Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 745-746 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erdmann, Axel Joakim - Erdmann, Edvard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många år var han inspektor öfver
de geologiskmineralogiska och kemiska
institutionerna vid Vet. akad. samt hade 1851-60
inseendet öfver de meteorologiska iakttagelser och
vattenhöjdsobservationer, som, efter hans förslag,
dagligen anställdes vid fyrbåksstationerna. 1854 fick
han professors namn, heder och värdighet. -

Vintern
1839-40 var E. lärjunge hos Berzelius och sysselsatte
sig sedermera på sitt enskilda laboratorium med rent
kemiska och mineralogiska studier, under hvilka han
upptäckte flera nya mineral, t. ex. praseolit och
esmarkit, leukofan, uvarovit och monradit. Snart
började han sysselsätta sig äfven med geologiska
forskningar, hufvudsakligen inom fäderneslandet. Så
deltog han 1841-48 i de af brukssocieteten bekostade,
under af Forselles’ ledning ställda undersökningarna
af Sverige i geognostiskt hänseende. Från detta
arbete skilde han sig, kort före den slutliga
bearbetningen och kartornas utgifvande, på grund
af olika åsikter med företagets ledare, men fortfor
sedermera för egen del att årligen anställa geologiska
forskningar inom Sverige, dels för vetenskapliga,
dels för praktiska ändamål. Bland annat utförde han
detaljerade undersökningar och upprättade kartor
öfver de geologiska och petrografiska förhållandena
vid Tunabergs, Dannemora, Utö och Dalkarlsbergs
malmfält, hvilka undersökningar, de första i sitt
slag inom Sverige, offentliggjordes i Vet. akad:s
skrifter och sedermera belönades med Järnkontorets
stora medalj. Under tre utländska resor (den sista,
1857, med statsbidrag) besökte han Tyskland, Frankrike
och England m. fl. länder. På statens och Uppsala läns
hushållningssällskaps gemensamma bekostnad undersökte
och kartlade E. 1856 en del af Uppsala län och utgaf
1857 den på detta arbete grundade geologiska kartan
öfver Fyrisåns dalbäcken, hvilken är af synnerligt
intresse därför, att den är den första - såväl inom
som utom Sverige - hvilken, omfattande ett större
område, med samma fullständighet redogör för de lösa
jordaflagringarna som för den fasta bergskorpan. Från
denna tid riktades uppmärksamheten på dylika
vetenskapliga undersökningar, och på bekostnad
af staten, från hvars sida förut nästan intet
blifvit gjordt för utredandet af landets geologiska
förhållanden, upprättades 1858 Sveriges geologiska
undersökning, till hvars chef E., såsom redan är
nämndt, s. å. utsågs. Med stor ihärdighet och en
nästan otrolig arbetsförmåga egnade han sig från denna
tid åt organisationen och ledningen af den detaljerade
geologiska undersökningen och kartläggningen af
Sverige. Denna tog sin början sommaren 1858. De
erforderliga biträdena måste E. själf inöfva på
fältet, nya arbetsmetoder måste af honom uttänkas och
nybörjarnas arbeten öfvervakas. Så väl beräknade voro
emellertid de anordningar, som han från början vidtog,
att den ursprungliga planen till sina hufvuddrag ännu
(1907) nästan oförändrad
följes. (Efter mönster af Sveriges geologiska kartor
utgifvas numera sådana i Finland, och äfven flera
andra länder ha egnat en icke ringa uppmärksamhet
åt det svenska geologiska kartverket.) Redan
1862 utlämnades i bokhandeln tre kartblad jämte
beskrifningar, och sedermera följde hvarje år ett
större eller mindre antal sådana, så att deras antal
vid E:s frånfälle utgjorde mera än trettio stycken,
tillsammans omfattande en areal af 20,566 kvkm. Hvarje
år var E. i oafbruten verksamhet, dels på resor, för
att utreda allmänna geologiska förhållanden i stort,
t. ex. glaciallerans och glacialmärgelns utbredning
inom Sverige, rullstensåsarnas lopp och innehåll,
urbergarternas förekomst och lagerföljd m. m., dels
på inspektion hos de inom olika trakter stationerade
biträdande geologerna eller på öfningsresor med
dessa tjänstemän. Ensam skötte han för öfrigt det nya
verkets alla expeditionsgöromål, all räkenskapsföring
samt all granskning af kartor och kartbeskrifningar
m. m.

Utom smärre uppsatser (merendels af mineralogiskt
eller mineralogisk-kemiskt innehåll, oftast
offentliggjorda i Vet. akad:s publikationer
och ej sällan prisbelönta af nämnda akademi)
författade E. bl. a. följande arbeten: Försök till en
geognostisk-mineralogisk beskrifning öfver Tunabergs
socken (1848), Dannemora jernmalmsfält i Upsala län,
till dess geognostiska beskaffenhet skildradt (1850),
Lärobok i mineralogien (1853, ny uppl. 1860), som
är ett större, vid Sveriges universitet och högre
tekniska läroverk allmänt begagnadt arbete, Utö
jernmalmsfält i Stockholms län (1854), Vägledning
till bergarternas kännedom (1855), som utgör en
till stor del på författarens egna forskningar
grundad bergartslära, Beskrifning öfver Dalkarlsbergs
jernmalmsfält uti Nora socken och Örebro län (1855),
Om de iakttagelser öfver vattenhöjdens och vindarnas
förändringar, som nyligen blifvit vid åtskilliga
fyrbåksstationer kring Sveriges kuster tillvägabragta;
jemte tabellariska sammandrag af observationerna för
åren 1852-55 (1855-56), Några ord till belysning
af den geologiska kartan öfver Fyrisåns dalbäcken
(1857), Öfversigt öfver glaciallerans utbredning (med
karta, 1866), Betänkande rörande Vallåkra, Bosarps
och Vrams kolfält i Skåne (1867) och Bidrag till
kännedomen om Sveriges qvartära bildningar (jämte
atlas, 1868), ett omfångsrikt arbete, i hvilket
redogörelse lämnas för resultaten af de geologiska
undersökningarna beträffande nämnda bildningar och
af hvilket en förkortad fransk öfversättning, Exposé
des formations quaternaires de la Suède, samtidigt
utgafs. - Af för mikroskopisk undersökning ämnade
tunnslipningar af bergartsprof (troligen de första
i Sverige) efterlämnade E. en rik samling, hvars
bearbetning han emellertid endast hann påbörja. För
resultaten däraf redogjorde han vid nedläggandet af
presidiet i Vet. akad. (mars 1869). Se minnesteckning
öfver E. af A. E. Törnebohm i "Lefnadsteckn. öfver
k. sv. vet. akad:s efter år 1854 aflidna ledamöter",
bd 2 (1878-85).

2. Edvard E., den föregåendes son, geolog, f. 31
okt. 1840 i Stockholm, genomgick Teknologiska
institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid
Sveriges geologiska undersökning, förordnades 1870
till geolog vid nämnda verk och är från 1871 tillika
amanuens vid det därmed förenade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>