- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
735-736

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eranthis hiemalis - Érard, Sébastian - Erasch - Erasistratos - Erasmus, Desiderius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eranthis hiemalis Salisb., Vinternarr, bot.,
en till fam. Ranunculacæ hörande liten ört med
fingerlikt delade blad och gula blommor från södra
Europa, som blommar samtidigt med snödroppen och
därför ofta odlas i trädgårdarna. Rotstocken utgör
drogen rhizoma Hellebori hiemalis. G. L-m.

illustration placeholder

Érard
[erär], Sébastien, fransk instrumentmakare, f. 1752
i Strassburg, d. 1831 i Passy, konstruerade som
yngling en "clavecin mécanique", införde 1777 pianot
(klaveret med hammarmekanik) i Frankrike och öppnade
1785 jämte sin broder, Jean Bapiste É. (d. 1826),
i Paris en inom kort berömd pianofabrik. Efter en
vistelse i London tillgodogjorde han sig den engelska
konstruktionen af pianot och riktade detsamma
1823 med den epokgörande "repetitionsmekaniken"
(se Pianoforte). Dessutom uppfann han
1811 dubbelpedalharpan (se Harpa), som hade en
ofantlig framgång, och en "orgue expressif", som
i Frankrike blef mycket omtyckt. Den storartade
affären fortsattes efter honom af hans brorson Pierre
É
. (d. 1855), sedermera af dennes änkas brorson
P. Schaffer (d. 1878) och fortgår ännu. A. L.*

Erasch, armen. Se Aras.

Erasistratos (grek. ’EgaaioTgarog),
grekisk läkare från Keos, verkade i Antiokia och i
Alexandria omkr. 300 f. Kr., gjorde viktiga upptäckter
i anatomien och bildade en egen skola. Det berättas,
att han, för främjande af sin vetenskap, anställde
vivisektioner på lifdömda förbrytare.

illustration placeholder

Erasmus, Desiderius, den mest lysande representanten
för humanismen, f. 28 okt. 1466 (sannolikt) i närheten
af Rotterdam (därför kallad Rotterdamus), d. i
Basel 12 juli 1536, hette eg. Geert Geertz. (Gerhard
Gerhardsson), men tog sig det latinska namnet
Desiderius (den efterlängtade) och det grek. Erasmus
(den åtrådde). Han sändes vid nio års ålder till den
berömda skolan i Deventer, där han väckte uppseende
genom sin häpnadsväckande fattningsförmåga och fick
sin håg väckt för humanistiska studier. Efter sina
föräldrars död tvangs han, af en trolös förmyndare
beröfvad sina arfsmedel, att taga sin tillflykt
till en klosterskola i ’sHertogenbosch, där han
säger sig ha "icke tillbragt, utan förlorat" tre
år af sitt lif, och att därefter söka inträde i ett
augustinkloster. Där fördjupade han sig fullständigt i
klassiska studier, men på det yttersta tillbakastött
af det i förfall stadda munklifvet, grep han med
begärlighet
ett genom biskop Henri de Bergues af Cambrai
frikostighet honom beredt tillfälle att få fortsätta
sina studier i Paris. Genom hjälp af några engelska
ädlingar, som där åtnjutit hans undervisning,
möjliggjordes det för honom att 1499-1500 företaga en
resa till England, där han slöt vänskapsförbund för
lifvet med flera af landets yppersta män sådana som
John Colet och Thomas Morus. Genom deras inflytande
riktades hans intresse mera än förut på de religiösa
spörsmålen och på tanken att ställa sitt humanistiska
vetande i dessas tjänst. 1506-09 företog han en resa
till Italien, erhöll i Turin teol. doktorsvärdighet
och knöt nära förbindelse med romerska hierarkiens
högst stående män. Hans anseende var nu i ständigt
stigande. På höjdpunkten af sitt rykte intog han,
såsom humanisternas furste - smickrad och eftersökt
på alla håll -, en härskarställning i hela Europas
bildade värld, hvartill tidigare eller senare blott
få motstycken finnas. Ända till 1521 var hans lif
fylldt af ständiga resor; han delade sin tid mellan
England, Nederländerna, Frankrike och Tyskland,
lät sig ingenstädes varaktigt kvarhållas, men antog
gärna under något längre uppehåll de platser, som
hans förnäma andliga och världsliga gynnare täflade
att erbjuda honom: af Henrik VIII en professur i
Cambridge, af Karl af Österrike (sedermera Karl V)
en befattning såsom kungligt råd i Bruxelles, af
kardinal Adrian af Utrecht (sedermera påfven Adrian
VI) en professorsplats i Louvain o. s. v. Under tiden
utöfvade han en såväl i kvantitativt som kvalitativt
afseende storartad skriftställarverksamhet. Bland
hans skrifter på det filologisk-pedagogiska området
från denna period må nämnas Adagia, (1500), De
duplici rerum ac verborum copia
(1512), De ratione
studii et instituendi pueros commentarius
(s. å.; sv
öfv. af Hambræus 1620), Parabolarum liber (1514),
De octo partium orationis constructione (1515),
Antibarbarorum liber (1518) m. fl., hvartill komma
editioner af och kommentarer till Cicero och Seneca
samt flera kyrkofäder, särskildt Hieronymus, vidare
öfversättningar från grekiska till latin (tragöderna)
o. s. v. Genom denna sin outtröttliga verksamhet såsom
utgifvare och grammatiker har E. blifvit grundläggare
af hela den nyare tidens klassiska studium. Till
samma tidrymd höra ock E:s två populäraste arbeten,
Encomium moriæ (1509; "Dårskapens låf och beröm",
1728) och Colloquia familiaria (Förtroliga samtal,
1518), i hvilka han svänger satirens gissel öfver
sin tids alla svagheter, särskildt på det kyrkliga
området. Men äfven på allvarligare och positivare
sätt hade han ingripit i tidens religiösa och kyrkliga
reformsträfvanden, så genom sina skrifter Enchiridion
militis christiani
(1502), De contemtu mundi
(1509) o. s. v. och framför allt genom sin för hela
reformationsarbetet utomordentligt betydelsefulla,
med en latinsk öfv. och en kort kommentar försedda,
uppl. af N. T. på grekiska ("Novum instrumentum
omne..." 1516) och sina därtill sig anslutande
parafraser öfver de flesta nytestamentliga böcker
(1517 ff.). - För att själf kunna öfvervaka sina
skrifters tryckning (hos Froben) tog han 1521 sin
stadigvarande bostad i Basel. Ungefär från samma tid
förbereddes en afgörande vändning i hans kyrkliga
ståndpunkt. Tidigare hade han i vida kretsar, bland
vänner som motståndare, gällt såsom den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free