Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 629-630 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engström, Nils Ferdinand Linus - Engström, Folke August - Engström, Albert Laurentius Johannes - Engsö - Enguera - Engyrijeh - Engzell, Gustaf - En haie - Enharmonisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

offentliga smörprofningarna bidrog E. kraftigt till
den svenska mejerihandteringens utveckling. Han
utgaf Undersökning af några mineral, som
innehålla sällsynta jordarter (1877) och Handbok
i mejerihushållning (utgör tredje delen af
"Landtbrukets bok" 1899- 1906). Sedan 1880
redigerade han jämte H. Winberg "Tidskrift för
landtmän" och offentliggjorde i denna och andra
tidskrifter uppsatser rörande mjölkhushållning
och agrikulturkemi. 1892 blef han led. af
Landtbruksakad.

H. J. Dft.

Engström, Otto Ingemar, finsk läkare, f. 30 mars 1853
i Helsingfors, blef student 1871, med. licentiat
1880 och med. och kir. doktor 1882, sedan han
utgifvit en afhandling Om eclampsia gravidarum,
parturientium et puerperarium. För docentur utgaf han
Om vaginal totalexstirpation af uterus för maligna
nybildningar (1883) och utnämndes till docent 1884
samt e. o. professor i gynekologi 1892, hvarjämte
honom 1895 tilldelades ett årligt statsbidrag för
upprätthållande af en privat gynekologisk klinik. I
sina skrifter har E. hufvudsakligen behandlat frågor
hänförande sig till den operativa gynekologiens
och obstetrikens område; dithörande arbeten af
honom själf och af hans lärjungar offentliggöras
sedan 1897 i de af honom utgifna "Mittheilungen
aus der gynäkologischen klinik des prof. d:r Otto
Engström"; bland E:s tidigare, i denna samling icke
ingående arbeten märkes hans professorsspecimen
Om förlossningens inverkan på fostrets respiration
(1889). R. T-dt.

Engström, Folke August, astronom, universitetslärare,
f. 31 mars 1856 i Jönköping, blef 1879 amanuens vid
observatoriet i Lund, 1881 docent och 1889 astronomie
observatör vid Lunds universitet. E. har utfört flera
värdefulla arbeten, särskildt inom den praktiska
astronomien. Bland dessa märkas i främsta rummet de
omfattande, i förening med Dunér m. fl. 1879-82 och
1892-95 medelst Lunds observatoriums meridiancirkel
utförda zonobservationerna af stjärnor mellan 35° och
40° nordlig deklination, hvilka ingå som ett led i det
af Astronomiska sällskapet (se d. o.) föranstaltade
stora stjärnkatalogiseringsarbetet. Resultaten häraf
äro nedlagda i det af E. tillsammans med Dunér
publicerade verket Observations des étoiles de
la zone entre 35° et 40° de déclinaison boréale,
faites à l’observatoire de Lund et réduites à
l’équinoxe moyen de 1875,0 (3 bd, 1895-1900) samt i
det af Astronomiska sällskapet såsom en del af dess
stora stjärnförteckning utgifna arbetet Catalog
von 11,446 sternen zwischen 34° 42’ und 40° 10’
nördlicher declination 1855 nach beobachtungen von
Dunér und Engström auf der sternwarte Lund, bearbeitet
von Folke Engström und A. A. Psilander (1902).
B-d.

Engström, Albert Laurentius Johannes, tecknare,
f. 12 maj 1869 i Lönneberga i Småland, blef student
1888 och studerade i Uppsala
till 1891, var sedan 1892 elev vid Valands
konstskola i Göteborg under Carl Larssons ledning. På
Konstnärsförbundets utställning 1894 debuterade han
med humoristiska teckningar, var 1894-96 medarbetare
i "Söndags-Nisse" och uppsatte 1897 skämttidningen
"Strix", hvars redaktör och själ han sedan varit
och där han offentliggjort en mängd teckningar
och äfven litterära bidrag, reseskisser, kåserier
o. a. 1896 utgaf han En gyldene book, en serie
fantastiska teckningar (utställda 1896). E. har
dessutom utgifvit flera samlingar karikatyrporträtt
och andra teckningar (Karrikatyrer 1896, Vänner och
bekanta s. å., Drufklasar och fikonkvistar 1898,
Medmänniskor 1899 m. fl.) samt gjort karaktärsfulla
illustrationer, bl. a. till sagor af Topelius. En
bok - litterära skisser, icke illustrerade - utgaf
han 1905. E:s skämtteckningar bilda ett galleri,
som omfattar så godt som alla folkklasser inom det
samtida Sverige - åtminstone det manliga - och som
afgjordt är af folkpsykologiskt värde. Framför allt
äro hans bondtyper mästerliga. Teckningssättet sluter
sig smidigt om ämnets art och visar mycken nyskapande
förmåga, analysen af människorna är skarp, säker
och omedelbar, där är mycken skicklighet och lika
mycken uppsluppen och grotesk fantasi i de växlande
bilderna. Hållningen är bred och summarisk. E:s
teckningssätt har påverkat flera yngre svenska
tecknare. I Nationalmuseum representeras han
af teckningar. Se monografi af J. Hertz (1904).
G-g N.

Engsö, socken och herresäte i Västmanlands län. Se
Ängsö.

Enguera [enge;ra], stad i spanska prov. Valencia,
n. om Sierra de E. 5,746 inv. (1900). Yllefabriker.

Engyrijeh. Se Angora.

Engzell, Gustaf, präst, författare, f. 25 jan. 1757
i Vika socken i Dalarna, d. 2 maj 1797, blef
1782 student i Uppsala, 1788 komministersadjunkt
i Falun och utnämndes till belöning för sin
verksamhet vid upprättandet af Dalfrikåren af
Gustaf III till regementspastor vid denna. 1790
blef han kyrkoherde i Östra Torp och Lilla Isie
i Skåne. E. är i litteraturhistorien känd såsom
Thorildsefterbildare, både hvad angår idéer och
den orimmade formen. Hans vers är emellertid rätt
underhaltig; hans prosa är visserligen stundom
konstlad, men dock af en viss kraft och eld, såsom
i några tal till dalkarlarna. Bland hans arbeten
märkas Dalkarlarne (1786), Strödda skaldestycken
l-3 (s. å.), Nyare arbeten (1790) samt några
öfversättningar från Young och Gerstenberg. _
K. W-g.

En haie [ä a], fr. ("i häck"), uppställda i dubbel
rad midt emot hvarandra.

Enharmonisk (grek. enarmonikos, enarmonios, af en,
närmelsevis, och harmonia, öfverensstämmelse), mus.,
i den moderna musiken hvarje tonföreteelse, som beror
därpå, att två mycket nära hvarandra liggande toner
i den liksväfvande temperaturen sammanslås till en
enda, hvilken sålunda efter omständigheterna får
bägges namn. Ciss och dess t. ex. representeras på
pianot af samma tangent och äro således (sinsemellan)
enharmoniska toner; förväxlingen mellan dem - som
kan ske t. ex. vid en tvär öfvergång från a dur till
dess dur - kallas enharmonisk förväxling. En sådan
kan afse enbart en lättnad i notläsningen, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>