Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellis, Charles Augustus - Ellis, William - Ellis, Alexander John - Ellis Bell - Ellissen, Adolf - Ellora l. Elura - Ellore - Ellsbo - Ellur - Ellwangen - Ellwood, Thomas - Ellös fiskeläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Stockholm samt 1833-46 minister i Lissabon,
där han utöfvade ett mycket starkt inflytande på
Portugals inre politik under striderna mellan dom
Pedro och dom Miguel. E. tillbragte sina sista år i
Belgien, där han blef minister 1846, som förtrolig
rådgifvare åt Leopold I och dennes son Leopold II.
V. S-g.
Ellis, William, engelsk missionär, f. 1794 i London,
d. 1872, sändes 1816 af Londonmissionssällskapet
till Söderhafsöarna, där han arbetade omväxlande
på Sällskapsöarna och Sandwichöarna till 1825,
då han återvände till England. Där verkade han
bl. a. nio år som nämnda sällskaps sekreterare. På
dess uppdrag gjorde han på 1850-talet flera resor till
Madagaskar, hvarifrån missionärerna bortdrifvits,
men där ändtligen under ett hans besök 1862-65
missionsarbetet blef återupptaget. I arbeten,
som ännu behålla sitt värde, har han nedlagt sitt
missionslifs erfarenheter: Narrative of a tour
through Hawaii (1826), Polynesian researches (1829;
ny uppl. 1853), Three visits to Madagascar during the
years 1853, 185å, 1856 (1858) och Madagascar revisited
(1867). - Hans hustru i andra giftet, Sarah Ellis,
född Stickney, f. omkr. 1812, d. kort efter mannen,
vann ett namn genom arbetena The women of England
(1838; "Englands kvinnor", 1855) och The daughters
of England (1842; "Englands döttrar", 1856) m. fl., i
hvilka hon häfdade kvinnans rätt till en friare social
ställning. A. K.
Ellis, Alexander John (urspr. Sharpe), engelsk
fonetiker, f. 1814, d. 1890, graduerad bachelor of
arts i Cambridge 1837, blef medlem af Royal society
1864 och var två gånger president i Philological
society, London. E. var verksam som författare
i matematik, musikens teori, deskriptiv fonetik
och historisk ljudlära. Bland hans arbeten märkas
Essentials of phonetics (1848), On early english
pronunciation (1869 ff.), Pronundation for singers
(1877). Se tidskriften "Phonetische studien", 1891,
s. 400 ff. H. P.
Ellis Bell, pseudonym. Se Brontë l och 2.
Ellissen, Adolf, tysk litteraturhistoriker och
politiker, f. 1815 i Gartow (Lüneburg), d. 1872 i
Göttingen, utgaf 1840 Thee- und asphodelosblüten,
en samling metriska bearbetningar af kinesiska och
nygrekiska dikter. 1847 fick han en underordnad
anställning vid universitetsbiblioteket i
Göttingen, men egnade sig från 1848 hufvudsakligen
åt det politiska lifvet. 1849-55 var han medlem
af Hannovers andra kammare och sedan 1854 dess
president. Med glänsande vältalighet protesterade
han emot regeringens reaktionära afsikter, hvaraf
följden blef, att honom vägrades återinträde i
kammaren och att han förlorade all utsikt till
befordran på biblioteksbanan. 1864 inträdde
E. ånyo i Hannovers andra kammare och blef
1866, efter welfiska husets fall, medlem af
den konstituerande riksdagen, preussiska andra
kammaren och hannoverska provinslandtdagen samt
slöt sig till det nationalliberala partiet. Af E:s
litterära arbeten må ytterligare nämnas: Versuch
einer polyglotte der europäischen poesie (1846),
Voltaire als politischer dichter (1852) och Analekten
zur mittel- und neugriechischen literatur (5 bd,
1855-62). Jfr Goedeke, "Adolf E." (1872).
Ellora [9lå’r9] l. Elura, by i nordvästra hörnet
af brittisk-indiska lydstaten Haidarabad,
11 km. n. v. om Daulatabad, ryktbar genom sina
grott-tempel. Än har den hårda röda graniten blifvit
bearbetad till flera öfver hvarandra liggande
våningar, än är den öfverliggande bergmassan
bortsprängd, så att templen ligga fria i de sålunda
genom konst bildade fördjupningarna. Templens
antal uppgår till omkr. 30. De 10 sydligaste äro af
buddistiskt ursprung, och bland dessa är Visvakarmas,
från 8:e årh.
e. Kr., det mest anmärkningsvärda genom
sina vackra skulpturarbeten. Det största af de
följande 14 bramanska templen är Kailasa (d. ä. de
saligas boning), från 9:e årh. e. Kr. En stor
konstgjord fördjupning bildar en gård af 45 m. bredd
och 80 m. längd, uti hvilken man i den kvarstående
delen af klippmassan uthuggit ett skenbart fristående
tempel (fig. 1, sp. 431) med försalar, kapell och
korridorer - allt blomstrande under en rikedom af
plastiska ornament. En kvadratisk försal leder in till
hufvudtemplet, hvilket utom själfva tempelrummet, som
är 31 m. långt och 17 m. bredt, har sju symmetriskt
liggande sidokapell. Taket uppbäres af sexton i
fyra rader ställda stenpelare (fig. 2, sp. 432)
af 5 m. höjd. Medelst stenbjälkar äro dessa pelare
förbundna med ur väggen framträdande pilastrar, så att
det hela delas i fem skepp, af hvilka midtskeppet är
högre än sidoskeppen och för in till ett mindre rum,
en helgedom, som bevakas af tvenne jättefigurer
och innehåller gudens ur klippan uthuggna bild.
Väggarna äro täckta af bildverk, framställande
den indiska mytologiens gudomligheter jämte
strider ur Ramayana och Mahabharata. I den
tredje, norra, afdelningen, hvars tempel hafva en
blandad karaktär (hvarken rent buddistisk eller rent
bramansk), är Dhumarlenagrottan den märkligaste.
Den är hållen i bramansk stil, men de
däri uppställda gudomligheterna äro sivaitiska.
Jfr Fergusson och Burgess, "The cave temples of
India" (1880).
Ellore [olå’ro], Ellur l. Elur, stad i
brittiskindiska presidentskapet Madras, distriktet
Godavari. 33,521 inv. (1901). Säte för en evangelisk
och en katolsk mission.
Ellsbo, gård på nordöstra Hisingen, invid Göta
älf, 3 km. s. om Bohus. Där anordnade Lars Kagg i
aug. 1645 åt sina trupper ett läger, som befästes
med retranchement och redutter, hvarjämte en flottbro
utlades öfver älfven. Kagg började därefter belägra
Bohus samt kvarlåg i sitt läger, ehuru freden redan
slutits, till i början af sept. L. W:son M.
Ellur. Se Ellore.
Ellwangen, hufvudstad i württembergska Jagstkretsen,
vid floden Jagst. 4,747 inv. (1900). Stor hästmarknad
(den s. k. Kalter markt i jan.). På den ena af de
båda höjder, mellan hvilka staden ligger, står den
praktfulla vallfartskyrkan Maria af Loreto, som
årligen besökes af tusentals pilgrimer.
Ellwood [e’l<wud], Thomas, engelsk kväkare,
f. 1639, d. 1713, tjänstgjorde en tid som
föreläsare åt sin vän den blinde skalden
Milton och ingaf denne tanken att skrifva
"Paradise regained". E. var nära förbunden
med kväkarledarna Fox och Penn, utgaf 1690 Fox’
dagbok samt författade själf en mängd teologiska
stridsskrifter, ett andligt epos, Davideis (1712),
samt en mycket läst själfbiografi (1714, senast
omtryckt af H. Morley i "Universal library" 1885).
V. S-g.
Ellös fiskeläge, ett municipalsamhälle i Morlanda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
