- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
415-416

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elisabetpol - Elisabetorden - Elisabetstilen - Elisabetsystrar - Elis Emil - Elise Selbig - Elisifs visa - Elision l. Elidering - Eliska dal-landet - Eliska skolan - Elissa - Elit - Elittecken - Eliumberrum - Elivågor - Elix. - Elixir - Elixir paregoricum - Elisabeth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elisabetpol. Se Jelizavetopol.

Elisabetsorden, namn på 2 österrikiska ordnar samt
på en bajersk och en rumänisk orden. Se Ordnar.

Elisabetsstilen (eng. Elizabethan style
1. architecture), bygnk. Se Byggnadskonsten, sp. 736.

Elisabetssystrar. Se Elisabetinnor.

Elis Emil, pseudonym. Se Hacksell, A. E.

Elise Selbig, pseudonym. Se Ahlefeldt,
C. S. L. W. von
.

Elisifs visa ("I Östgiötha bodde en herre sva bold"
o. s. v.), en dikt om ett af konung Albrekt och
hans tyske gunstling "den långe Bernhard" utfördt
klosterrof, hvarvid Elisif, dotter till "herr Erik"
och "fru Anna, af norske Gylleroten", bortfördes
ur Riseberga kloster (i Närke). Under färden till
Gottland, dit Bernhard efter Albrekts fall flydde
med sin röfvade brud, förgicks skeppet i storm,
och E. var den enda, som räddades. Hon återfördes
sedan till Riseberga, men dog på andra dagen efter
hemkomsten. - Af Elisifsvisan finnes ingen handskrift
i behåll. Den utgafs af trycket första gången 1732, af
J. G. Hallman, hvilken på titelbladet uppgifver, att
den omkr. 1390 författades af biskop Nils Hermansson
(Nicolaus Hermanni) i Linköping och då (1732) utgafs
efter en af franciskanmunken Laurentius Andreæ 1520
gjord afskrift. Starka inre och yttre skäl tala
emellertid för sannolikheten, att Elisifsvisan är
ett falsarium. Så mycket är visst, att den ej kan
förskrifva sig från den tid den själf uppgifver,
utan måste vara af långt senare datum. Måhända
är den ofvannämnde utgifvaren, Hallman, diktens
författare. Denne mans begåfning och öfriga litterära
bragder motsäga i intet afseende denna misstanke. Jfr
E. Bergström, "Anteckningar om våra historiska
folkvisor. 2. Elisifs visa" (i "Hist. bibliotek",
1877). _ B- G.

Elision l. Elidering (lat. elisio, af elidere,
utstöta), språkv., utstötning af slutvokalen eller
en med konsonant slutande ändstafvelse i ett ord
framför vokal eller h i början af följande. Stundom
betecknas denna utstötning med en apostrof
(’). Den grekiska termen för elision är
ekthlipsis. Jfr Aphæresis, Apokope och Synkope.
A. M. A.

Eliska dal-landet. Se Elis.

Eliska skolan, en filosofisk skola i Grekland, efter
Sokrates’ död stiftad af dennes lärjunge och vän
Faidon, som var bördig från Elis, hvilken stad till
en början var skolans stamhåll. Till sina åsikter och
sitt allmänna skaplynne var denna skola nära befryndad
med den megariska, af hvilken den i viss mån kan sägas
utgöra en förgrening. Bland dess anhängare må nämnas
Menedemos, hvilken förlade skolan till Eretria, hvaraf
den sedan erhöll namnet Eretriska skolan.
L. H. Å.*

Elissa, rom. myt. Se Dido.

Elit (fr. élite, af élire, lat. eligere, utplocka,
utvälja), urval; kärna, det bästa af något; utvaldt,
finaste sällskap; valdt manskap (jfr
Beväringselit). - Elitkår, valdt manskap.

Elittecken, fångv. Se Distinktionstecken.

Eliumberrum. Se Ausker.

Elivågor (isl. Élivágar), nord. myt., ett i eddorna
förekommande namn på floder i Ginnungagap, hvilkas
kalla vatten långt från källan hårdnade till
is, som smälte af hettan från Muspelhem, fick lif och
bildade urjätten Ymers kropp. Th. W.*

Elix., förkortning för elixir.

Elixir (af arabiskt ursprung), med. farm., allmän
benämning på vissa farmaceutiska beredningar,
företrädesvis sådana, som utgöra blandningar af
tinkturer med åtskilliga siraper och äro ämnade att
tilltala smak- och luktsinnet. Dylika elixir äro
ofta vackert färgade med något icke illasmakande
ämne. En bestämd definition på ordet elixir kan ej
gifvas. Det har ofta blifvit användt om blandningar
af mycket växlande sammansättning, t. ex. elixir
acidum Halleri
, Hallers sura droppar, hvilka bestå
af sammanblandade lika delar koncentrerad sprit och
svafvelsyra (liquor acid. Halleri, Pharmacopæa
suecica, ed. VII), och e. paregoricum (motsvarande
tinctura opii benzoica, i Sv. farmakopén), sammansatt
af anisoljans väsentliga beståndsdel (anetol), kamfer,
bensoesyra och opium, af hvilka beståndsdelar, med
en viss mängd utspädd sprit, göres en tinktur. I
äldre uppl. af Svenska farmakopén finnes ett stort
antal elixir upptaget, och ännu i den 6:e finnas
två beska beredningar under detta namn: e. amarum
Hjärneri
(e. ad longam vitam) och e. stomachicum
temperatum Hoffmanni
. Den förra, Hjärnes beska elixir,
var en tinktur på en blandning af åtskilliga beska
och aromatiska samt lösande droger, tillsammans med
teriak ("Hjärnes testamente l. beska kryddor"). Den
senare, Hoffmanns tempererade magelixir,
var en lösning i malagavin och pomeranstinktur
af fyra beska extrakt, malört, kardbenedikt,
tusengyllen (Erythræa) och baggsöta, samt det
yttre af pomeransskal. I svenska farmakopéns nu
gällande uppl. finnes icke benämningen elixir, men i
svenska militärfarmakopén (1903) finnes elixir amarum
concentratum
, en lösning af vattenklöfverextrakt
i vatten och tinctura aromatica, hvilken mera
koncentrerade lösning kan bevaras oförändrad och
bekvämt användas till beredning af det i samma
farmakopé upptagna, med mera vatten utspädda elixir
amarum alkalinum
. Många med vin (oftast malaga)
och konjak (franskt brännvin) gjorda beredningar af
lösande, beska och aromatiska droger buro förr namnet
elixir, t. ex. e. rhei amarum, e. rhei compositum,
e. rhei dulce
("Drottningens elixir", uppfunnet af
Rosén von Rosenstein för drottning Lovisa Ulrika),
e. sennæ 1. e. aperitivum, hvilka alla, under namn
af "vina" etc., funnos i ed. VI af Pharmacopæa
suecica. I den nuv. Svenska farmakopén finnes af
dessa endast e. rhei amarum upptaget, under namn
af vinum rhei amarum. Äfven det förr så populära
elixir Whyttii finnes i Sv. farm. under namnet
tinctura chinæ composita. Detta beredes nu med
utspädd sprit i stället för med malaga och franskt
brännvin. I andra länder begagnas en mångfald
af s. k. elixir, ofta vidunderliga blandningar,
smyckade med skrytsamma namn, stundom med tillägg
af uppfinnarens eget. I allmänhet finnes grundad
anledning att varna för bruket af dylika, merendels
på den lättrognes bedragande beräknade medel, bland
hvilka det sedan åtskilliga år tillbaka hit införda
s. k. "Brama lifselixir" bör särskildt nämnas.
O. T. S. (C. G. S.)

Elixir paregoricum (lat. paregoricus,af
grek. paregorein, lugna), farm., lugnande elixir. Se
Elixir.

Elizabeth [ili’s9beth]. 1. Stad i nordamerikanska
staten New Jersey, vid Staten Island sound, 5 km. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free