Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embouchyr - Embrassera - Embrasyr - Embrochera - Embrokation - Embrouillement - Embrun - Embryo - Embryobärare - Embryolog - Embryologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(trötthet, oro, dietfel o. d. hos blåsaren förorsakar lätt
bristfällig embouchyr). 1. L. W:son M. 2. A. L.*
Embrassera [äg-], fr. embrasser (af bras, arm),
omfamna; krigsv., omfatta, bringa emellan två eldar.
Embrasyr [an,-], fr. embrasure (af embraser, antända,
sticka i brand). 1. Befästningsk., en skottglugg i
en fästningsmur eller i ett pansarskydd eller ock
en prismatisk nedskärning i ett jordbröstvärn,
genom hvilken eld afgifves från en bakom skyddet
varande artilleripjäs. Embrasyren kallas "rak"
eller "sned", allteftersom dess medellinje är
vinkelrätt mot eldlinjen eller icke. Embrasyrens
yttre öppning göres alltid vidare än den inre;
dess botten lutas utåt eller inåt, beroende på om
bakomvarande pjäs skall dumpas eller eleveras;
dess sidor benämnas kindstycken. Förr gjordes
embrasyrerna djupa, och deras sidor bekläddes; men
numera göras de grunda och så litet som möjligt
afstickande mot bröstvärnet i öfrigt. Vid mur-
och pansarembrasyrer söker man reducera öppningen
till det minsta möjliga genom att förlägga
pjäsens riktbågars medelpunkter invid eller inuti
densamma. Sammanfalla rikt- och embrasyrmidtpunkterna,
uppstår en s. k. minimalembrasyr. Murembrasyrer
skyddas äfven genom hvälfda förbyggnader:
tunnel- och Haxo-embrasyrer. Jfr
Blinda. - 2. Fönster- eller dörröppning i en mur.
L. W:son M.
Embrochera [arjbråj-], fr. embrocher (af
broche, stekspett), sticka igenom något
med ett spetsigt instrument; fäktk.,
ränna värjan genom lifvet på någon.
(B. C-m.)
Embrokation (fr. o. eng. embrocation, af
grek. embroche, begjutning), med., gnidning,
frottering under användande af en vätska; äfven därför
afsedd vätska, liniment e. d. Se Hemliga medel.
Embrouillement [äbrojmä’], fr., förvirring, oreda,
villervalla.
Embrun [äbro’], arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Hautes-Alpes, på en klippa vid Durance,
870 m. ö. h., vid Lyonbanan och foten af det 2,628
m. höga Mont S:t-Guillaume. 2,936 inv. (1901). E. är
omgifvet af gamla murar och har en gotisk katedral,
centralfängelse och collège; tillverkning af kläde
och landtbruksredskap. - E., som i forntiden hette
Ebrodunum, var biskopssäte 374-1790. Flera konsilier
ha hållits där. J. F. N.
Embryo (grek. embryon). 1. Bot., en ur äggcellen
efter dess befruktning framvuxen flercellig kropp, som
utgör början till en ny generation, men ännu en tid är
omgifven af moderväxtens väfnader och får sin näring
af densamma. Embryo i denna bemärkelse förekommer
därför hufvudsakligen endast hos mossor, ormbunkar
(se dessa ord) och fanerogamer. Embryobildningen
hos fanerogamerna begynner efter befruktningen
därigenom, att äggcellen tvärdelas och först
vanligen ger upphof till en mer eller mindre
kraftigt utvecklad embryobärare, som dock saknas
hos en del växter. Denna har ofta formen af en
flercellig celltråd, hvilken liksom borrar ner
embryot i endospermet, eller är förgrenad, bildande
ett system af näringsupptagande haustorier (se
d. o.). Hos en del monokotyledoner utgöres densamma
af en enda mycket stor cell. Embryobäraren tjänstgör
tydligen som ett slags näringsapparat för embryot,
möjligen förarbetande de till detsamma kommande
näringsämnena. I främre delen af embryobäraren
utväxer det egentliga embryot, hvilket hos olika
växter kan nå en olika grad af utbildning. Först
delas embryoanlaget i kvadranter och oktanter,
sedermera afskiljes genom tangentiala delningar
en hudväfnad utåt. Hos monokotyledonerna utväxer
embryots spets direkt till hjärtbladet, under det
vid dettas sida en stamvegetationspunkt anlägges
(se Monocotyledoneæ). Hos dikotyledonerna
utbildas tidigt ett hjärtblad på hvardera
sidan om stamvegetationspunkten. En cell mellan
embryobäraren och embryot, hypofysen, ger genom
särskilda delningar upphof till rotspetsen. Hos
en del parasiter, t. ex. Cuscuta, samt orkidéer
kunna emellertid på embryot ej skilda rot-, stam-
och bladanlag urskiljas, utan embryot utgöres där
af en tämligen odifferentierad cellklump. Se vidare
Frö. G. O. R.
2. Anat., zool. Se Foster och Ägg.
Embryobärare, bot. Se Embryo.
Embryolog, forskare i embryologi.
Embryologi (af grek. embryon, växtämne, foster,
och logos, lära), vetenskapen om embryots
utveckling, har till uppgift att utreda sättet för
de organiska varelsernas, såväl växters som djurs,
tillblifvelse. Den når sitt mål på väsentligen
tvenne skilda vägar, hvilka, oaflåtligt mötande och
korsande hvarandra, äro lika oundgängliga för vår
djupare insikt i de lefvande organismernas inbördes
släktskapsförhållanden och för utredandet af de
typiska grunddrag, som, trots den oändligt rika
mångfalden af växlande former inom varelsernas större
hufvudgrupper, dock löpa såsom en röd tråd genom dem
alla. Den ena vägen leder till utredandet af hela den
komplex af förändringar och omgestaltningar, som en
viss enskild djurforms embryoner ha att genomlöpa,
innan de nå fram till de för samma djurform under
fullt utveckladt tillstånd säregna egenskaperna. Denna
gren af utvecklingsläran, ontogeni l. individuell
utvecklingshistoria, har således att utreda gången
af den enskilda växt- eller djurformens utveckling,
från det allra tidigaste stadiet till det fullt
utbildade tillståndet. Den andra vägen har till
uppgift att sätta den enskilda växt- eller djurformens
olika utvecklingsskeden i jämförande förbindelse med
liknande utvecklingsstadier hos andra former. Denna
jämförande embryologi, som blifvit kallad fylogeni
l. växt- och djurstammarnas utvecklingshistoria, har
(jämsides med paleontologien) lärt och lär oss, att de
högst organiserade varelserna utvecklats ur de lägre
stående, att den historiska utvecklingen fortskridit
t. ex. från de lågt organiserade ryggradslösa
djuren steg för steg upp till de högre stående
ryggradsdjuren, att från de lägre bland dessa, från
fiskar och groddjur, genom kräldjur och fåglar samma
utveckling efter hand nått upp till däggdjuren och
bland dessa slutligen till de högst organiserade,
till människan. Den har härvid också kunnat
ådagalägga de genomgående utvecklingsprinciperna
för skilda växt- och djurformer och fastställa det
typiska för dessa midt i floden af växlande yttre
gestaltningar och öfver skiljaktigheterna visa hän på
det gemensamma. Hæckel har uppställt den satsen,
att ontogenien (en enskild individs embryologiska
utveckling) är en snabb rekapitulation af samma
arts fylogenetiska (historiska) utveckling. Gäller
denna lag för djurformen i sin helhet, så gäller den
också i lika hög grad för dennas skilda organ och
väfnader. Jfr Descendensteori.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
