Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elsass-Lothringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbundsrådets bifall, sedan E:s representation,
landsutskottet, antagit dem; kunna regering och
landsutskott ej enas, förbehålles tyska riksdagens
medverkan vid landslagstiftningen. Landsutskottet
(der landesausschuss) räknar 58 medlemmar, valda
för 3 år: 34 af och bland de 3 landstingens
(bezirkstage) medlemmar, 4 af de fyra största
städernas kommunalråd och 20 af elektorer, valda
af de öfriga kommunalråden, öfverläggningsspråket
är tyska. I spetsen för förvaltningen står en
kejserlig ståthållare (statthaller), som residerar
i Strassburg och har vid sin sida en ministär med
en ansvarig statssekreterare såsom chef och delad
på fyra af delningar: för inrikesärenden, för kult
och rättsväsende, för finanser, industri och domäner
samt för jordbruk och allmänna arbeten, hvar och en
under en understatssekreterare. Såsom rådgifvande
myndighet (särskildt i fråga om lagförslag) fungerar
ett statsråd (staatsrat), bestående af ståthållaren
som ordförande, sex andra högre ämbetsmän samt 8-12
af kejsaren för 3 år utnämnda medlemmar, af hvilka
3 efter förslag af landsutskottet. Till tyska
riksdagen sänder E. 15 ombud. I förbundsrådet
är dess ståthållare representerad af två
kommissarier, som dock hafva endast rådgifvande
röst. – För den inre förvaltningen är E. deladt i 3
förv.-omr. (bezirke): Unter-Elsass, Ober-Elsass och
Lothringen under hvar sin president: i Strassburg,
Kolmar och Metz; bezirken äro delade i 22 kretsar
(kreise) med hvar sin kretsdirektor (Strassburg
och Metz bilda själfständiga stadskretsar under
bezirks-presidenten). Representationen i ett "bezirk",
bezirkstag, är ett slags landsting (en medlem för
hvarje kanton), som väljer en del af medlemmarna
i landsutskottet, besluter öfver sitt områdes
hushållning och fördelar reparationskostnaderna på
de olika kretsarna. På samma sätt har kretsen sin
representation, kreistag. – Under oberlandesgericht
i Kolmar såsom högsta domstolsinstans sortera 6
landgerichte och 77 amtsgerichte. Med 1900 års
ingång trädde den tyska "Bürgerliches gesetzbuch" i
st. f. dittills gällande "Code civil". - -
Budgeten för 1906–07 upptog de ord. inkomsterna till 54,4
mill. mk och utgifterna till 54,3 mill. mk samt de
e. o. inkomsterna till 3,9 och de e. o. utgifterna
till 4 mill. mk. Det s. k. matrikularbidraget
till Tyska riket var för budgetåret 1906–07 8,65
mill. mk. Rikslandets finansiella ställning är
fördelaktig, enär det ej vid öfvergången öfvertog
någon del i franska statsskulden. Genom aflösning af
säljbara ämbeten inom justitieförvaltningen uppstod
dock snart efter annexionen en statsskuld på omkr. 21
mill. mk, hvaraf dock större delen är betald; för
produktiva ändamål ha ock på senare tiden upptagits
några lån, så att hela statsskulden (uteslutande 3
proc. obligationer) utgör omkr. 30 mill. mk. – E:s
värnpliktiga (omkr. 8,200 man) fördelas på rikets
olika kårer och på flottan. Inom E. äro förlagda
15:e och 16:e samt delar af 14:e armékårerna och
2:a bajerska kåren. Fästningar äro Strassburg,
Metz, Neubreisach, Diedenhofen och Bitsch. Landets
vapen (sedan 1891) är riksörnen med kejsarkronan
sväfvande däröfver och de tre landsdelarnas vapen
på bröstskölden. (Detta vapen användes endast för
dekorativa ändamål; myndigheterna föra riksvapnet.)
Litt.: "Das reichsland E. Ländes- und
ortsbeschreibung. Herausgegeben vom Stat. bureau
des ministeriums für E." (1898–1903), "Beiträge zur
landes- und volkeskunde von E." (1887 ff.),
"Mitteilungen der Geol. landesanstalt von
E." (1886 ff.), "Statist. mitteilungen" (årl.,
sedan 1873), "Stat. handbuch" (hvartannat år).
Wbg.
Historia. Genom lag af 9 juni 1871 förenades
E. med Tyska riket såsom "omedelbart riksland"
och styrdes diktatoriskt af förbundsrådet till 1
jan. 1874, då Tyska rikets författning trädde i
kraft. Härpå inrättades landet efter mönstret af en
preussisk provins, under en "oberpresident", von
Möller, men vissa regeringsfunktioner förbehöllos
rikskansleren. De många förmåner, som tyska
regeringen visade landet, såsom ersättning för
förluster under kriget, nedsättning i skatterna m. m.,
födde inga vänligare känslor mot Tyskland. Stor
upphetsning framkallade "optionsfrågan". Genom
Frankfurtfreden hade bestämts, att alla i
E. boende till 1 okt. 1872 skulle själfva få
afgöra, om de för framtiden ville vara fransmän
eller tyskar. Den, som valde det förra, måste dock
flytta till Frankrike; men af 160,878 personer,
som opterade för Frankrike, öfverflyttade blott
49,926. De kvarstannande betraktades som tyskar och
behandlades som förbrytare, när de under inflytande
af det katolska prästerskapet och med anspråk att
anses för utlänningar sökte undandraga sig värnplikt
o. d. Kommunalråden i Strassburg m. fl. städer
upplöstes 1873. Vid det första valet af medlemmar
i tyska riksdagen (1874) valdes 10 klerikala och 5
liberala, alla tyskfiender, hvilka vid sitt första
uppträdande i riksdagen högtidligen protesterade
mot E:s införlifvande i Tyskland. I riksdagens
förhandlingar togo de ingen del. Emellertid bildades
inom landet ett nytt parti, autonomisterna, hvilket
insåg det gagnlösa i att protestera mot Tyskland och
fordrade, att E., liksom andra tyska riksländer,
skulle få förvalta sig själft. Vid riksdagsvalen
1877 vann det 5 platser i riksdagen från de
protesterande. Genom ståthållarskapets inrättande
enligt lag af 4 juli 1879 fick slutligen landet
större själfständighet. Fältmarskalken E. von
Manteuffel (1879–85) sökte såsom ståthållare
vinna folket, särskildt de högre klasserna,
genom mildhet och eftergifvenhet, utan att dock
lyckas. Vid riksdagsvalen 1881 och 1884 valdes
endast klerikala och protestpartiets män. Strängare
åtgärder vidtogos då. 1881 förbjödos franska
försäkringsagenter att drifva sin verksamhet i
rikslandet, tidningar undertrycktes, optanter, som
återvände från Frankrike, blefvo utvisade, och det
bestämdes, att tyska språket ensamt skulle användas
i landsutskottet. Ståthållaren furst Chlodwig zu
Hohenlohe-Schillingsfürst (1885–94) syntes till
en början kunna lugna sinnena, men 1887 valdes idel
protesterande, hvilket framkallade nya mått och steg
från regeringens sida. Alla föreningar, som stodo i
någon förbindelse med franska patriotligan och som
icke intogo tyskar såsom ledamöter, blefvo upplösta;
förordningar utfärdades mot yttringar af fientlighet
mot Tyskland, mot franska officerares vistande
i landet, mot utlänningars rätt att arrendera
jakten; riksregeringen fick rätt att vid behof
utse lämpliga personer till kommunalämbetsmän på
landsbygden. Slutligen (1889) påbjöds det tyska
språket såsom enda språk vid domstolarna. Den
mest ingripande åtgärden var dock införande af
passtvång för alla öfver tysk-franska gränsen kommande
utlänningar (1887) i syfte att förhindra franska
agitatorers besök i E. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
