- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
499-500

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emulsion - Emulsor - Emund - Emund gamle - Emussläktet - Emys - Emån - Emöt - En

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vissa s. k. gmmihartser (dyfvelsträck, galbanum
m. fl.) bildas likaledes lätt emulsioner, om
man till deras pulver, under flitig rifning i en
porslinsmortel, småningom tillsätter vatten. Oäkta
emulsioner kallas de, hvilka man erhåller genom
att först väl sammanblanda passande olösliga
ämnen med ett emulgens (ofta gummi arabicum,
dragant, äggula e. d.) och sedan, såsom nyss
nämndes, uppslamma dessa genom sammanrifning med
småningom tillsatt vatten. - Af 8 i Sv. farmakopén
upptagna emulsioner finnes strängt taget blott 1
s. k. äkta. Man begagnar emulsionsformen för att
ingifva oljor eller vissa skarpt smakande ämnen
(terpentin, hartser, mysk o. d.) i en form, som
lättare fördrages och är behagligare för smaken.
O. T. S. (C. G. S.)

Emulsor (af lat. emulgere, utmjölka), mejerisk. Se
Mjölkhushållning.

Emund, västgötalagman på 1000-talet, Då Olof
Skötkonung bröt sin dotter Ingegärds trolofning
med Olof Haraldsson i Norge, skall, enligt Snorre
Sturlassons konungasagor, E. ha varit synnerligen
verksam för åvägabringande af det uppror, som
så när hade kostat Olof Skötkonung tronen. I
Snorre Sturlassons berättelse om E. förekommer
emellertid åtskilligt, som tydligen saknar historisk
trovärdighet. Särskildt bör anmärkas, att i den
förteckning på västgötalagmän, som är bifogad
Västgötalagen, finnes ingen lagman benämnd E.
(B-e.)

Emund gamle, konung i Sverige omkr. 1047, var son af
Olof Skötkonung och Edla, en i krig fången vendisk
höfdingadotter. Han efterträdde sin yngre halfbroder
Anund Jakob, som var af äkta börd. E. hade en strid
med ärkebiskop Adalbert af Bremen, i det han gynnade
Asmund, som ville lösgöra svenska kyrkan från de
bremenske ärkebiskoparnas primat och själf vara
ärkebiskop omedelbart under påfven, men Adalbert
insatte omkr. 1060 Adalvard till biskop i Skara,
fast E. afvisade honom. Sannolikt egde under hans tid
den gränsreglering med Danmark rum, hvilken omtalas
i den äldre Västgötalagen och hvilken bekräftade
såväl Blekinges som Skånes och Hallands skilsmässa
från Sverige. I en till den äldre Västgötalagen
fogad konungalängd bär E. tillnamnet "den slemme",
och det säges där om honom, att han var girig och
ej god att trotsa i det, som han ville främja. Med
E., som dog omkr. 1060, utslocknade den gamla
konungaätten i Sverige. Om en hans son se Anund 4.
(B-e.)

Emusläktet, zool. Se Australien, sp. 458, och
Dromæus.

Emys, zool., sköldpaddsläkte, hörande till
fam. Testudinidæ. Bukskölden är genom ligament
rörligt förenad med ryggskölden, hos yngre enhetlig,
hos äldre bestående af två rörligt förenade delar;
25 randplåtar; hufvudet utan sköldar; tårna
med simhud. Hit hör europeiska kärrsköldpaddan,
E. (Cistado) lutraria. Den växlar till form och färg
efter åldern; hos gamla djur är ryggskölden brun
eller svart, stundom med gula streck eller punkter;
bukskölden än enbart svart eller gul, än både svart
och gul; ryggskölden oval (hos mycket unga rund)
med svag längsköl i midten; längd 21-26 cm. Djuret
bebor största delen af Europa från Mecklenburg i n.,
Petersburg och Mindre Asien i ö. och Algeriet i s.;
dock saknas det numera i större delen af västra
Europa, och äfven i nordligaste Tyskland har det
blifvit mycket sällsynt. Att det
fordom lefvat äfven i södra Sverige, bevisas af
dess lämningar i torfmossarna. Det uppehåller sig i
långsamt flytande vatten, i sjöar och moras. Om dagen
vistas det i vattnet och kommer endast om nätterna upp
på det torra. Det lifnär sig uteslutande af animalisk
föda: fiskar, grodor, snäckor, maskar o. s. v. Äggen
läggas i vattnets närhet i en liten grop, som honan
gräfver ut med svansen och bakbenen. Djuret ligger
om vintern i dvala, nedgräfdt i gyttja. - Till
sköldpaddsläktet Podocnemis hör den i det tropiska
Syd-Amerika allmänt förekommande arrau-sköldpaddan
(P. expansa), hvars ägg insamlas i massa och utgöra
en viktig handelsartikel, enär företrädesvis deras
olja har stor användning. L-e.

Emån. Se Emmån.

Emöt (fr. émeute), upplopp, gatuorolighet.

En, Juniperus communis L., bot., en till
fam. Pinaceæ, afd. Cupressineæ, hörande buske eller
ett mindre träd (var. suecica) med lätt afflarnande
bark och korta, hvasst spetsade barr, hvilka sitta i
tretaliga kransar (se fig. i plansch I och III till
art. Coniferæ). Han- och honblommor sitta
på skilda stånd. Hanbusken, som förekommer i större
mängd än honbusken, utsläpper i maj eller juni sitt
ymniga frömjöl ("enen ryker"). Honblommorna sitta
i små gulgröna, knopplika kottar, hvilkas fjäll
alla äro sterila, utom de tre öfversta, som äro
något sammanväxta och kransställda. I fjällens veck
sitta de nakna fröämnena, ett i hvarje. Efter skedd
befruktning utväxa dessa fjäll och blifva köttiga
samt hopväxa fullkomligt så när som på uddarna;
sålunda bildas en s. k. bärkotte, "enbäret". Först
efter två år blir detta moget, hvilket förklarar
hvarför på samma enbuske träffas både mogna och
omogna "bär". Då enen får trädform, kan den nå
en ganska betydlig storlek. På utställningen i
Stockholm 1866 visades i genomskärning en enstam
(från Gästrikland), hvilken hållit 13 m. i höjd och
1 m. i omkrets samt varit minst 150 år gammal. På
mycket blåsiga ställen, t. ex. i fjällen - där enen
går högre upp än t. o. m. dvärgbjörken - och på
de yttersta skären, blir enen krypande, med korta,
breda och mer tilltryckta barr (var. nana). - Enen
uppväxer ofta inom skogar, hvilka genom afverkning
eller af annan anledning glesnat, och är då af icke
ringa gagn till följd af den skugga och det skydd
busken lämnar marken, hvars utmagrande därigenom i
viss mån förebygges. - Enens ved utmärker sig genom
en egendomlig, rätt behaglig, cederlik lukt samt är
synnerligen hård, seg och varaktig, hvarför envirke,
då det fås af tillräckliga dimensioner, begärligt
användes till allehanda slöjdföremål (skedar, kannor,
lådor m. m.). Smärre enar användas med synnerlig
fördel till stör, vidjor o. d.

Enbären, Fructus juniperi ("Baccæ juniperi"),
ha medicinsk användning och skola då bestå af
de fullt mogna bärkottarna. De mogna enbären äro
nästan klotrunda, af större pepparkorns eller mindre
ärters storlek, glänsande brunsvarta, med delvis
kvarsittande blåaktigt daggöfverdrag. Vid fästet sitta
små bruna fjäll, rosettlikt ordnade. Spetsen visar
en trestrålig insänkning, med de trubbiga förkrympta
spetsarna af de forna kottefjällen svagt utstående
mellan insänkningens strålar. Fruktväggarna äro i det
inre köttiga, brungröna, med talrika balsamgömmen
och omsluta 3 hårda, trekantigt äggformiga frön,
som äfven innehålla utbuktande mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free