Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 789-790 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. XIV - Erik, svenska sagoprinsar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

broder Karl nödvändigheten af E:s dödande. I flera
nästan lika lydande bref (1573, 1574, 1575, 1577) gaf
han E:s fångvaktare med afskyvärd utförlighet till
känna, huru E. skulle dödas, om försök gjordes att
befria honom, och 10 mars 1575 underskrefvo rikets råd
och de förnämste prelaterna en formlig dödsdom öfver
E. 26 febr. 1577 upphörde E. att lefva. Författare
från slutet af 1500- och från 1600-talet ha ingenting
märkligt att förtälja om E:s död. Pufendorff
("Continuirte einleitung", tr. 1686) omnämner för
första gången i tryck, att E. afdagatagits af sin
broder genom gift (antagligen hämtade han uppgiften
ur Messenius’ då endast i manuskript tillgängliga
"Scondia illustrata"), och de fleste historiske
skriftställare från 1700- och 1800-talen ha vidhållit
denna uppgift. Några nyare skriftställare hålla dock
före, somliga på grund af urkundernas vittnesbörd,
andra af medicinska skäl, att E. dött en naturlig död
(enl. A. J. Amnéus, i "Eira", 1880, vållad af magsår,
som framkallat bukhinneinflammation, ulcus ventriculi
perlorans). - Ers stoft förvaras i Västerås domkyrka.

Faksimile af en pennteckning af Erik XIV på titelbladet till ett ex. af Strabons "De situ orbis".

Under fångenskapen, hvilken Karin Månsdotter delade
till juni 1573, sysselsatte sig E. med litterära
arbeten. Han verkställde en (numera förlorad)
öfversättning af Joh. Magnis Svea och Göta krönika,
gjorde, liksom förut, latinska dagboksanteckningar
- de, som fördes under fångenskapen, äro dock alla
förlorade - och skref bl. a. (delvis med en spetsig
träpinne och sotvatten) i kanterna och på otryckta
blad i ett exemplar af Sabellicus’ "Opera omnia"
(i K. biblioteket i Stockholm) vidlyftiga
anteckningar, som företrädesvis gingo ut på att försvara
hans regeringsåtgärder samt hans och hans med
Karin födda barns rätt till kronan (E. hade med
Karin sönerna Gustaf, Henrik och Arnold samt
dottern Sigrid). Dessa anteckningar, uppsatta
dels på svenska, dels på latin, äro tryckta (i
"Handl. rör. Skand. hist.". XIII och XIV) I såväl
Sabellicus’ opera som i ett exemplar af Strabons
"De situ orbis" (i k. Vet.-akad:s bibl. i Stockholm)
har E. gjort en mängd teckningar (jfr vidstående två
figurer), "måhända de äldsta af någon bevisligen
svensk konstnär" (Ahlqvist). Däremot är E. icke
författare till de två psalmer (Sv. Ps. 180 och 373)
och den kärleksvisa ("Väl är den, som vidt från höga
klippor" etc.),
hvilka länge tillskrifvits honom. - E. återföll
emellanåt under fängelsetiden i vanvett; det var af
maniakalisk natur.

Faksimile af en pennteckning af Erik XIV:s hand på titelbladet till ett ex. af Strabons "De situ orbis".

- Litt. (utom riks- och krigshistoria):
O. Celsius, "Konung Erik XIV:s historia’’
(1774), J. Mankell, "Erik XIV:s fall" (1876),
A. G. Ahlqvist, "Om Sturemorden" ("Hist. bibi.", 1877)
och "Konung Erik XIV:s sista lefnadsår 1568-1577"
(1878), "Bidrag till svar på frågan: Har kon. Erik
XIV dött af förgift?" (1869 i "Sv. litt. tidskr.",
med anl. af Forssells uppsats därstädes; följdskrifter
s. å. och 1873), Fr. Arnheim, "König Erich XIV. von
Schweden als politiker" (i "Hist. zeitschr.",1890),
Hjärne, "Erik XIV:s ryska förbundsplaner" (i
"Hum. vet.-samf:s skr.", V, 1897), Kreuger, "Erik XIV
och drottn. Elisabet af England" (i "Ord och bild",
1898). Bland litteratur- och konstverk, till hvilka
E. lämnat stoff,
må nämnas skådespel af Lidner (1781), B. von Beskow
(1827), J. Börjesson (1846 och 1861) och A. Strindberg
(1899) samt målningar af G. von Rosen (1871).
J.Th.W. (Ehd.)

Erik, svenska sagoprinsar:

1. E., enligt Ynglingasagan son till
Uppsalakonungen Yngve Alreksson, låg jämte
sin broder Jorund under många år i viking och
stupade på Fyrisvall vid Uppsala mot sjökonungen Hake,
som inkräktat hans fäders tron.

2. E., enligt Ragnar Lodbroks saga en af Ragnar
Lodbroks och Tora Borgarhjorts söner, anföll jämte sin
broder Agnar Uppsalakonungen Östen med krig, i
hvilket Agnar stupade och E. tillfångatogs. E. afslog
anbudet om östens vänskap och hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>