henok, att han stod i ett
särskildt intimt förhållande till Gud, betraktades
han ock liksom denne af den senare judendomen såsom
delaktig af särskilda uppenbarelser, och apokalyptiska
skriftalster tillskrefvos honom. Origenes omtalar
sålunda en Elias apokalyps, som bl. a. skall ha
innehållit det ord, som Paulus citerar i 1 Kor. 2:
9 och hvilket icke förekommer i G. T:s kanoniska
skrifter. Om E:s apokalyps se vidare E. Schürer,
"Geschichte des jüdischen volkes im zeitalter
Jesu Christi", III (3:e uppl., 1898), sid. 267 ff.
E. S-e.

Eliæ, Paulus, dansk klerk. Se Povl Helgesen.

Elias. 1. Mount S:t Elias [mätirnt-s9nt-ilåYos],
vulkaniskt berg i Brittiska Nord-Amerika, nära gränsen
till territoriet Alaska och endast 75 km. från Stilla
hafvet, under 60° 17’ 35" n. br. och 140° 55’ 20"
v. lgd. Det ligger i de s. k. S:t Elias-alperna. Dess
höjd har uppgifvits olika; prins Ludvig af Savojen,
som 31 juli 1897 besteg dess topp, beräknade den till
5,522 m. Nyare kartor uppgifva höjden till 5,517 och
5,486 m. Det öfverträffas i höjd af en annan topp i
samma bergskedja, Mount Logan, 5,956 (5,948) m. S:t
E. är betäckt med ofantliga glaciärer, af hvilka den
på södra sidan ända till hafvet sig sträckande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free