Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskatologi l. Eschatologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ernå Osiris’ paradis eller få följa solguden Ka på
hans segrande färd. Men hans och ljusets fiender
dödas af bödlarna i öster i nattlandet. En grupp af
Ras tjänare förstör dem och bränner deras kroppar
dagligen med sin muns eld. Man ser de onde simma
i sjöar af eld och svafvel, när solbåten går
däröfver. De skrika af smärta, hållande endast
hufvudet öfver vattnet, som är eld för dem. Den
bekanta scenen i dödsbokens 125:e kapitel, där själen
väges inför Osiris, är otvifvelaktigt en domsscen
(jfr äfven Egypten, pl. IV, fig. 4, där en afliden
föres inför domaren Osiris). Intet folk har, att
döma af dess litteratur, så flitigt sysselsatt
sig med lifvet efter döden. Men det betydde hos
egypterna i allmänhet hvarken något världsflyende
vemod eller en sträng moralpredikan. Det kommande
tänktes såsom en fortsättning af jordlifvets lycka
och lifsfullhet (jfr fig. 3). Etiska moment lades
däri. Men vedergällningstanken har aldrig kommit att
med sitt omutliga allvar behärska det andra lifvet.
I den gammaliranska religionen predikas däremot
vedergällning oupphörligt, så långt litteraturen går
tillbaka. Tillvaron är uppdelad på Ahuramasda (Ormusd)
och Anra Mainyu (Ahriman). Skillnaden genomföres,
i gathasångerna med omvändelsepredikans allvar, i den
kyrkliga teologien med prudentlig noggrannhet, såväl
i denna värld som den tillkommande. Vid tjinvat-bron
vägas, åtminstone efter senare tradition, människans
handlingar, och en dom afkunnas. Dessutom är bron
för de fromme bred och bekväm, för de onde hvass
som en knifsegg. De senare ramla ner i den ondes
håla, där de väntas af hans hånande ord, af stank
och vämjelig föda. De fromme anlända genom de tre
paradisgraderna till det eviga ljusets rymd, där
Vohu Mano introducerar och Ahuramasda hälsar själen
välkommen till sin Garodemána, "sångernas hem"(?). Han
vederkvickes med "vårgrädde", landtbrukets yppersta
alster. Teologerna tyda det sedan symboliskt om
den högsta andliga sällhet. (Jfr ur Perpetuas
martyrakter: Midt i en stor trädgård såg hon en väldig
hvithårig man (Kristus) sitta i herdegestalt,
han mjölkade fåren - - och gaf henne ost
af den färska mjölken.)
I Indien känner redan Rigveda motsatsen mellan Yamas
och fädrens lysande himmel och "det mörka hålet". Tre
himlar omtalas. I Atharva-veda får himmelsvärldens,
svarga-lokas, Yamahimlens motsats ett särskildt namn,
náraka-loka. Náraka kvarstår sedan som beteckning för
helvetet. Bramanerna utföra redan något årtusende
f. Kr. helvetesstraffen, lemmar afhuggas, de
osaliga uppslukas; vidare skiljes mellan gudarnas
värld, svarga-loka, och fädrens värld, pitriloka. I
Upanisjaderna nöjer man sig ej med "fädrens väg",
som för den gode husbonden och offraren leder till
månen, hvarifrån återfödelse sker, när handlingens
frukter äro uttömda, utan söker genom den högre
kunskapen "gudarnas väg", som leder till uppgående
i Brahma. Atmanmystiken lockas ej af någon himmel,
skrämmes af en värre olycka än helvetet. Det onda den
undflyr är själens vandring i skilda skepnader, på
jorden och i himlar och helveten, den söker enheten
med väsendet. Äfven för den ursprungliga buddismen är
himmelsk salighet likgiltig eller rättare en bit af
all tillvaros lidande. Den åstundar nirvana. Men den
buddistiska folkfromheten höll sig ej kvar på så svala
höjder. Ingen religion har med mer öfversvallande och
ohygglig fantasi utbildat föreställningarna om paradis
och helveten, ingen använder rikligare målningar i
ord och bild af dem till menighetens skrämsel och
uppbyggelse. Af buddismens trettioen världar äro
de nedersta helveten (jfr fig. 4). Vissa urkunder
tala endast om åtta heta och åtta kalla helveten
med deras namn och utseende. Andra skrifter känna
fler. Yama har blifvit helvetesfurste såväl i buddism
som hinduism (se Djäfvul). Berömdast af buddismens
paradis är Amitábhas (se fig. i art. Buddismen,
sp. 508). Amitábha är den historiske Buddhas
himmelska, andliga motsvarighet. Hans himmel heter
Sukhávati ("saligheten"), det rena landet i väster,
där han tronar och där hans fromma längta att omsider
återfödas. Två af den japanska buddismens sekter bära
namn efter Sukhávati-paradiset, nämligen jodosju-
och
 |
| Fig. 4. Yttersta domen och afdelningar af det buddistiska helvetet. Efter en tibetansk freskomålning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
