- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
519-520

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ende, Hans am - Endavour-sund - Endecasillabi sdruccioli - Endekagon - Endelave - Endemann, Wilhelm - Endemi - Endemiska synoder - Ender, Johann - Ender, Thomas - Ender, Eduard - Ender, Axel Hjalmar - Enderbyland - Endermatiska medel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkärlek för idylliska, lugna stämningar.
Jfr R. M. Rilke, "Worpswede" (1903),
och H. Bethoe, "Worpswede" (1904).

G–g N.

Endeavour-sund [inde’və-], södra delen af Torres’
sund mellan kap York, Australiens nordligaste spets,
och Prince of Wales-öarna. Cook upptäckte det 1770
och gaf det namn efter sitt skepp.

Endecasillabi sdruccioli [sdru’ʃjåli], it., "glidande
elfvastafviga" vers. Se Ariosto, sp. 1465.

Endekagon (af grek. e’ndeka, elfva, och goni’a,
hörn), elfvahörning.

Endelave, dansk ö i sydvästra delen af Kattegatt,
utanför Horsensfjord, 13 kvkm. 675 inv. (1906), hvilka
idka jordbruk och sjöfart.

(E. Ebg.)

Endemann, Wilhelm, tysk rättslärd, f. 1825 i
Marburg, d. 1899 i Kassel, blef 1856 assessor
vid öfverdomstolen i Fulda och 1862 professor i
handels- och civilprocessrätt i Jena. 1867 blef
han ombud för Schwarzburg-Rudolstadt i nordtyska
riksdagen och representerade 1871–73 Eisenach i tyska
riksdagen. 1876 blef han professor i Bonn. Bland
E:s många och gedigna skrifter förtjäna särskildt nämnas:
Die beweislehre des civilprozesses (1860),
Das deutsche handelsrecht (1865; 4:e uppl. 1887),
Das recht der aktiengesellschaften und genossenschaften (1874; forts. af föreg. arbete),
Der deutsche civilprocess (1878–79),
Das deutsche konkursverfahren (1889) och
Die behandlung der arbeit im privatrecht (1896),
hvarjämte han deltog i utgifvandet af en stor
handbok i handels-, sjö- och växelrätt (1881–83).

Endemi, endemisk (af grek. en, uti, hos, och demos,
folk) kallas en sjukdom, som är inhemsk hos ett folk
och ofta förekommer på en bestämd ort, i motsats
till epidemi, hvarmed betecknas en sjukdom, hvilken,
"såsom en främling kommande" (grek. epidemios),
angriper ett folk, spridande sig från en ort till
en annan, eller som på vissa tider inom ett bestämdt
befolkningsområde åstadkommer talrika sjukdomsfall af
samma art. I verkligheten låta dock icke sjukdomarna
dela sig i tvenne sådana grupper. Samma sjukdom kan
vara både endemi och epidemi. Den kan vara ständigt
förekommande eller hemmastadd hos ett folk, men den
kan ock därifrån utbreda sig till andra folk och
blir då för dem en epidemi, t. ex. koleran, som är
endemisk i området kring Ganges, men som stundom
sprider sig därifrån vida omkring och då antager
karaktären af epidemi. Detta förhållande beror på
orsakerna till sjukdomen. Äro dessa af den art, att
de trifvas eller förekomma blott på vissa ställen,
förblir sjukdomen inskränkt till dessa orter och är
då en endemi i egentlig mening, t. ex. struma
och kretinism. Låta åter orsakerna förflytta
sig, kunna de antingen föras allt vidare omkring,
och följden är då dessa stora epidemier, som fara fram
öfver jorden, t. ex. kolera och pest, eller ock finna
de under sin flyttning nya, för sig lika gynnsamma
ställen som de, från hvilka de utgått. De slå sig då
ned på dessa ställen, och sjukdomen, som således kom
dit såsom epidemi, blir då endemisk där. Till och med
inom sitt eget område kan en endemi på vissa tider
förete en sådan stegring, att man måste säga den då
härska där epidemiskt. Begreppen endemi och epidemi
motsvara alltså icke vissa särskilda sjukdomar;
men båda innebära de betydelsen af en fara, som är
gemensam för alla ortens invånare.
Väl är det endast epidemier man vanligen benämner
med det gamla svenska ordet farsoter, men det är
säkerligen därför, att man anser detta ord betyda
en farande sjukdom, då det likväl rätteligen
betyder blott en farlig sjukdom (af subst. fara,
farlighet). Och sjukdomens endemiska förhållande
är sannerligen ej att ringakta. Då epidemierna
äro ett öfvergående ondt, utöfva endemierna
sitt fördärfliga inflytande på generationer. De
flesta endemiska sjukdomar bero på ett organiskt
lefvande smittämne, som under gynnsamma betingelser
utvecklar och förökar sig. I första hand utgöres detta
smittämne af de lägsta växtorganismerna, bakterierna,
t. ex. kolera, pest, tarmtyfus, rödsot, i mindre
omfång af de lägsta djurorganismerna (frossa). Vissa
rent endemiska sjukdomar, t. ex. struma, brukar man
lägga klimatet till last, och det är möjligt, att
framtida undersökningar komma att visa, att sådana
sjukdomar stå i något samband med marken, vattnet
eller väderleken på de orter, där de förekomma.

K–r–n.

Endemiska synoder, möten af ett mindre antal
biskopar, hvilka möten sammankallades af patriarken i
Konstantinopel, i stället för de ekumeniska mötena,
sedan dessa efter konsiliet 787 (då bildstriden
afgjordes) icke mera höllos.

Ender. 1. Johann E., österrikisk målare, f. 1793,
d. 1854, fick sin utbildning vid Wiens konstakademi,
vid hvilken han blef professor 1829. Han målade
omtyckta porträtt i Isabeys maner samt åtskilliga
större historietaflor: Marcus Aurelius på dödsbädden,
Korsfästelsen (1850–52) i Stefansdomen m. fl. –
2. Thomas E., den föregåendes tvillingbroder,
landskapsmålare, d. 1875, bildade sig efter
Claude Lorrain och Ruisdael, var professor vid
konstakademien i Wien och gjorde vidsträckta resor
i Brasilien (1817–18, från hvilken resa han hemförde
900 akvareller och teckningar), Italien, Palestina och
Grekland. Hans landskap äro målade med saftig pensel,
men sakna poesi och stämning: de verka nästan som
goda, färglagda fotografier. – 3. Eduard E., son
till E. 1, f. 1824, d. 1884 i London, var historie- 
och genremålare.

Ender, Axel Hjalmar, norsk målare och bildhuggare,
son af en till Norge inflyttad holländare,
f. 10 sept. 1853 på Dikemark, Askers socken, nära
Kristiania. Med understöd af Karl XV och Oskar II
studerade han vid Fria konsternas akademi i Stockholm
och vistades därefter ett par år i München och Paris.
Utom en mängd högt skattade genretaflor har han målat
omkr. 25 altartaflor (ypperst Kvinnorna vid
grafven
, i Molde, upprepad för andra kyrkor). Han
vann 1890 pris vid täflan om uppförande af en
Tordenskjolds staty i Kristiania (aftäckt 1901).

O. A. Ö.

Enderbyland [e’ndəbi-länd], högt land i Södra
ishafvet, under polcirkeln och 50° ö. lgd
fr. Greenw., upptäckt 1831 af engelske hvalfångaren
Biscoe och uppkalladt efter Ch. Enderby (d. 1876),
egare af det af Biscoe förda fartyget.

Endermatiska medel (af grek. en, i, och de’rma,
hud), med., sådana läkemedel, hvilka i form af
ströpulver eller salfva användas å den genom något
dragmedel (spansk fluga e. d.) från epidermis befriade
läderhuden för att på denna väg uppsugas (absorberas)
och sålunda åstadkomma samma verkan, som om medlen
blifvit intagna genom munnen eller anbragta på ännu
annan väg. Detta sätt att införa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:45 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free