- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
677-678

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Éon de Beaumont, Charles Geneviève Louis Auguste André Timothée - Eophyton - Eopythonsandsten - Eos - Eos - Eosander - Eosander, Nils - Eosander, Samuel - Nils - Eosander, Johan Fredrik, friherre Göthe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Mémoires sur madame la chevaliére d’Éon", en
fullständig mystifikation utan ringaste värde
(detta arbetes 2:a uppl., 2 bd, 1866, innehåller
däremot en mängd upplysande aktstycken). Sedermera
har É:s lefnad och person vetenskapligt belysts af
hertig de Broglie i hans "Le secret du roi" (2 bd,
1879) samt af J. B. Telfer, "The strange career
of the chevalier d’Eon de Beaumont" (1885), och
O. Homberg och F. Jousselin, "Le chevalier d’Éon,
1728-1810" (1904), i hvilket sistnämnda arbete É:s
privata papper för första gången tillgodogjorts af
forskningen. - På svenska utkom 1781 "Riddarinnan
D’Eons militariska, politiska och enskilta lefverne".
V. S-g.

Eophyton Torell, paleont., namn på några först
i Sveriges kambriska och siluriska aflagringar
uppmärksammade föremål, som till en början ansågos
för växtaftryck. De uppträda på skiktytorna såsom
mer eller mindre upphöjda, stam- eller bladlika
partier och visa en fin långsgående striering,
hvarigenom de erhålla en viss likhet med åtskilliga
monokotyledona växters stammar och blad. Att de
dock ej kunna vara aftryck af dylika, ådagalägges af
själfva förekomstsättet, hvilket visar, att de äro en
rent mekanisk bildning. De stamlika delarna förekomma
nämligen i relief blott på skiktytornas undre sida
- vanligen jämte spår af olika slags hafsdjur -,
och de äro således utfyllningar af fåror i det
underliggande sedimentet. E. uppträder under samma
former i olika geologiska formationer, och liknande
spår förekomma än i dag på sandiga hafsstränder. Dessa
bildas på det sättet, att hafsalger af strömningar
i det grunda vattnet släpas framåt längs bottnen och
därvid förorsaka fåror i sanden eller slammet. Dessa
fåror blifva på längden strierade, i det att
hvarje flik af algen ger upphof till en fin fåra
inuti den större. Äfven medusor torde stundom ge
upphof till liknande spår, och sådana förorsakas
också af andra djur, såsom då ett kräftdjur vid sin
rörelse låter stjärtfenan släpa i sanden o. s. v.
illustration placeholder
Eophyton från Lugnås, Västergötland.

A. G. N.

Eophytonsandsten, geol., den kambriska sandstenens i
Västergötland nedre afdelning, så benämnd efter de i
densamma förekommande föremål, eophyton, som på sin
tid oriktigt uppfattades såsom växtfossil, men som
i verkligheten äro rent mekaniska bildningar. Den
innehåller dessutom åtskilliga andra spår, aftryck
af medusor, en armfoting (Mickwitzia monilifera)
etc. Jfr Cruziana, Eophyton och Fukoidsandsten.
A. G. N.

Eos (grek. ’<i>Hä>$</i> och e’Eco$), grek. myt.,
morgonrodnadens gudinna, motsv. romarnas Aurora,
dotter af Hyperion och Theia, syster till solguden
Helios och mångudinnan Selene. Tidigt om morgonen
lämnar hon sitt läger vid Okeanos’ rand för att såsom
dagens och solgudens förebud köra sitt glänsande
spann upp på himmelen och sålunda öfver
världen sprida morgonens gryende ljus.
illustration placeholder
Eos, körande fyrspann (framtill Artemis Fosforos).

Efter en antik vasbild.


Hos skalderna
kallas hon därför dels den klart glänsande,
saffranmantlade, dels den rosenfingrade gudinnan,
hvilken sistnämnda benämning, enligt de gamles egen
förklaring, skall ha sin grund däri, att i Grekland
och Orienten morgonrodnaden ofta ter sig såsom en
krans al rodnande strålar, hos hvilka man fann likhet
med handens utspärrade fingrar.
illustration placeholder
Eos, utgjutande morgondaggen, i

stjärnbesådd skrud. Efter en antik

vasbild.

E. var förmäld med
Astraios, men utkorade äfven många dödliga till sina
älsklingar. Ryktbarast bland dessa är Tithonos. Åt
denne utverkade hon af Zeus odödlighet, men glömde
att för honom äfven begära evig ungdom, hvadan han
hastigt åldrades och slutligen förvandlades till en
gräshoppa. För någon egentlig dyrkan synes E. icke ha
varit föremål. Af den bildande konsten framställdes
hon stundom bevingad, men oftare stående på en af
bevingade eller obevingade hästar dragen vagn. Jfr Aurora. A. M. A.

Eos, svensk litterär halfveckotidning, som utkom
1839-40 och hade till redaktör K. J. Lénström. 1:a
arg., n:r 1-104, trycktes i Gäfle; 2:a årg.,
omfattande endast jan.-mars 1840, i Uppsala, -rn.

Eosander, prästsläkt i Östergötland. Namnet togs
af Nicolaus Magni E. (d. 1606), kyrkoherde
i Skällvik, som hade sönerna Johannes Nicolai
E
. (1600-61), prost i Vifolka, och Magnus Nicolai
E
. (1603-63), kyrkoherde i Västerlösa.

1. Nils E., son af Johannes Nicolai E., diplomat,
adlad och friherre Lillieroot (se
d. o.).

2. Samuel E., den föregåendes broder, diplomat,
adlad Göthe (se d. o.).

3. Nils E., den föregåendes syskonbarn, son af
Magnus Nicolai E., d. 1698, fortifikationsofficer,
ingenjör i dansk och 1683 i svensk tjänst,
vid Riga (1683-90) och Narva (sedan 1690), där
han 1696 blef gen.-kvartermästarlöjtnant. E.
hade till stor del förtjänsten af att Narvas och
Ivangorods försvarsverk voro i så pass godt stånd,
att de 1700 kunde motstå den ryska belägringen.
L. W:son M.

4. Johan Fredrik E., friherre


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free