Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enskild bank l. Privatbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till K. M:t inlämna tillståndsansökning, åtföljd
af bolagsregler och utlåningsreglemente; om K. M:t
funne dessa "vara af den beskaffenhet och bolagets
fond af den betydlighet, att det åsyftade ändamålet,
lättade lånetillgångar af enskilda medel till förlag
för handel, näringar och jordbruk derigenom vinnes",
skulle bolaget förunnas oktroj på högst 10 år i
sänder; och skulle för sådant bolag gälla allt, som
för handelsbolag stadgadt vore eller blefve, särskildt
äfven bestämmelsen om bolagsmännens ansvarighet en
för alla och alla för en. - Men först sedan en säker
grund för förhoppningar om ordnade penningförhållanden
i landet erhållits genom "Lag ang. myntbestämningen"
1 mars 1830, kom ett bankbolag jämlikt k. förordn. 14
jan. 1824 till stånd, då 14 okt. s. å. Skånska
privatbanken i Ystad (sedermera Skånes enskilda
bank) fick koncession, hvarefter 17 nov. 1832 följde
Vermlands provindalbank (senare Vermlands enskilda
bank). Båda dessa banker utgåfvo verkliga banksedlar,
ehuru därom intet förekom i deras reglementen; och i
koncessionen för Stora Kopparbergs läns och bergslags
enskilda bank (senare Kopparbergs enskilda bank) 14
nov. 1835 blef utgifvandet af sådana (tryckta eller
graverade) sedlar uttryckligen tillåtet.
Under riksdagen 1834-35 öfverlades om ett
förslag till allmän lag för enskilda banker,
men utan resultat, och då K. M:t hade funnit
"att, under vederbörliga garantier, en privatbank
äfven utan solidarisk ansvarighet kunde motsvara
alla rättmätiga anspråk på ordning och säkerhet",
koncessionerades 24 febr. 1837 ett sedelutgifvande
bankaktiebolag som sedan blef Östergötlands enskilda
bank. S. å. beviljades äfven (17 mars) Smålands
privatbank (sedermera Smålands enskilda bank) och (14
april) Örebro privatbank (sedermera Örebro enskilda
bank) koncession med solidarisk ansvarighet. Af
riksdagen 1844-45 framlades för K. M:t ett förslag
till lag ang. sedelutgifvande banker, hvilket förslag
dock ej vann nådigt godkännande. Däremot utfärdades på
grund af R. F. 89 § 9 jan. 1846 k. kung. om enskilda
bankstiftelser, hvilka utgifva egna kreditsedlar,
hvari föreskrefs solidarisk ansvarighet för alla
förbindelser, jämlikt k. förordn. 14 jan. 1824
med hänvisning till Handelsb. 15 kap., vidare att
delegare eller sådans arfvingar ej annorledes än med
bolagets samtycke finge utträda, att teckningssumman
skulle utgöra minst 250,000 rdr silfver (666,666 2/3
rdr b:ko) och att 25 proc. af grundfonden skulle
inbetalas i landets mynt, medan för 75 proc. finge
lämnas godkänd säkerhet, hvaröfver tillsyn skulle
utöfvas af K. M:ts befallningshafvande. Lägsta
sedelvalören skulle t. o. m. 1850 vara 3 rdr 16
sk. b:ko, därefter ej lägre än 6 rdr 32 sk. b:ko
(genom särskildt utfärdade senare bestämmelser fingo
dock sedlar af förstnämnda minimivalör fortfarande
utgifvas ända till år 1879, se nedan). Totalbeloppet
af sedlar och andra icke räntebärande, vid anfordran
(med silfvermynt eller Rikets ständers banks sedlar)
inlösliga förbindelser samt anvisningar på sistnämnda
bank skulle ej få öfverstiga sammanlagda beloppet af
nedan nämnda tillgångar: a) behållningen i bankens
egna kassor af rikets gångbara mynt; b) återstod af
deposition i Rikets ständers bank; c) odisponerad
tillgång af grundfonden, bankens
lånehandlingar däri ej inberäknade; d) säkerhetshandlingar
för kassakreditiv, intill 50 proc. af grundfonden. I
enlighet med denna k. kung. koncessionerades
i jan. 1847 Mälareprovinsernas enskilda bank
och Göteborgs privatbank (sedermera Göteborgs
enskilda bank) men därefter ingen ny sådan förrän
1856. Under mellantiden uppstodo däremot talrika
s. k. filialbanker (bankbolag med solidariska
delegare och med assigneringsrätt på Rikets ständers
bank). Koncession å en sådan "filialbank" hade 1852
sökts af, men "på grund af närheten till Rikets
ständers bank" icke beviljats den, som obestridligt
kan anses såsom förgångsmannen i fullt modern
bankverksamhet inom vårt land, A. O.
Wallenberg (se denne). I grundandet och ledningen af ett par
filialbanker hade han medverkat, innan k. sanktion 1
juli 1856 meddelades å bolagsreglerna för Stockholms
enskilda bank, hvars egentlige stiftare Wallenberg
var och hvilken han ända till sin död (12 jan. 1886)
oafbrutet ledde.
De äldre enskilda bankerna hade drifvit utlånings-
och kreditivrörelse hufvudsakligen med sina egna
sedlar och fondmedel; blott hos en eller annan hade
inlåning på upp- och afskrifningsräkning fått någon
mera afsevärd utsträckning. Stockholms enskilda
bank började genast göra till en hufvudsak inlåning
på depositionsräkningar med uppsägningstid. Redan
vid bankens öppnande (1 okt. 1856) infördes också
postremissväxelrörelse (se Växel). Banken började ock
tidigt och med stor framgång drifva ganska omfattande
handel med räntebärande värdepapper (obligationer
o. d.). Den gick ock i spetsen för framgångsrika
sträfvanden att åvägabringa öfverenskommelser bankerna
emellan om ömsesidigt emottagande af hvarandras
sedlar, utbyte af invisningar o. d. (clearing) m. m.
På grund af k. förordn. 9 jan. 1846 koncessionerades
25 sept. 1856 Norrköpings och Vadstena samt 13
febr. 1857 Hallands enskilda bank. Den svåra
handelskrisen 1857 medförde väl äfven för några
enskilda banker rätt afsevärda förluster, men rubbade
icke någon enda sådan banks ställning så, att den
solidariska ansvarigheten behöfde tagas i anspråk.
20 maj 1864 utfärdades en ny k. förordn, ang. enskilda
banker, i hufvudsak öfverensstämmande med 1846
års. En olikhet var dock, att af den inbetalda
grundfonden minst 60 proc. skulle förvandlas till
grundfondshypotek och deponeras hos offentlig
myndighet. Sedelutgifningen begränsades till
sammanlagda beloppet af: 1:o) de deponerade
grundfondshypoteken och 2:o) reservfonden, för
såvidt den blifvit på samma sätt deponerad, 3:o)
bankens fordringar intill grundfondens halfva belopp,
under förutsättning att vid hufvudkontoret funnes en
kontant kassa af rikets mynt eller Rikets ständers
banks sedlar, motsvarande 10 proc. af grundfonden. På
grund af denna förordn. koncessionerades
följande enskilda banker 1864: Sundsvalls (18 juni),
Vänersborgs, Skaraborgs läns och Upplands (13 sept.),
Kristianstads och Gäfleborgs läns (4 okt.); 1865:
Västerbottens (3 mars), Kristinehamns (17 mars), Borås
(3 nov.) och Södermanlands (17 nov,); 1866: Kalmar (8
juni); 1868: Gottlands och Bohusläns (24 juli); 1869:
Härnösands (18 juni); 1873: Hälsinglands (23 maj).
Vid 1869 och 1870 års riksdagar hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
