Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Epitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å ena sidan och huden å andra sidan likartadt
byggda. Till sitt yttre utseende skilja de sig
dock ej oväsentligt från hvarandra. Slemhinnorna
äro nämligen röda, glatta och fuktigt glänsande,
under det att huden företer ett mera blekt och
torrt utseende. Orsaken till detta skiljaktiga
utseende ligger till ej ringa del i beskaffenheten
hos cellerna i de ytligaste lagren af de skiktade
epitelen. Inom munhålan, svalget och matstrupen
hålles slemhinnans fria yta ständigt fuktig genom
afsöndringar från de körtlar, som tillhöra dessa
områden af matsmältningskanalen, och luften och
ljuset kunna ej utöfva någon afsevärd inverkan på
dessa slemhinnor. Följden däraf är, att cellerna
äfven i ytlagren af de skiktade epitelen bibehålla
sin vitalitet, sin lifskraft, och äro mjuka och
genomskinliga, på grund hvaraf blodet i underliggande
bindväfs blodkärl lätt skimrar igenom och förlänar
åt slemhinnan en mer eller mindre högröd färg. Inom
hudens skiktade epitel, inom epidermis åter, framkalla
ljusets och luftens inverkan samt allahanda mekaniska
åverkningar (såsom tryck och
 |
Fig. 3. Från hud af människa, 1 ytligaste delen
af hudens bindväfslager; 2 epidermis’ djupa,
lifskraftiga cellskikt; 3 cellager i epidermis, som
undergå förhorning; 4 epidermis’ ytligaste förhornade,
afdöda cellager, - ytligast epidermisfjäll. |
nötning) å detsamma en intorkning och hopskrumpning,
en förhorning och ett afdöende af epitelets ytligaste
celler, hvilka efter hand afstötas (epidermisfjäll)
och ersättas genom cellförökning från epitelets
djupare liggande cellskikt (fig. 3, 1-4). Dessa
afdöda förhornade cellager äro föga genomskinliga, i
följd hvaraf blodet i underliggande bindväfs blodkärl
endast svagt skimrar igenom. Ju större nötning huden
är utsatt för, desto rikligare blir förhorningen,
desto tjockare hornlagret. På grund däraf finnas
mäktiga hornlager särskildt på fotsulan och handens
innersida (fig. 3).
Öfriga områden af matsmältningskanalen äro
emellertid uttapetserade, ej af ett skiktadt,
utan af ett enkellagrigt epitel, i hvilket således
alla celler (som i regel ha en cylindrisk form,
"cylinderepitel") hvila på slemhinnans underliggande
bindväfsskikt. Af samma yttre natur är äfven
det epitel, som utkläder de mer eller mindre
förgrenade rörformiga utstjälpningar, som från
matsmältningskanalens olika slemhinnor sänka sig ned
på djupet i underliggande bindväfsutbredningar och
som man benämner körtlar. Det enkellagriga epitel,
som utkläder körtlarnas skilda
rördelar, kallas körtelepitel, i motsats till
slemhinnornas ytepitel. Det är regel, att
endast de perifera och ofta mera blåsformigt uppdrifna
delarna af en körtels rörformiga förgreningar afsöndra
de för de olika körtlarna specifika beståndsdelarna,
|
Fig. 4. Körtel, a ytepitel; b de
yttersta ändarna af körtelrörens förgreningar,
där körtelns egentliga sekret bildas. |
under det att de närmast ytepitelet eller
slemhinneepitelet befintliga delarna af
rörledningarna tjänstgöra mera uteslutande såsom
utförsvägar för det bildade sekretet (fig. 4).
Större delen af näshålan, öfversta området af svalget
samt den stora pariga körtel, som kan sammanfattas
under benämningarna struphufvud, luftstrupe, bronker
och lungor, äro - frånsedt de respirerande blåsformigt
uppdrifna perifera ändarna af lungornas rörledningar -
utklädda af ett enkellagrigt epitel (egentligen ett
s. k. flerradigt epitel, på grund af cellkärnornas
läge på olika
|
Fig. 5. Från en liten bronks slemhinna, 1 cilier
på de cylindriska epitelcellernas fria ytor; 2
slemproducerande, ej cilier förande epitelcell;
3 slemhinnans bindväfslager. |
höjd inom epitelet), hvars ytliga celler på sin
fria yta äro försedda med ett bräm af egendomliga
trådbildningar, s. k. cilier (se d. o.), som ega
själfständig rörelseförmåga (fig. 5, 1). De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0383.html
