- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
569-570

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket på öfvergången mellan den äldre Viktorianska
periodens roman och G. Meredith (f. 1828)
och Th. Hardy (f. 1840). Den förre är öfvervägande
psykolog, den senare en skarp verklighetsskildrare,
sysslande hufvudsakligen med den engelska
landtbefolkningens lif. Den fantastiska romanen har en
mästerlig utöfvare i den äfven som essayist bekante
fine stilisten R. L. Stevenson (1850 -94), hvaremot
Rider Haggard (f. 1856), mycket populär på 1880-talet,
redan har spelat ut sin roll. Till denna riktning hör
äfven A. Conan Doyle. Filosofisk-religiösa
romaner skrifvas af J. H. Shorthouse; mrs Humphry
Ward
(f. 1851) fortsätter G. Eliots sociala roman,
W. Besant och J. Payn (1830-98) äro Dickens’
efterföljare. En stor grupp af romaner utgöres af
s. k. parochial novels, skildringar af vissa smärre
lokaliteters befolkning och egendomliga lif, således
en speciell och intressant fortgång i realistisk
riktning. Åtskilliga författare (Rhoda Broughton,
Robert Hichens
m. fi.) äro påverkade af den franska
naturalismen, särskildt af Zolas framställningssätt;
ingen har dock utmärkt sig genom större talang. I
spetsen för den "imperialistiska eller nationella"
skolan står R. Kipling (f. 1865), hvars skildringar
från Indien mottogos med en entusiasm, som sällan mött
en debuterande författare. H. Caine (f. 1853)
är en mycket populär författare af melodramatiska
romaner. Däremot är den humoristiska genren obetydligt
odlad under denna period; mest betydande äro Anstey
Guthrie
("Vice Versá") och J. K. Jerome (f. 1859).

Lyriken fortsätter sin jämna och oafbrutna
utveckling. M. Arnold (1822-88), hvars prosaskrifter
äro af den största betydelse för engelskt idélif under
de sista decennierna, utgick såsom skald närmast
från Wordsworth och reagerade i viss mån mot det
alltför romantiska hos Keats och Tennyson. Han är
utan tvifvel den förnämste poeten mellan Tennyson och
Browning å ena sidan samt de s. k. praerafaliterna
å den andra. Denna senare grupp af skalder utgör
det intressantaste fenomenet i de sista femtio
årens lyrik i England. De utgöra en parallell i
litteraturen till den målarskola, som inspirerade
sig af "quattrocentisterna" i Italien. Liksom tidens
naturalism utgör en stegring af realismen, så är
praerafaelismen romantiken i en ny form. Scott
och Coleridge hade sökt återgifva medeltida
stämningar och det elementära i människosjälen,
men icke alltid lyckats bringa sina sträfvanden
till fulländning. Under tiden hade emellertid
kunskapen om medeltiden ökats, psykologien vunnit
i omfattning. Möjligheter förelågo att skapa en
ny romantik. Det var just detta tidens behof efter
drömmar och mystik, som dessa skalder sökte fylla,
och de besjöngo sina ämnen i verser af en rikedom
och ett välljud, som kanske tidigare ingen skola i
England uppnått. Ruskin har utöfvat en icke obetydlig
inverkan på denna krets af skalder likaväl som
Edw. FitzGerald, hvilken, fast endast öfversättare
(Rubáiyát of Omar Khayyám), af många betraktas som
en af landets förnämste skalder. Äfven amerikanen
Edgar Allan Poe har sin bestämda roll i denna tids
nyromantik. Skaparen af detta praerafaelitiska
broderskap var emellertid D. G. Rossetti (1828-82),
berömd äfven som målare. Han skref redan 1850, men
hans värdefullaste dikter utgåfvos först 1870.
Hans syster Chr. Rossetti (1830-94) skref
öfvervägande religiösa sånger. W. Morris (1834 -96)
stod Ruskin nära i sina sträfvanden; han arbetade
för konstindustriens höjande, var verksam äfven som
socialistisk arbetarledare och inspirerade sig i
sina sånger ur antiken, fransk och engelsk medeltid
samt Irlands sagovärld. Till denna krets hörde i sin
ungdom Alg. Ch. Swinburne (f. 1837), som i
sina sånger ger en ny och egendomlig uppfattning af
antiken, som står i skarp motsats till Goethes och
empirens; han är äfven en radikal frihetssångare. Andra
skalder, som tillhöra denna riktning, äro Arth. 0. Shaugnessy
och J. Thomson. Parnassian school
(efter den franska skolan "Parnasse contemporaine")
kallade sig en grupp af skalder, som voro verksamma
1880-90 och som tillhöra generationen efter Rossetti
och Moris, men som kanske stå M. Arnold närmast. De
utgöras af formtalanger utan större betydelse. Till
hela denna romantiska, ofta icke så litet sjukliga
riktning hör äfven den olycklige 0. Wilde
(1856-1900). Under perioden förfinas den engelska
kritiken under franskt inflytande. Mest berömd
är W. Pater; andra berömda litteraturkännare äro
J. Morley, J. A. Symonds, L. Stephen, Dowden,
Edm. Gosse
och G. Saintsbury.

Litt.: Th. Warton, "History of english poetry"
(1774-81; 4:e uppl. 1871), Stopford A. Brooke,
"History of early english literature" (1892),
B. ten Brink, "Geschichte der englischen litteratur"
(1877-93; I i 2:a uppl. 1899), Garnett och Gosse,
"English literature" (1903), J. W. Courthope,
"History of english poetry" (1903), R. Wülker,
"Geschichte der englischen litteratur" (1896;
2:a uppl. 1906 ff.), G. Saintsbury, "History
of Elizabethan literature" (1893) och "History
of nineteenth century literature" (London 1896),
E. Gosse, "History of eighteenth century literature"
(1891), Chambers, "History of english language
and literature" (1835) och "Cyclopaedia of english
literature" (senaste uppl. 1901-03), H. Morley,"
English writers" (1887-91), "A first sketch of
english literature" (1886) och "Of english literature
in the reign of Victoria" (1881), Mrs Oliphant,
"The victorian age of english literature" (Leipzig
1893), G. Craik, "History of english literature"
(s. å.) och "Manual of english literature",
G. Körting, "Grundriss der englischen litteratur"
(1887; 4:euppl. 1905), A. Dobson, "Handbook of english
litterature" (ny uppl. af Hall Griffin, 1897),
H. Hettner, "Geschichte der englischen litteratur
1660-1770" (5:e uppl. 1894), L. Stephen, "History of
english thought in the eighteenth century" (1881)
och "Hours in a library" (1877-79), G. Brandes,
"Naturalismen i England" (1875), A. W. Ward,
"History of english dramatic literature to the
death of queen Anne" (1875; 2:a uppl. 1899),
J. P. Collier, "History of english dramatic poetry"
(ny uppl. 1879), Hazlitt, "The english drama and
stage under the Tudor and Stuart princes" (1869),
F. Holthausen, "Uppkomsten af det äldre engelska
dramat" (i "Nord. tidskrift", 1894), J. Stefánsson,
"Oldnordisk indvirkning på engelsk literatur i det
attende og nittende århundrede" (i "Nord. tidskrift",
1891). Många monografier öfver enskilda författare
finnas i John Morleys "English men of letters".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free