Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 847-848 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erycibaceæ - Erysichthon - Erysimum - Erysipelas - Erytem - Erytheia - Erythema solare - Erythræa - Erythræa - Erythrai - Erythrina - Erythrobalanus - Erythronium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot mjöldagg äro pulverformigt svafvel, som
strös öfver de sjuka plantorna, svafvellefver och
bordeauxvätska eller andra kopparpreparat, hvarmed
växterna besprutas. J-
E-n. (G. L-m.)

Erysichthon (grek. ’Egvor/^wv),
grek. myt., en son af Triopas i Tessalien,
straffades med en omättlig hunger, emedan han
förolämpat Demeter (sädesväxtens gudinna)
genom att fälla träd i en åt henne helgad
lund. A. M. A.

Erysimum L., bot., växtsläkte af fam. Cruciferæ. I
Sverige finnas 2 arter, af hvilka E. cheiranthoides,
åkergyllen, en styf, smalbladig, sträfhårig ört med
gula blommor är allmän på odlade ställen. I trädgårdar
odlas ofta E. Perowskianum från Kaukasus, med lysande
orangeröda blommor. G. L-m.

Erysipelas. Se Rosfeber.

Erytem (grek. erythema, rodnad), med.,
rodnad i huden, beroende på en utvidgning af hudens
kärl. Detta tillstånd framkallas på flera sätt: genom
mekaniska eller kemiska retmedel, genom inverkan af
värme eller i sammanhang med vissa själstillstånd,
såsom blygsel, glädje o. s. v. En del former anses
bero på en infektion. I dessa fall inställer sig utom
kärlutvidgning äfven utträde af vätska ur kärlen,
hvilket ger sig till känna genom uppkomsten af papler,
blåsor, knölar i huden. Då dessa förändringar gå
tillbaka, efterlämna de vanligen för någon tid en
mörkare färgning i huden. Vissa former, särskildt
erytem på fingrarna, visa benägenhet att återkomma.
J.E. J-n.

Erytheia (grek. Erytheia), grek. sagohist.,
en underbar ö i fjärran västern. Se Herakles.

Ery’thema soläre. Se Solbränna.
Jfr Ljus, med. o. fysiol.

Erythræa vulgaris.

Erythræa Rich., Arun, bot., farm., växtsläkte
inom fam. Gentianaceæ. Släktet representeras i
Sverige af 5 arter. Det igenkännes genom djupt,
likformigt femklufvet blomfoder samt trattlik
krona med lång pip och femdeladt plattadt bräm
utan bikrona. Ståndarna äro 5, med efter öppnandet
spiralvridna knappar. Pistillen har ett något
utdraget, slutligen affallande stift. Kapseln
är ofullständigt tvårummig, genom invikning af
fruktbladens kanter. De svenska arterna, af Linné
sammanförda under Gentiana Centaurium, äro lågväxta
örter med röda små blommor. De växa på hafsstränder
eller i närheten af hafvet. Den vanligaste arten
är E. vulgaris (se fig.), som förekommer upp till
Medelpad. E. Centaurium lämnar den ännu i 6:e
uppl. af Svenska farmakopén officinella drogen
Centaurium minus l. Summitates Centaurii minoris,
tusengyllen, läkearun, som utgjordes af de öfre
delarna af de blommande örtstånden, torkade och
bundna tillsammans i små knippor. Hos E., liksom hos
Gentiana, finnas egendomliga bitterämnen, genom
hvilka extrakt och infusioner af dessa växter
blifva magstärkande och kunna öka matlusten. E. är i
medicinen nästan alldeles undanträngd af Gentiana.
O. T. S. (G. L-m.)

Erythræa, italiensk koloni. Se Eritrea.

Erythræum mare, lat. Se Erytreiska hafvet.

Erythrai (grek. ’EQvfipai l. ’Egv&oai). 1. Fordom stad
i Beotien, i närheten af slagfältet vid Plataiai. -
2. En af de tolf Joniska städerna i Mindre Asien, midt
emot ön Chios. Den erytreiska sibyllans födelseort.

Erythrina L., Korallträd, bot., växtsläkte af
fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ, innefattar
tropiska träd eller buskar med sammansatta blad (af
tre småblad) och praktfulla, vanl. scharlakansröda,
i klasar sittande blommor. Grenarna äro ofta
taggiga. Blomkronans segel äro mycket längre
än vingarna och kölen. Flera arter odlas som
prydnadsväxter i växthus och boningsrum,
t. ex. E. crista galli L. från Brasilien
(se fig.). Erythrina-arter användas i tropiska
länder allmänt som "skuggträd" för unga kaffe- och
kakaoplanteringar eller som stöd för pepparväxten.

Érythrina crista galli.

Ldt. (G. L-m.)

Erythrobalanus Örst., bot. Se Ek 1, sp. 75.

Erythronium. 1. Bot., Erythronium L., växtsläkte af
fam. Liliaceæ, hvaraf E. dens canis från södra Europa
ej sällan odlas i trädgårdarna som tidigt blommande
prydnadsväxt. Lökarna likna hundtänder (däraf
namnet dens canis, lat., hundtand), de båda bladen
äro purpurfläckiga, blomman hängande, röd. Lökarna
äro rika på stärkelse, som i Japan är officinell.
G. L-m.

2. Kem. Se Vanadin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>