- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
687-688

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Épernon, Jean Louis de Nogaret - Éperon - Eph- - Epharmoni - Ephe - Ephedra - Ephelides - Ephemera - Ephemeridae - Ephesus - Ephialtes - Ephidrosis - Ephorus - Ephorus - Ephraim - Ephraimiter - Ephrata - Ephron - Ephydrogamicae - Epi - Epiblast - Epiblem - Epiblemum - Epicantus - Epicauta - Epicedium - Epicentrum - Epicharis - Epicharmos - Epicherem - Epicoenum - Epicurus - Epicykel - Epicykloid - Epicystotomi - Epidamnos - Epidauros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gunstling han en tid var. Han hjälpte henne 1619 att komma
undan från Blois, dit hon förvisats, och medlade
s. å. fred i Angoulème mellan henne och hennes son
Ludvig XIII. 1622-41 var É. guvernör i Guienne,
där han genom hårdhet framkallade mycket hat emot sig.

Éperon [-rl7], fr., befästningsk., sträfpelare,
konterfort (se d. o.). L
L.W:son M.

Eph-. Se Ef-.

Epharmoni, bot. Se Efarmoni.

Ephe, negerfolk. Se Eve.

Ephedra L., bot., växtsläkte af fam. Gnetaceæ,
omfattande omkr. 20 Eqwisetum-liknande buskar,
som förekomma i varmare tempererade trakter. Fröna
omgifvas af ett köttigt hylle, som mångenstädes
ätes. Fröställningarna af E. vulgaris i Syd-Europa,
"meerträubel", voro förr officinella (amenta uvæ
marinæ
); äfven andra arter ha medicinsk användning,
såsom E. antisyphilitica i Mexiko och E. nevadensis,
cay note, i Kalifornien, som båda användas i
könssjukdomar. G. L-m.

Ephelides (af grek. epi, vid, och helios, sol). Se
Fräknar.

Ephemera (af grek. epi, på, under, och hemera,
dag). 1. Med., ett kortvarigt febertillstånd utan
symtom från något särskildt organ. - 2. Zool. Se
Dagsländor. 1. J. E. J-n.

Ephemeridæ, zool. Se Dagsländor.

Ephesus. Se Efesos.

Ephialtes, lat. Se Efialtes.

Ephidrosis, grek., med., svettning.

Ephorus, lat. Se Eforos och Eforus.

Ephraim. Se Efraim.

Ephraimiter, num. Se Efraimiter.

Ephrata. Se Efrat.

Ephron. Se Efron.

Ephydrogamicæ (af grek. epi, på, hydor, vatten,
och gamikos, som rör äktenskap; "blommor, som
befruktas på vattnet"), bot. Se Pollination.

Epi, framför vokal Ep-, framför h eller spiritus
asper Ef- (Eph-), grek., ett i grekiska ord ofta
förekommande prefix med betydelserna vid, på, till,
emot, efter, ånyo o. s. v.

Epiblast (af grek. epi, på, och blastos, skott),
bot., en liten, fjälliknande bildning, sannolikt ett
blad, som hos groddplantorna af några gräs är fäst
på stammen, midt emot hjärtbladet (scutellum). H. Hn.

Epiblem (grek. epiblema, öfverklädnad), bot., de
unga rötternas hudväfnad. Jfr Rot.

Epiblemum, zool. Se Hoppspindlar.

Epicanthus (af grek. epi, vid, och kanthos,
ögonvrå), med., en missbildning, som består
däri, att ett hudveck, gående från näsan i
riktning uppåt utåt, är halfmånformigt spändt
öfver inre ögonvrån. I lindrigare grader mycket
vanlig hos nyfödda, försvinner den i regel, då
näsan under tillväxten höjer sig. Där så behöfs,
häfves den genom ett enkelt operativt ingrepp.
G-d.

Epicauta, zool. Se Meloidæ.

Epicedium. Se Epikedeion.

Epicentrum (af grek. epi, på, öfver, och
lat. centrum, midtpunkt), ytcentrum. Se Jordskalf.

Epicharis, en frigifven kvinna, som deltog i
C. Pisos sammansvärjning mot Nero 65 e. Kr., efter
dess upptäckt underkastades pinligt förhör, röjde
intet, men dödade sig själf.

Epicharmos (grek. *Ent%aQiJios, lat. Epicharmus),
grekisk komediförfattare, f. omkr. 540 f. Kr. på ön
Kos, tillbragte större delen af sitt lif i Megara på
Sicilien och sedan i Syrakusa, vid konung Hierons
hof. Han lär ha aflidit vid 90 års ålder. Genom
E. vann den dorisk-siciliska komedien sin utbildning
i regelbunden och konstnärlig form. E:s många
stycken voro skrifna på den doriska dialekten och
utmärkte sig genom kvickhet och liflighet i dialogen
samt stor människokännedom. Så när som på några få
fragment (utg. af Lorenz, 1864) ha hans arbeten gått
förlorade. Enligt Horatius skall Plautus ha användt
dem såsom förebilder, och de grekiske filosoferna
anföra ofta sentenser ur dem. (A. M. A.)

Epicherem (grek. epicheirema), log., en sammansatt
slutledning, hvari en eller båda premisserna äro
enthymem (se d. o.). Ex.: de vertebrerade djuren äro,
i sin egenskap af djur, organiska varelser; hästen
är ett däggdjur, följaktligen ett vertebreradt
djur; alltså är hästen en organisk varelse.^
L. H. A.*

Epicoenum [-senum; af grek. epikoinos, gemensam],
språkv., ord, som kan vara både maskulinum och
femininum, t. ex. lärjunge.

Epicurus. Se Epikuros.

Epicykel, astron., en cirkel, i hvilken man, vid
förklaringen af ojämnheterna i planeternas rörelser,
fordom ansåg dessa himmelskroppar röra sig likformigt,
under det att epicykelns medelpunkt själf äfvenledes
likformigt rörde sig utefter en cirkel (den
defererande cirkeln
). Den bana, som planeten härvid
beskref, kallades epicykloid. Då man märkte, att
detta antagande understundom blott högst ofullständigt
angaf ojämnheterna, sådana de verkliges voro, tillgrep
man den utvägen, att på epicykeln låta, i stället
för planeten, en andra epicykels medelpunkt röra
sig, under det att planeten gick i dennas periferi.
E. J.

Epicykloid. Se Epicykel.

Epicystotomi (af grek. epi, öfver, kystis,
blåsa, och tome, snitt), blåssnitt, öppnande af
urinblåsaa ofvanför blygdbensföreningen. Fordom
ansedd såsom mycket farlig, har denna operation
nu utträngt flertalet af de metoder, genom
hvilka blåsan i äldre tid öppnades på annat
ställe. Blåsöppningen afser att utskaffa främmande
inkomna kroppar, sten eller svulster. Vid svår
blåskatarr och förstorad prostata eller förträngdt
urinrör kan operationen jämväl komma i fråga.
J. A.

Epidamnos, äldre benämning på den forngrekiska staden
Dyrrhachium. Se Durazzo.

Epidauros (grek. ’Emdavgos, lat. Epidaurus), en
urgammal, vid Saroniska hafsviken i det forngrekiska
landskapet Argolis belägen stad (nu Nea Epidavros),
hvilken ursprungligen skall ha anlagts af karier,
men sedermera tagits i besittning af jonerna, hvilka
i sin ordning måste vika för de under Deifontes från
Argos inträngande dorerna. Dock kvarstod ett betydande
joniskt element i stadens befolkning. Ett gynnsamt
läge och en ypperlig hamn gjorde snart E. till
en betydande handelsstad. Sin största ryktbarhet
vann det likväl genom det i dess närhet belägna
Asklepiostemplet (se Asklepios och fig. 2), hvilket
såsom kurort besöktes af sjuka från alla landsändar
och hvarifrån en helig orm, såsom gudens sinnebild,
fördes ända till Rom för att hafva en därstädes 291
f. Kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free