- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
829-830

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst August - Ernst August - i Hessen, Ernst - i Köln, Ernst - i Lippe, Ernst - i Nassau, Ernst Kasimir - i Sachsen, Ernst - Ernst I, den fromme - Ernst II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på den nya författningens upphäfvande och lyckades
genom sin fasta hållning under dessa års förvirrade
inre tyska förhållanden omsider vinna en viss
popularitet. En staty öfver honom (af A. Wolff)
restes i Hannover 1861. Jfr Malortie, "König Ernst
August" (1861), F. Frensdorff i "Allgem. deutsche
biographie", och Wilkinson, "Reminiscences of the
court and times of king Ernest of Hannover" (2 bd,
1886, tysk öfv. 1902).

c) E. August, hertig af Cumberland och
Braunschweig-Lüneburg, den föregåendes sonson.
Se Cumberland 4.

4. i Hessen. E., landtgrefve af
Hessen-Kassel, stiftare af den hessen-rhenpfalziska linjen,
yngste son af landtgrefven Morits, f. 1623, d. 1693,
tjänade på den svensk-franska sidan från
1641 i trettioåriga kriget, förband sig sedan med
kejsaren, för att med dennes tillhjälp genomdrifva
en för sig gynnsammare successionsordning, och
öfvergick till katolska läran, men bibehöll sina
filosofiska åsikter och brefväxlade med Leibniz.
Hans korrespondens med denne har utgifvits af Rommel
(2 bd, 1847).

5. i Köln. E., hertig af Bajern, kurfurste af
Köln, f. 1554, d. 1612, var son till hertig Albert V
af Bajern, valdes 1566 till biskop af Freising, 1573
till biskop af Hildesheim och bestämdes 1577 af det
jesuitiska partiet till kurfurste och ärkebiskop af
Köln, men fick ej pluralitet vid valet. Först 1583
erhöll han dessa värdigheter. Emellertid kunde han
endast med tillhjälp af spanska trupper sätta sig i
besittning af stiftet, som var nära att gå förloradt
för katolska kyrkan därigenom, att det protestantiska
partiet därstädes understöddes af Nederländerna.
1581 valdes E. till biskop af Liège och 1584
jämväl till biskop af Münster. I alla sina stift
förföljde han protestanterna, gynnade jesuiterna samt
förde utrotningskrig mot alla kätterska böcker. Med
staden Köln låg han ständigt i strid. Jfr Lossen,
"Der kölnische krieg", II (1897).

6. i Lippe. E., "graf und edler herr
zur Lippe-Biesterfeld", regent i furstendömet,
f. 1842, d. 1904, sedan 1884 hufvudman för
huset Lippe-Biesterfeld, protesterade 1895 –
då furst Voldemar af Lippe dog och efterträddes
af sin sinnessvage broder Alexander – som
närmast berättigad agnat mot den af furst
Voldemar utsedde regentens, prins Adolfs af
Schaumburg-Lippe, tillträde till regentskapet och
fick genom skiljedomsutslag 22 juni 1897 detta
åt sig anförtrodt. Nya angrepp mot hans arfsrätt
från Schaumburgska grenen samt en militär tvist
med kejsar Vilhelm II, prins Adolfs svåger, gjorde
snart E:s ställning som regent ytterst svår. Han
afled, kort innan öfverenskommelse träffats om en
ny skiljedomstol, hvars slutliga utslag, påskyndadt
genom furst Alexanders död 1905, utföll till den
Biesterfeldska linjens förmån, hvarefter hans son och
efterträdare som regent, Leopold, f. 1871, erkändes
som furste af Lippe.

7. i Nassau. E. Kasimir, grefve af Nassau-Dietz,
femte son af grefve Johan den äldre af Nassau,
f. 1573, gick i nederländsk krigstjänst, tillfångatogs
af spanjorerna 1595, men friköptes och deltog
sedermera under Morits af Nassau i fälttåget
mot Spanien, blef 1606 nederländsk fältmarskalk,
1610 ståthållare i Utrecht, 1620 i Väst-Friesland
samt 1625 äfven i Groningen och Drenthe. Efter
vapenstilleståndets slut, 1621, kämpade han ånyo mot
spanjorerna,
försvarade 1623 Emden mot Tilly och stupade vid Roermonde
5 juni 1632.

8. i Sachsen, a) E., kurfurste af Sachsen,
Fredrik den saktmodiges äldste son, f. 1441,
d. 1486. En gång i sin barndom blef han jämte sin
broder Albrekt bortröfvad (det s. k. "sachsiska
prinsrofvet" 1455). Efter sin faders död (1464)
blef han kurfurste och regerade gemensamt med
brodern Albrekt öfver Meissen, med hvilket 1485
äfven förenades Thüringen. De bägge bröderna företogo
s. å. en delning, genom hvilken E. erhöll Thüringen
med dithörande besittningar, som han förenade med
hertigdömet Sachsen. Sålunda blef han stiftare
af den kurfurstliga ernestinska linjen (se
d. o.). Hans båda söner Fredrik den vise och Johan
den ståndaktige blefvo den ene efter den andre hans
efterträdare som kurfurste. –

illustration placeholder


b) E. I, den fromme,
hertig af Sachsen-Gotha och Altenburg, f. 1601,
d. 1675, var son till hertig Johan af Weimar och
deltog först under Gustaf II Adolf och sedan under
sin yngre broder Bernhard af Weimar i trettioåriga
kriget, i hvilket han utmärkte sig vid Lech (1632),
vid Lützen (s. å.) och i flera andra slag. 1635
biträdde han freden i Prag, af hvilken anledning hans
land brandskattades af svenskarna. Efter delningen
af huset Gothas besittningar mellan honom och
hans bröder, Albrekt och Vilhelm (1640), hade han
sitt residens i Gotha. Genom Albrekts död (1644)
tillföll honom hälften af furstendömet Eisenach
och genom hertig Vilhelms af Altenburg död (1672)
större delen af Koburg-Altenburgska området. Han
öfverlämnade regeringen åt sin son Fredrik 1674. –
E. var en duglig och god regent, som sökte höja sitt
lands välstånd och odling samt afhjälpa de olyckor
kriget medfört. Han anlade spannmålsmagasin, främjade
åkerbruket, arbetade för skolundervisningens höjande
och lät utarbeta billiga läroböcker samt det bekanta
weimarska bibelverket. Han åtnjöt både inom och långt
utom Tyskland ett stort anseende. Jfr Kreyenberg,
"E. der fromme" (1890), samt Schrödel och Möller,
"E. der fromme, ein pädagog unter den fürsten"
(1901). –

illustration placeholder


c) E. II, hertig af Sachsen-Gotha och
Altenburg, f. 1745, d. 1804, tillträdde regeringen
1772, upphjälpte landets genom sjuåriga kriget
(1756–63) förstörda finanser, främjade konst och
vetenskap (särskildt astronomien) samt arbetade
på undervisningsväsendets förbättring. Han stod i
förbindelse med den franska upplysningstidens mest
framstående tänkare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free