Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 525-526 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Endotel, Endothelium - Endotermisk förening - Endothecium - Endotryptas - Endozoisk - Endre - Endromis - Endräktsboken - Endröd - Endymion - Ene - Eneberg, Valdemar - Eneby - En echarpe - En echec - En effet - Enegren, Gustaf Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endotelhinna, hvilken tillåter passerandet af vätska -
under vissa förhållanden äfven fasta kroppar (röda
och hvita blodkroppar) - ur kärlen in i omgifvande
väfnader, eller eventuellt ur dessa senare in i
kärlen. Alla väfnader och organ äro därför mer eller
mindre rikligt genomsatta af nätverk af kapillärer.
Ju intensivare verksamhet, ju lifligare
ämnesomsättning ett organ företer,
dess rikligare är det försedt med blod- och
lymfkapillarer.

Fig. 4. Ytbild af en kapillär, l cellgränser; 2 cellkärnor.

- Artärerna föra blodet från hjärtat
till blodkapillarerna, venerna från dessa senare
till hjärtat. Lymfkapillarerna upptaga väfnadssaft
(se Bindesubstansväfnad) ur väfnaderna, och lymfkärlen
leda kapillärernas vätska (lymfa) från kapillärerna
in i venerna. E. Hgn.

Endotermisk förening (af grek. endon, invärtes, och
therme, värme), kem., kallas hvarje kemisk förening,
som bildas ur sina beståndsdelar under
upptagande af värme. Vid sönderdelningen
blir motsvarande värmemängd frigjord.
Endotermiska föreningar äro t. ex. jod väte,
JH, acetylen, C₂H₂, och kolsvafla, CS₂.
Se vidare Termokemi.

Endothecium, bot.
Se Ståndare.

Endotrofisk (af grek. endon, invärtes,
och trofe, näring), bot. Se Mykorrhiza.

Endotryptas (af grek. endon, invärtes, och
tryptein, spjälka), kem., ett ägghvitespjälkande
endoenzym (se d. o.), som förekommer bl. a. i jäst.
H. E.

Endozoisk (af grek. endon, invärtes, och zoon,
djur), bot., kallas en sådan spridning af växter, som
försiggår därigenom, att djur äta frön och frukter,
hvarefter dessa oskadade aflämnas med
exkrementerna. Jfr Spridningsanordning. H. Hn.

Endre, socken i Gottlands län, Norra häradet.
2,337 har. 342 inv. (1905). E. bildar med Hejdeby
ett prebendepastorat i Visby stift, Norra kontraktet.

Endromis, zool. Se Skäckspinnare.

Endräktsboken. Se Konkordieboken.

Endröd, kommun i ungerska komitatet Békés, vid
Kórós. 11,855 inv. (1901). Kvarnindustri.

Endymion (grek. &#7960;&#957;&#948;&#965;&#956;&#943;&#969;&#957;), grek. myt., betecknas i
de betydligt skiftande sagorna såsom en son antingen
af Zeus eller af Aethlios, och såsom hans fädernesland
uppgifves dels Elis, dels Karien, där han jagade
på berget Latmos. Enligt den mest gängse sagan
älskades han af mångudinnan Selene (Diana, Luna),
hvilken för att ostörd kunna kyssa honom försänkte
honom i en evig slummer, under hvilken hans kropp i
oförminskad grad behöll sin friskhet och ungdomliga
fägring. Äfven säges han med henne ha haft femtio
döttrar, hvari man velat se en allegorisk anspelning
på månadernas antal i hvarje olympiad. Grekernas
bildande konst älskade att framställa E. såsom
en underskön sofvande yngling, hvilken Selene med
hänförelse betraktar. Den berömda liggande marmorstod
af Den sofvande E., som numera utgör den vackraste
prydnaden i Stockholms nationalmusei antiksamling,
har måhända också ursprungligen bildat grupp med
en Selene-staty.

Detta sköna konstverk (se
fig.) upptäcktes 1783 i ruinerna af kejsar Hadrianus’
villa vid Tivoli, ej långt från Rom, och restaurerades
af bildhuggaren G. Grossi. På Sergels inrådan köptes det
1785 af Gustaf III för ett pris af ung. 16,800 kr. och
anlände till Stockholm 1786.

Endymion, antik marmorstaty i Nationalmuseum, Stockholm.

A. M. A.

Ene, flod. Se Ucayali.

Eneberg, Valdemar, finsk statsman, f. 1840
i Närpes, södra Österbotten, aflade 1869
jurisutriusquekandidatexamen, blef 1870 sekreterare
vid Borgå domkapitel, 1876 sekreterare och 1880
direktör i Finlands statskontor samt 1883 direktör
i Finlands bank. Han deltog i det politiska lifvet
bl. a. såsom representant i borgarståndet vid 1885,
1888 och 1891 års landtdagar, vid hvilka han var
ståndets vicetalman och en af det fennomanska
partiets ledare. 1891 inträdde E. i senatens
ekonomiedepartement, där han 1893 blef chef för
civil- och 1897 för justitieexpeditionen. Under den
regim, som inträdde med general Bobrikovs utnämning
till generalguvernör, tillhörde han afgjordt
eftergifvenhetspartiet. Efter Yrjö-Koskinens
tillbakaträdande våren 1899 och särskildt sedan
senaten sommaren 1900 rekonstruerats i det Bobrikovska
systemets anda samt hofjägmästaren Linder blifvit
viceordförande i departementet, intog E. en ledande
roll i senaten, inom hvilken han representerade den
juridiska och stilistiska förmågan och ansågs så
oumbärlig, att han fick kvarstå, oaktadt han ej egde
kunskap i ryska språket. Hans princip - om man kan
tala om principer beträffande denna konjunkturernas
och principlöshetens regering - var: "böjas, men ej
brytas". 1903 blef han för "fruktbringande verksamhet"
adlad. Under senatens allra lägsta förnedringsperiod,
en vecka före Bobrikov, afled E. 8 juni 1904 i
Helsingfors. T. C.

Eneby, socknar i Östergötlands län. Se Västra
Eneby och Östra Eneby.

En écharpe [äneja’rp], fr. Se Écharpe.

En échec [äne{ä’k], fr., i schack.

En effet [änefäl, fr., i själfva verket, verkligen.

Enegren, Gustaf Adolf, medaljör, f. 1784, d. 1854,
blef elev vid konstakademien i Stockholm och egnade
sig åt skulpturen samt i synnerhet medaljgravyren,
i hvilken han synes ha mottagit undervisning af
Wikman d. y. 1818-54 var han dennes efterträdare
som medaljör i Rikets ständers bank. E. blef 1837
agré vid konstakademien. Han utförde åtskilliga af
Sv. akad:s minnespenningar, t. ex. öfver Sergel (1815)
och Kasper Ehrenborg (1826), samt flera andra arbeten,
ej utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>