Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkännande - Erla - Erlach, Johann Ludwig von - Erlach, Hieronymus von - Erlach, Karl Ludwig von - Erland Filipsson - Erlandsen, Andreas - Erlandsön, Jakob - Erlangen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det faktum, hvilket erkännandet afser. –
Från regeln, att ett dispositivt erkännande är
bindande för domaren, måste undantag göras för
orimliga och notoriskt osanna erkännanden. – I
brottmål kan erkännandet vara endast bevismedel, ej
dispositionsakt. Den moderna uppfattningen om
straffrättskipningens uppgift utesluter fullständigt
den dispositiva synpunkten, när fråga är om
straff. Med brottmål har man att i ifrågavarande
hänseende likställa vissa civila mål, i hvilka det
offentliga intresset af att till grund för afgörandet
läggas endast verkliga fakta är särskildt starkt,
t. ex. äktenskapsskillnadsmål. – Ett hufvudspörsmål
inom läran om erkännandet rör möjligheten att
återkalla ett erkännande. Skillnad får härvid göras
mellan erkännandet såsom bevismedel och erkännandet
såsom dispositionsakt. Verkan af ett erkännande,
som har den förra egenskapen, bör kunna häfvas
genom bevis, att det erkända icke är med verkliga
förhållandet öfverensstämmande, och man torde
icke därvid kunna fordra mer än att oriktigheten
göres sannolik. För häfvande af ett dispositivt
erkännandes verkan fordras, att det visas, att någon
förutsättning för giltig disposition saknas; bevis,
att erkännandet är till innehållet oriktigt, gör ej
till fyllest. – I gällande svensk rätt förekommer
hufvudstadgandet i 17 kap. 36 § Rättegångsbalken
("Känd sak är så god som vittnad" etc.). Enligt detta
lagrum är verkan af ett erkännande, som uppfyller de
lagstadgade villkoren, densamma som verkan af två
ojäfviga vittnen, d. v. s. erkännandet uppfattas
såsom fullt bevis. Man kan dock näppeligen häraf
våga draga den slutsatsen, att lagstiftaren velat
förneka möjligheten, att erkännandet i civila mål
kan ha en dispositiv betydelse. I hvarje fall är man
både i svensk teori och praxis enig om erkännandets
i civilprocessen dubbla funktion. – Ett erkännande
utom rätten, hvilket hänför sig till ett faktum,
kan icke vara dispositivt i samma mening som ett
erkännande inför rätta, d. v. s. innefatta ett
fastställande af ett faktum, oafsedt dess sanning. Det
kan endast utgöra ett bevismedel, hvars värde beror
af omständigheterna i det särskilda fallet. En annan
sak är, att en disposition öfver en rättighet kan
iklädas formen af ett erkännande af ett faktum,
t. ex. kvitto, revers.
Ett medgifvande i egentlig mening är till sitt
väsen en materiell rättsdisposition. Hvad som till
formen är ett medgifvande kan emellertid till sin
verkliga innebörd vara ett erkännande af ett faktiskt
förhållande.
S. k. kvalificeradt erkännande är icke, såsom
namnet antyder, en underart af erkännande, utan
en kombination af två olika element: dels ett
erkännande, dels ett uttalande af annan innebörd,
vare sig en invändning eller ett bestridande. Det
typiska exemplet på ett kvalificeradt erkännande, som
utgör en kombination af erkännande och invändning,
är svarandens anförande i ett mål ang. kraf på
grund af försträckning, att han mottagit beloppet,
men sedermera återbetalt det. Kombinationen erkännande
och bestridande föreligger exempelvis, då part vidgår,
att han gjort en utfästelse, men påstår, att denna
varit villkorlig. Praktiska jurister i vårt land
pläga använda benämningen kvalificeradt erkännande
endast om denna senare kombination, men inom teorien
räknar man hit
äfven den förra. Begreppet kvalificeradt erkännande
har uppställts inom läran om bevisbördans
fördelning. Man har därunder inrymt fall, som
ansetts förete egendomligheter med hänsyn till denna
fördelning. Sedan länge står dock, åtminstone inom
teorien, fast, att det kvalificerade erkännandet ej
i detta afseende erbjuder något anmärkningsvärdt,
såframt ej af positiv lag annat framgår.
E. K.
Erla, befäst slott i södra Livland vid Oger. Hertig
Karl låg under en del af sommaren 1601 i ett befäst
läger vid E., och Gustaf Adolf lät 1625 bygga en
redutt därstädes, men sedermera fingo befästningarna
vid E. förfalla.
L. W:son M.
Erlach, gammal schweizisk adelssläkt, som har sitt
namn efter slottet E. invid staden af samma namn vid
Bielsjön i kantonen Bern, i hvars medeltidshistoria
herrarna till E. spelat en framstående roll, som
bundsförvanter åt staden Berns borgare i striderna
mot den burgundiska adeln och mot Österrike. Bland
släktens medlemmar i nyare tid märkas följande:
1. Johann Ludwig von E., f. 1595, d. 1650,
var en framstående fältherre och statsman, som
under trettioåriga kriget först stred under Kristian
af Anhalt och Kristian af Braunschweig samt sedan
tjänade under Gustaf II Adolf i Livland (1623–26)
och 1637 trädde i tjänst hos Bernhard af Weimar
som generalmajor. Efter hertig Bernhards död 1639
gick E. i fransk krigstjänst. Jfr
Gonzenbach, "Der general Hans Ludwig v. E. von Castelen" (3 bd, Bern 1880–82).
2. Hieronymus von E., f. 1667,
d. 1748, var likaledes en duglig härförare,
som utmärkte sig i fransk och österrikisk krigstjänst
samt stod i nära vänskapsförhållande till prins Eugen.
Han blef 1712 tysk riksgrefve.
3. Karl Ludwig von E., f. 1746,
var anställd i franska hären ända till den stora
revolutionens utbrott (1789). Då fransmännen 1798
inföllo i Schweiz, fick E. befälet öfver Berns trupper
och kämpade en ärofull strid vid Grauholz utanför Bern
(4 mars), men måste slutligen vika för öfvermakten.
På återtåget blef han 5 mars s. å. mördad af väpnade
bönder, som höllo honom för en förrädare.
(V. S–g.)
Erland Filipsson. Se Erlend Filippussön.
Erlandsen, Andreas, norsk präst och biograf, f. 1802
i Trondhjem, d. 1860, blef 1837 präst i Sparbu och
1856 prost i Nordre Indhered. Hans
Biografiske efterretninger om geistligheden i Trondhjems stift (1844–45) och
Efterretninger om geistligheden i Tromsö stift (1857),
som till ej ringa del äro byggda på lärda föregångares
arbeten, äro viktiga hjälpmedel för personhistorien,
men böra nyttjas med försiktighet.
O. A. Ö.
Erlandsön, Jakob, ärkebiskop i Lund. Se Jakob Erlandsön.
Erlangen, stad i bajerska reg.-omr. Mittelfranken, i
en väl odlad trakt vid Ludwigskanalen och Schwabachs
inflöde i Regnitz. 23,737 inv. (1905), däraf 2/3
protestanter. Protestantiskt universitet, det enda i
landet, anlagdt 1742 i Baireuth af markgrefve Fredrik,
men redan följande året flyttadt till E. Det har
omkr. 1,000 studerande, ett bibliotek på 230,000
band, botanisk trädgård och många vetenskapliga
institut. I E. finnas dessutom ett gymnasium och en
realskola. Stort bomullsspinneri och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
