- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
715-716

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epistaxis - Epistel - Epistolæ canonicæ - Epistolæ formatæ - Epistolæ laureatæ - Epistolæ obscurorum virorum - Epistolæ Pilati

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Epistaxis, med. (af grek. epistazein, droppa
på). Se Näsblödning.

Epistel (lat. epistola, grek. epistole, bref),
bref i allmänhet. Särskildt betecknas med ordet
epistel brefven i nya testamentet till de kristna
församlingarna eller till enskilda personer (se
Epistolæ canonicæ) samt, i ännu inskränktare
bemärkelse, de ur dessa bref gjorda utdrag, som
begagnas till predikotexter. (Jfr Evangeliebok.) -
Inom poesien förekommer detta ord (fr. épître)
som namn på en i brefform skrifven dikt af lyriskt,
episkt eller (som vanligast är händelsen) didaktiskt
innehåll. De versslag, som oftast användts till dylika
epistlar, äro hexametern och alexandrinen. Bland
författare af poetiska epistlar må nämnas Horatius,
Ovidius; Marot, Scarron, Boileau, Voltaire; Pope,
Young; Wieland, Jacobi, Schmidt; Bellman ("Fredmans
epistlar"). Jfr Bref 2.

Epistolæ canonicæ, lat., "kanoniska bref", de i
brefform affattade läro- och uppbyggelseskrifter
i N. T., hvilka härröra från eller tillskrifvas
apostlar. De utgöras af tretton bref af Paulus
(nio till sju församlingar och fyra till enskilda
personer), ett namnlöst till hebréerna samt de
sju s. k. katolska (allmänna) brefven, nämligen
två af Petrus, tre af Johannes, ett af Jakob och
ett af Judas. I likhet med öfriga delar af N. T:s
kanon har äfven denna del först småningom fått
sin nuv. gestalt. Den uppstod i 2:a årh. genom
sammanförande af de tretton paulinska brefven samt
Petrus’ första och Johannes’ första. Slutligen
räknades dit icke blott de förut nämnda brefven,
utan äfven andra, som nu alls icke höra till N. T.,
t. ex. Clemens’ bref till korintierna och Barnabas’
bref. Inom den västerländska kyrkan dröjde det
länge, innan Hebréerbrefvet allmänt erkändes
såsom kanoniskt. - Den nyare bibelkritiken
(se d. o.) har bestridt många af de apostoliska
brefvens äkthet. Af de paulinska brefven erkände
F. C. Baur, Tübingenskolans grundläggare,
såsom äkta endast Romarbrefvet (med undantag af de
2 sista kap.), de båda brefven till korintierna samt
Galaterbrefvet. Senare forskare af Tübingenskolan,
t. ex. Hilgenfeld, ha erkänt äfven några af
de andra brefven såsom härrörande från Paulus,
under det de förlägga återstoden af de paulinska
såväl som alla de katolska brefven till 2:a årh.
J. P.

Epistolæ formatæ, lat., "formulerade bref", de efter
ett bestämdt formulär affattade rekommendationsbref,
hvilka i den äldsta kristna kyrkan kringresande
bröder erhöllo från en församling till en annan. Dessa
bref utfärdades i församlingens namn af en episcopus
eller presbyter.

Epistolæ laureatæ, lat., "lageromvirade bref",
de romerske fältherrarnas till senaten i Rom afsända
segerbulletiner.

Epistolæ obscurorum virorum, lat., "oberömda mäns
bref", en serie fingerade bref från början af 16:e
årh., i hvilka den tidens skolasticism, munkväsende
och prästvälde med mördande ironi angripas och
gisslas. Närmaste anledningen till dessa bref var
striden mellan Reuchlin och dominikanmunkarna i Köln
angående det af de sistnämndes skyddsling, den döpte
juden Pfefferkorn, hos kejsar Maximilian framställda
förslaget att uppbränna alla judiska skrifter med
undantag af den hebreiska bibeln. Till stöd för sin
sak offentliggjorde Reuchlin 1514 en samling af till
honom ställda bref från
berömda lärde ("Epistolæ clarorum virorum"). Såsom ett
motstycke till denna utgifva sig Epistolæ obscurorum
virorum (l:a d. 1514; 2:a d, 1517), i hvilka
författarna låta olika, verkliga eller fingerade,
medlemmar af motpartiet mestadels i bref till en af
dettas främsta representanter, Ortuinus Gratius i
Köln, utgjuta sin klagan öfver tidens ondska eller
utbedja sig råd i allahanda spetsfundiga tvistefrågor


illustration placeholder
Förminskad kopia af titelbladet till Epistolæ

obscurorum virorum, 2:a delen.


- allt med den Reuchlinska striden som hufvudtema. På
ett oöfverträffligt vis efterhärma de obskuranternas
både tankegång och uttryckssätt (deras barbariska
latin ej att förglömma). Så naturlig var ironien i
dessa bref, att dominikanerna i början trodde dem
vara skrifna till deras fördel. När de slutligen
upptäckte sanningen, blef deras förbittring ytterlig,
och de sökte utverka förbud mot boken, som trots alla
förföljelseförsök utkommit i en stor mängd upplagor.
- Angående brefvens författare voro länge
olika gissningar i omlopp. Nyare forskningar
ha emellertid ådagalagt, att uppslaget till och
konceptionen af det hela tillkomma humanisten
Crotus Rubianus (se denne), som ock författat
hufvudparten af l:a delen, medan i den 2:a det
mesta är författadt af Ulrich von Hullen.
(E. Bg.)

Epistolæ Pilati, lat., "Pilatus’ bref", två
föregifna, på latin affattade, bref från Pontius
Pilatus till kejsar Tiberius angående rättegången
mot och domen öfver Jesus, sannolikt utgörande
del af ett apokryfiskt evangelium om Jesu sista
tid. Petrusevangeliet har användt det som källa;
Justinus Martyr och Tertullianus antyda det. Det
utvidgades i 4:e årh. till de omfångsrika Acta
Pilati. Jfr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free