Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elisabet Tudor - Elisabet l. Isabella af Aragonien - Elisabet af Österrike - Elisabet Charlotta - Elisabet Charlotta af Orléans - Elisabet Filippina Maria helena - Elisabet (Paulina E. Ottilia Lovisa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvilket de skulle bygga sin framtida storhet. För
Europa var hon det kraftigaste skyddsvärnet mot
katolskt trostvång och spanskt öfvervälde.
Bland senare tiders författare, som tecknat E:s
person och regeringshistoria, må nämnas Ranke,
Mignet, Motley, Macaulay, Green och Gardiner. En
utförlig, men ojämn skildring af hennes regering
lämnas af Froude, "History of England from the fall
of Wolsey to the death of Elizaheth", bd 5-12 (ny
uppl. "History of England, reign of Elizabeth", 6
bd, 1893). Jfr vidare Beesly, "Queen Elizabeth"
(i serien "Twelve english statesmen", 1892, ny
uppl. 1900), Creighton, "Queen Elizabeth" (1896,
ny uppl. 1900), och E. Mareks, "Königin Elisabeth
von England" (i serien "Monographien zur
weltgeschichte", 1897). J.R.P. (V. S-g.)
Elisabet, franska drottningar och furstinnor. 1.
E. 1. Isabella af Aragonien, Filip III:s
gemål. Se Isabella, franska drottningar.
2. E. af Österrike, Karl IX:s af Frankrike
gemål, dotter till Maximilian II af Österrike, f. 5
juni 1554, d. 22 jan. 1592, blef vid 16 års ålder
förmäld med Karl IX, som genom sin moder, den
för andras inflytande på sonen fruktande Katarina
af Medici, förmåddes att glömma och försumma sin
finkänsliga och i moraliskt afseende fläckfria gemål
för andra förbindelser. Föga förstådd och älskad i
Frankrike, saknade hon allt politiskt inflytande och
stod t. ex. helt utanför Bartolomeinattens händelser.
Efter sitt enda barns död (1578) for hon åter till
Österrike, där hon lefde i tillbakadragenhet. E. A-t.
3. E.Charlotta, hertiginna af Orléans, dotter
till kurfursten Karl Ludvig af Pfalz, f. 1652 i
Heidelberg, d. 1722 i S:t-Cloud, blef vid 19 års
ålder gift med hertig Filip af Orleans, Ludvig XIV:s
broder, och öfvergick
samtidigt till katolska
läran. Hennes
giftermål troddes skola
bereda Pfalz något skydd
för fransmännen, men
hade en motsatt verkan;
ty när med hennes brors
död den
pfalz-simmernska mansstammen
utslocknade, gjorde
Ludvig XIV i hennes namn
anspråk på en del af
Pfalz, och då
anspråken ej godkändes, lät
han 1689 på det
grymmaste sätt härja detta land. Hertiginnans
äktenskap, upplöst genom makens död 1701, var föga
lyckligt. Såväl detta som den allmänna ställningen
i Frankrike på hennes tid äfvensom hoflifvet i Paris
och Versailles belyses kraftigt i hennes memoarer och
brefsamlingar. En fullständig samling af hennes bref
till hennes systrar utgafs af L. Holland i 7 bd 1867
–82, hennes bref till Leibniz af Bodemann 1884 i
"Zeitschrift des historischen vereins für
Niedersachsen". Ett urval af samtliga hennes bref från
åren 1672–1720 utgafs 1903 af Friedemann. I sina
skrifter visar hon sig sådan, som hon var i sitt lif:
en djup och reflekterande natur, genomträngd af
fromhet midt i en omgifning af lösa seder, skrymteri
och bigotteri. Hon var, trots den förslappande
öfverförfiningen vid hofvet, en vän af enkla och stärkande
lefnadsvanor och därför ej omtyckt af de förnäme.
Hennes son var den beryktade "regenten", Filip af
Orleans, i hvars uppfostran hon, till hans ofärd, ej
fick taga någon del. Jfr biografier af Kugler (1877),
Schott (1881) och Bodemann (i "Hist.
taschenbuch", 1892). (V. S-g.)
4. E. Charlotta af Orléans, den
föregåendes dotter, hertiginna af Lothringen, f. 13 sept.
1676, d. 23 dec. 1744, förmäldes 1698 med hertig
Karl Leopold af Lothringen och Bar och skötte
efter dennes död (1729) regeringen där. Sedan
Lothringen afträdts till Stanislaus Leszczynski
(1738), antog hon titeln "prinsessa af Commercy".
Af hennes 13 barn blef äldste sonen, Frans, gift
med Maria Teresia och romersk kejsare.
5. E. Filippina Maria Helena,
vanligen känd såsom Madame E., Ludvig XVI:s
syster, f. 3 maj 1764 i Versailles, fick en religiös och
vårdad uppfostran af grefvinnan de Marsan och abbé
de Montégut och lefde
i Montreuil, fjärran
från hofvet, känd för
sin barmhärtighet
och sin smak för
vetenskapliga studier. När
revolutionen utbröt 1789,
skyndade hon till sin
högt älskade broders
sida och delade den
kungliga familjens
fångenskap och alla
vidriga öden, när deras
andra släktingar
emigrerat. Efter Marie-
Antoinettes död vårdade
hon ensam den unga hertiginnan af Angoulême,
Frankrikes dauphine. 9 maj 1794 anklagades hon
inför revolutionstribunalet för hemliga förbindelser
med de landsflyktige prinsarna samt för att ha
understödt dem med penningar. Dagen därpå dömdes hon
till döden och afrättades. E. A-t.
Elisabet (Paulina E. Ottilia Lovisa),
drottning af Rumänien, f. 29 dec. 1843 i Neuwied,
dotter till furst Herman af Wied och prinsessan
Maria af Nassau (en halfsyster till drottning Sofia
af Sverige), blef 15 nov.
1869 förmäld med prins
Karl af Hohenzollern-
Sigmaringen (sedermera
Karl I af Rumänien).
Genom outtröttliga
omsorger för sitt folks
civilisering, genom
välgörenhet och
uppoffrande verksamhet för
vården af de sårade under
kriget med Turkiet
(1878) och senare har
hon gjort sig i hög grad
älskad i Rumänien. Sin
fäderneärfda smak för
litteratur har hon beständigt odlat samt under
pseudonymen Carmen Sylva nått världsrykte
genom sina noveller, sagor och dikter, som alla äro
skrifna i en sorgbunden ton. Bland hennes
dikter märkas Sappho (1880), Hammerstein (s. å.),
Rumänische dichtungen (1881), Die hexe (1882),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
