- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
433-434

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elmblad, Per Magnus E. - Elmblad, Magnus Henrik E. - Elmblad, Johannes Vilhelm Samuel E. - Elmeboda - Elmen - Elmenau - Elmgaard, Hans Bertel Marius - Elmgren, Sven Gabriel - Elmhult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nykterhetssaken samt var länge medlem i styrelserna
för diakonissanstalten, Stockholms stadsmission och
Svenska missionssällskapet. Vidkommande läran om
Kristi försoning anslöt sig E. till P. Waldenström
redan vid dennes första uppträdande med en ny åsikt
i detta ämne (1872). 1847-56 utgaf E. den
religiösa tidskriften "Fridsbudbäraren". I förening med
A. P. Falk och G. S. Löwenhielm offentliggjorde
han 1863 en öfv. af nya testamentet ("lektorernas
öfversättning", många uppl.), i hvilken man sökte
följa den grundsatsen, att, såvidt det var förenligt
med troheten mot grundspråket, "använda endast
sådana ord och talesätt, som öfverensstämma med
vårt tungomåls nuvarande utveckling". E. utgaf för
öfrigt några smärre originalarbeten af religiöst
innehåll samt öfversatte en mängd skrifter af C. G.
Barth, A. F. Huhn, A. F. Krummacher ("Elias
den thisbiten", 1851; 2:a uppl. 1880) och Ad.
Monod m. fl.

(J. P.)

2. Magnus Henrik E., den föregåendes
son, skald, f. 12 sept. 1848 i Kärda socken, blef
1868 student i Uppsala, utvandrade omkr. 1870 till
Amerika, där han blef journalist, återvände 1884
till Sverige och afled i Stockholm 9 april 1888. E.
utgaf ett par diktsamlingar (1871, 1887), som röja
en icke ringa skaldegåfva, och han var en af den
svenskamerikanska litteraturens främsta krafter. Han
utgaf 1870 en lyckad öfv. till svenska af Ibsens
"Brand". E. fick 1886 Sv. akad:s mindre pris för
inlämnad täflingsskrift Allan Roini, en berättelse
från Herzegovina
.

K. W-g.

3. Johannes Vilhelm Samuel E., den förres
broder, sångare, f. 29 aug. 1853 i Kärda socken,
Jönköpings län, studerade 1870-74 vid
konservatoriet i Stockholm, särskildt sång för J. Günther, sedan
för F. Arlberg samt 1874-78 i Berlin hos J.
Stockhausen. Han uppträdde som konsertsångare bl. a. i
Australien, öfvergick snart till operan och var
1879-97 efter hvartannat engagerad vid operascenerna
i Dresden, Hannover, Prag, New York, Berlin,
återigen Prag och Breslau (där han äfven skötte
regissörskap). E. var 1897-1902 förste regissör och sångare
vid k. teatern i Stockholm, hvarefter han i samma
egenskaper verkat i New York, Amsterdam,
Wiesbaden och (från 1906) Leipzig. - E:s voluminösa
och mjuka basröst jämte hans frodiga musikaliska
intelligens gjorde honom i yngre år till en gärna hörd
ballad- och romanssångare. På operatiljorna har han
vunnit ännu större framgångar än på
konsertestraden till följd af sin dramatiska uppfattning,
ovanliga uttrycksförmåga och mönstergilla diktion, hvilka
egenskaper öfverskyla den på senare tiden mindre
väl behärskade röstens vibrato och detonering. E.
har medverkat vid flera festspel i Baireuth och
gasterat på skilda ställen, såsom i Petersburg,
Moskva och Stockholm, där han 1887 och 1894
uppträdde såsom Sarastro i "Trollflöjten", Brogni i
"Judinnan", Falstaff i "Muntra fruarna",
Landtgrefven i "Tannhäuser" och Marcel i
"Hugenotterna", hvarjämte han där konserterade såväl
nämnda år som 1892-93. Utom i nyssnämnda roller har
han vunnit loford framför allt i Wagnerpartier,
såsom Hunding, Fafner, Hagen, Daland, Marke,
Pogner
, men äfven i andra dramatiska basroller, såsom
Rocco, Bertram, Abboten i "Valdemarsskatten",
Angantyr i "Tirfing". Som regissör har han
åtnjutit mycket förtroende. Han är sedan 1888 gift
med författarinnan Sigrid Agneta Sofia
Pettersson
(f. 1860), som under signaturen
Toivo gjort sig känd genom lyriska dikter och
prosaberättelser samt äfven uppträdt som
öfversättarinna.

A. L. (E. F-t.)

Elmeboda, socken i Kronobergs län, Konga härad.
16,566 har. 2,986 inv. (1905). E. utgör ett
konsistoriellt pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt.

Elmen, soolbad i preussiska reg.-området
Magdeburg (Sachsen), tillhör staden Gross-Salze. 55
m. ö. h. Tvenne källor af olika salthalt, den ena
använd till bad, den andra till drickning. Utmärkta
badanstalter. Säsong maj-sept. Frekvens öfver
5,000 kurgäster. Kuranstalt för skrofulösa barn.
Graderverk (nära 2 km. långt).

Ln.

Elmenau, biflod till Elbe. Se Ilmenau.

Elmgaard [-går], Hans Bertel Marius,
dansk författare, f. 1861 nära Vejle, d. 1894, skref
åtskilliga skisser och berättelser med ämnen från
folklifvet (Töbrud, 1888, I marken, 1894 m. fl.).

Elmgren, Sven Gabriel, finsk
bibliotekstjänsteman och författare, f. 1817 i Pargas socken, Åbo
län, d. 1897 i Helsingfors, student i Helsingfors
1836, filos. magister 1840 och teol. kandidat 1844,
ingick s. å. vid universitetsbiblioteket, där han
1848 blef ord. amanuens och 1862 vicebibliotekarie.
Han tog 1891 afsked. Hans förnämsta verksamhet
vid biblioteket egnades den inhemska afdelningen
("Fennica"), som af honom blifvit förtecknad och
hvartill han utgifvit en bibliografisk vägledning,
Öfversigt af Finlands litteratur ifrån år 1542 till
1770
samt Öfversigt af Finlands litteratur ifrån år
1771 till 1863
(två akad. afh., 1861 och 1865).
Vidare författade E. Finska efämerider (1854),
Nådendals klosterruiner (1863), tvenne
sockenbeskrifningar (öfver Pargas och S:t Mårtens socknar) i
tidskriften Suomi (1847 och 1857) äfvensom åtskilliga
biografiska m. fl. uppsatser rörande Finlands
lärdomshistoria, i "Finlands minnesvärde män",
"Fosterländskt album" och "Lännetär, album utgifvet
af vestfinnar". E. ombesörjde jämväl utgifvandet af
"H. G. Porthans skrifter i urval" (1859-73) och af
"G. A. Wallins reseanteckningar från orienten"
(1864-66). 1850-54 var han redaktör af
"Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning". Det
var ock E., som upptäckte det fragment af "Konunga-
och höfdingastyrelsen", genom hvilket äktheten af
denna skrift kunde bevisas. På gamla dagar
sysslade han med bibelns kronologi (två arbeten 1888
och 1890) samt utgaf Bevis för skrifternas i nya
testamentet äkthet
(1895). Af flera lärda sällskap
var han en verksam medlem; 1846-61 var E.,
som ända från ungdomen med ifver tog del i arbetet
på det finska språkets höjande, Finska
litteratursällskapets sekreterare. 1887-90 var han ordförande i
Arkeologiska kommissionen. 1860 blef han
hedersdoktor i historisk-filologiska fakulteten och erhöll
1873 e. o. professors namn och värdighet.

V.*

Elmhult, köping i Kronobergs län, Allbo härad,
vid Södra stambanan och ändpunkten för den 72
km. långa enskilda järnvägen
Sölvesborg-Olofström-E. Genom k. br. 6 febr. 1885 blef E.
municipalsamhälle, innefattande jämte E. järnvägsstation
de egor af kronoskattehemmanet E., som begränsas
i s. af hemmanet Froafälle, i v. af hemmanet
Klöxhult, i n. af hemmanet Gemön och i ö. af en linje,
dragen 297 m. ö. om den nuv. landsvägen, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free