- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
833-834

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erodium - Erofile - Eroico - Eromanga - Eros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

myskdoftande blad och odlas därför ej sällan. Mest
bekant bland de odlade arterna är E. gruinum, inhemsk
i Italien och Nord-Afrika, hvars frukter användas
som hygrometer (s. k. barometer).
Delfrukternas näbb är vriden i en spiral, som vid
tilltagande luftfuktighet vidgar sig, vid aftagande
luftfuktighet sammandrager sig, hvarvid näbbens
spets rör sig som en visare. Jfr Spridningsanordning.
illustration placeholder
Erodium cicutarium. 1 växtens topp;

2 blomma; 3 mogen frukt;

4 mogen delfrukt.

G. L-m.

Erofile (grek. ’Eoaxptirj) är det mest bekanta
af den på italienska förebilder byggda, under
1500-och 1600-talen blomstrande kretensiska
dramatikens alster. Dess författare var Georgios
Chortatzes
(grek. XOOTCIT£V]G) från
Rhetymne på Kreta, och innehållet är i korthet
följande: Hjälten Panaretos älskar kungadottern
E. och älskas tillbaka, och hemligen förmäla de
sig. Konungen-fadern får vetskap därom och låter med
raffinerad grymhet döda Panaretos, hvarpå E. af egen
drift går i döden. Någon egentlig dramatisk verkan
eger stycket icke, men är däremot rikt på anslående
lyriska partier, delvis lånade ur Tassos "Aminta". De
mellan akterna förekommande lyriska "mellanspelen",
som icke stå i något sammanhang med stycket i
öfrigt, äro hämtade ur Tassos "Befriade Jerusalem".
V. Lm.

Eroico, it., mus., heroiskt, hjältemodigt,
kraftfullt. Den mest kända användningen af termen är
i Beethovens tredje symfoni (ess dur),
benämnd Sinfonia eroica l. "Eroican".
A. L.*

Eromanga [eng. uttal eråumä^gåH], af Cook kallad
Erromango, en af de större öarna i ögruppen Nya
Hebriderna i Melanesien. 1,041 kvkm. Omkr. 5,000 inv.,
krigiska och förr för kannibalism beryktade papuaer.
J. F. N.

Eros (grek. "Egcog), grek. myt., kallades hos
grekerna den såsom en gud tänkta och afbildade
personifikationen af kärleken, motsvarande romarnas
Amor och Cupido. Hos Homeros förekommer E. ännu
icke, men hos Hesiodos och de orfiske skalderna är
han en af de äldsta och mäktigaste gudomligheterna,
en son af Kaos, själf all alstrings upphof och därför
äfven den verksamma principen vid världsskapelsen (den
s. k. "kosmogoniske Eros"). Men enligt det allmännare
föreställningssättet var han kärleksgudinnan Afrodites
följesven och ofta betecknad såsom hennes son. Såsom
hans fader uppgifves vanligen Ares, men stundom
äfven Zeus, Hermes eller Zefyros, under det att andra
versioner af sagan helt och hållet frånkänna honom
någon fader. Såväl i poesien som i den bildande
konsten framställes han såsom en liten bevingad
gosse eller såsom en halfvuxen underskön yngling (af
bildhuggaren Praxiteles m. fl.; se planschen). Hans
attribut är i den äldre konsten vanligen en lyra,
senare båge med pilar och koger eller en brinnande
fackla. Till honom sälla sig ofta de besläktade
gudomligheterna Himeros och Pothos
(längtan och åtrå) samt Anteros (motkärleken),
hvilka dock, såsom varande endast sidor af hans eget
väsen, sakna själfständig individualitet. I yster
skalkaktighet drifver E. sitt spel, utan undseende
eller åtskillnad, såväl med gudar som människor,
i hvilkas bröst hans pilar tända kärlekens låga,
och äfven de grymmaste vilddjur kufvas af hans makt (se fig. 1).
illustration placeholder
Fig. 1 Eros ridande på ett lejon.

Efter en antik gem af Protarchos.

Stundom mångfaldigas hans väsen till ett flertal af
kärleksgudar eller eroter, för hvilka den poetiska
och konstnärliga fantasien uppfunnit de mest växlande
situationer och sysselsättningar (jfr fig. 2). En
förandligad E., det bildliga uttrycket för den i
människosjälen inneboende längtansfulla dragningen
till det goda och sköna, spelar en stor roll i den
grekiska filosofien, särdeles hos Sokrates och Platon,
hvars dialog "Symposion" just

illustration placeholder
Fig. 2. Eroter (amoriner) inbegripna i stridslek.

Efter relief på en antik sarkofag.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free