Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 791-792 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik, svenska sagoprinsar - Erik Birgersson - Erik Valdemarsson - Erik Magnusson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dotter Ingeborgs hand samt blef efter egen
begäran dödad på det sätt, att han kastades på
spjutspetsar.

Erik, svenska prinsar:

1. E. Birgersson, hertig, jarl Birgers
son, (födelseåret obekant), d. 1276, blef, enligt
rimkrönikan, af sin fader, men, enligt nyare forskare,
först af sin broder Magnus Ladulås 1275 utnämnd till
hertig såsom belöning för att han understödt Magnus i
striden mot Valdemar. Han beskrifves såsom "en god
och from herre" och var en obetydlig personlighet,
hvarför ock drottning Sofia, Valdemars gemål,
kallade honom "Erik allsintet".

2. E. Valdemarsson, den förres brorson, konung
Valdemars son, f. 1272, hölls efter sin farbroder
Magnus Ladulås’ död (dec. 1290) fången på
Stockholms slott, emedan man i honom fruktade en
medtäflare om kronan till Magnus’ son Birger. Sedan
Birger krönts, 1302, lösgafs E. och lefde sedan såsom
enskild man i Sverige. Under Magnus Erikssons
minderårighet (1319-32) var han medlem af rådet.

Hertig Erik Magnusson. (Från hans sigill.)

3. E. Magnusson, den förres syskonbarn,
son af Magnus Ladulås och drottning Helvig,
f. omkr. 1282, tillträdde 1302 sitt hertigdöme
Södermanland och en del af Uppland samt
förlofvade sig s. å. med norske konungen Håkan V:s
ettåriga dotter Ingeborg. Den af naturen rikt
utrustade, kloke, kraftfulle, i alla ridderliga
idrotter framstående E. var vida öfverlägsen sin
endast medelmåttigt begåfvade, äldre broder,
konung Birger. Han var därjämte djärf och
högtflygande i sina planer, ärelysten, ränkfull
och föga nogräknad i fråga om medlen. Genom sitt
behagliga väsen vann han lätt för sina syften dem,
med hvilka han kom i
beröring. Hans yngre broder, Valdemar, hertig af
Finland, slöt sig helt och hållet till E. och bistod
denne i alla hans förehafvanden. Birger, som fruktade
sina bröders, i synnerhet E:s äregirighet, tvang dem
1304 att underskrifva en försäkran, afsedd att helt
och hållet binda deras händer. Omedelbart därefter
lämnade de riket och flydde till Norge, men 1305
förlikte de sig med konungen och återfingo sina
hertigdömen, som efter deras flykt indragits till
kronan. E. innehade, utom sitt
hertigdöme, Konghäll, som han under sin landsflykt fått
i förläning af den norske konungen, och norra
Halland, hvilket han innehade såsom län af konungen
i Danmark. E. förstod inom kort störta Birgers marsk,
Tyrgils Knutsson, som stod i vägen för hans ärelystna
planer.

Erik Magnussons sekret.

Han lyckades draga prästerna på sin sida,
hvilka stodo i fiendskap med marsken, och
förmådde den svage Birger, som gaf efter för det
tryck Tyrgils’ fiender utöfvade på honom, att afrätta
denne sin trogne rådgifvare (1306). Föga mer än ett
halft år efter Tyrgils’ afrättning fängslades Birger
förrädiskt af sina bröder (sept. 1306), hvarefter
dessa togo riket i besittning. Birgers svåger - den
danske konungen Erik Menved - uppträdde med härsmakt
till hans förmån. Den norske konungen, Håkan, stod
däremot på hertigarnas sida. 1308 måste dessa, som
bragtes i trångmål af Erik Menved, frigifva Birger,
men på för honom förödmjukande villkor. Väl fri,
sökte Birger hjälp i Danmark, och striden mellan
bröderna började genast på nytt. Händelserna togo en
för E. ogynnsam vändning. Genom sin dubbla politik
och särskildt genom att tvärt emot sitt aftal med
Håkan och utan dennes vetskap afsluta stillestånd med
Danmark förlorade E. denne konungs förtroende. Håkan
återfordrade Konghäll, men E. vägrade. Krig uppstod
dem emellan (1308). Konungarna i Danmark och Norge
slöto fred (1309) med hvarandra och förbundo sig
mot hertigarna. Genom sin härförarskicklighet
samt genom klokhet och list lyckades E. afvända
stormen. Han afvärjde de ända till Nyköping
framträngande danskarnas angrepp (1309). Mot Norge
gick han anfallsvis till väga och återeröfrade det
af konung Håkan intagna Konghäll (1310). Slutligen
afslöts en fred i Hälsingborg (s. å.), genom hvilken
Sverige delades mellan Birger och hans bröder. Erik
fick Västergötland, Dal och Värmland, Kalmar län
samt därjämte norra Halland såsom län af den danske
konungen, men förband sig att återlämna Konghäll till
konung Håkan. Ehuru E. icke återlämnade Konghäll och
dessutom brutit nästan alla sina öfverenskommelser
med Håkan, lyckades han dock återvinna denne konungs
ynnest och blef 1312 förmäld med hans då elfvaåriga
dotter Ingeborg, som 1316 födde honom sonen Magnus
(sedermera konung Magnus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>