- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
915-916

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Espinasse, Julie Jeanne Eleonore del´ - Espinasse, Esprit Charles Marie - Espinel, Vicente de - Espinge, Östra - Espingole - Espinhaço, Serra do - Espinosa de los Monteros - Espirando - Espirito Santo - Espiritu Santo l. Merena - Esplanad - Esplandian - Espluga de Francoli - Esplunda - Espolin, Jon Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Espinasse [-na’s], Julie Jeanne Éléonore del’. Se
Lespinasse.

Espinasse [-na’s], Esprit Charles Marie, fransk
general, f. 1815, ingick 1837 vid främlingslegionen
i Algeriet, blef 1845 bataljonschef vid zuaverna
och utmärkte sig i kriget mot kabylerna. Vid
statskuppen 2 dec. 1851, då han var öfverste vid 42:a
linjeregementet, sprängde han på dåv. presidenten
Louis Napoléons befallning nationalförsamlingen
och kufvade sedermera åtskilliga resningsförsök
i Paris. 1852 befordrades han till brigadgeneral
och adjutant hos Louis Napoléon. I Orientaliska
kriget företog han ett olyckligt rekognosceringståg i
Dobrudscha (1854), hvarvid han förlorade en stor del
af sina trupper genom sjukdom. Han sändes våren 1855
till Krim, där han såsom divisionsgeneral deltog i
stormningen af Malakov (8 sept. 1855). Då Napoleon
efter Orsinis attentat (14 jan. 1858) sökte organisera
regeringen på militäriskt vis, blef E. inrikesminister
(8 febr. 1858), men gick till väga med sådan stränghet
och hänsynslöshet, att han måste frånträda sin
befattning redan 15 juni s. å. Han utnämndes då till
senator. I 1859 års krig kommenderade han en division
under Mac Mahon och stupade i spetsen för densamma
i slaget vid Magenta 4 juni. E. W.

Espinel, Vicente de, spansk skald, f. troligen 1544,
d. 1634 i Madrid, studerade i Salamanca, trädde i
krigstjänst, blef sedan präst och tillbragte sina
sista lefnadsår i Madrid. Hans förnämsta arbete är
den förträffliga skälmromanen Relaciones de la vida y
aventuras del Escudero Marcos de Obregon
(1618; senare
utg. i "Biblioteca de autores españoles", d. XVIII),
i hvilken han skildrar sitt krigarlifs äfventyr,
och hvilken Lesage till en del efterbildade i "Gil
Blas". Dessutom utgaf han ett band talangfulla dikter,
Diversas rimas (1591). De s. k. decimas - tioradiga
strofer, med åttastafviga verser -, åt hvilka han gaf
en regelbundnare form, kallas efter honom espinelas.
- Äfven inom musikens historia intager E. en
plats. Han var virtuos på gitarr och säges ha försett
detta instrument med en femte sträng. (E. S-f.)

Espinge, Östra, socken. Se Östra Espinge.

Espingole [espägå’l]. Se Kulspruta.

Espinhaço [-inja’så], Serra do, två bergskedjor i
Brasilien, af hvilka den ena, i staten Minas Geraes,
sträcker sig, parallellt med kusten, från 18° till 22°
s. br. och når sin största höjd i Itacolumi (1,750
m.), den andra, i staten Bahia, från 10° till 12°
s. br.

Espinosa de los Monteros, stad i spanska prov. Búrgos
(Gamla Kastilien). 3,731 inv. (1900). 10 och 11
nov. 1808 vunno 36,000 fransmän under Victor och
Lefebvre en seger därstädes öfver 45,000 spanjorer
under Blake och La Romana.

Espirando, it., mus., "utandande", bortdöende. Jfr
Morendo.

Espirito Santo, stat i Brasilien vid Atlantiska
hafvet mellan 18° 5’ och 21° 28’ s. br., skild från
staten Bahia genom floden Mucury, från Minas Geraes
genom Serra dos Caymores och från staten Rio de
Janeiro genom floden Itabapuana. 44,839 kvkm. 135,997
inv. (1890). Den enformiga kusten är i n. flack,
i s. nå utlöpare af Serra do Mar, täckta af täta
urskogar, ända till hafvet. Af floderna har endast
Rio Doce någon betydelse. De äro segelbara
endast nära mynningen. Klimatet är vid kusten
hett och fuktigt, men kan längre in fördragas af
européer. Stora sträckor af landet, företrädesvis i
norra delen, bebos ännu af vilda indianer, hvilka oroa
kolonisterna: tyskar (10,000), polacker, italienare,
hvilka sedan 1847 anlagt kolonier, Leopoldina,
Rio Novo och Isabel. E. är en af Brasiliens mest
kaffeproducerande stater, men alstrar därjämte mycket
sockerrör och exporterar trävaror. Hufvudstaden, hvars
fullständiga namn är Nossa Senhora da Victoria,
vid Bahia de E., har omkr. 8,000 inv. I närheten
ligger det rika klostret Nossa Senhora da Penha,
en vallfartsort med en undergörande madonnabild.
(J. F. N.)

Espiritu Santo l. Merena, den största
och västligaste ön i Nya Hebridernas arkipelag
(Melanesien), under 15° s. br. och 167° ö. lgd. Den
har en areal af 4,857 kvkm. med omkr. 15,000 inv. Hamn
Olry. Ön upptäcktes 1606 af Quiros.

Esplanad (fr. esplanade, fri och öppen plats). 1. En
mellan tvenne gator belägen och antingen i parkstil
eller med regelbundna alléer ordnad promenadplats i
en stad (t. ex. Esplanaderna i Helsingfors).

2. Befästningsk., det öppna område, som för fritt
skottfälts erhållande lämnas mellan ett citadells
fältvall och den befästa stadens närmast bebyggda del.
L. W:son M.

Esplandian, enligt riddarromanen "Amadis de Gaula"
en son till konung Amadis. Se Amadisromaner, sp. 752.

Espluga de Francoli, stad i spanska
prov. Tarragona, vid kustfloden Francoli och
järnvägen Tarragona-Lerida. 3,654 inv. (1900). 5
km. n. ö. om E. ligger det fordom berömda
cisterciensklostret Problet (från 1151), med flera
aragoniska konungagrafvar.

Esplunda, gods i Rinkaby socken, Örebro län,
vid norra stranden af Hjälmarens innersta fjärd,
Hemfjärden, består af hufvudgården E., 1 1/2 mtl,
samt en del underlydande hemman och lägenheter i
Glanshammars, Almby och Längbro socknar, tills. 18 1/8
mtl, tax. till 486,500 kr. (1905). E. synes ha
gjorts till sätesgård omkr. 1615 af sedermera
riksrådet frih. Karl Bonde till Lajhela, öfvergick
1652 till sonen frih. G. Bonde och efter dennes död
(1667) till änkan, som för gäld måste lämna det till
kronan. Det löstes 1688 af mågen, sedermera riksrådet
och fältmarskalken grefve K. G. Mörner af Morlanda,
och E. har därefter gått från far till son inom hans
ätt. Å E. finnas ett bibliotek (omkr. 10,000 bd), mest
äldre litteratur, en värdefull manuskriptsamling (till
större delen från 1600- och 1700-talet, förtecknad i
"Hist. tidskr." 1882), en stor gravyrsamling (mest
svenska porträtt) samt ett 40-tal oljefärgsporträtt.

Espólin, Jón Jónsson, isländsk författare, f. 1769 på
gården Espihóll på Nordlandet, efter hvilken han tog
sitt namn, d. 1836 som domare ("syssloman"). Hans
förnämsta arbete är Islands arbækur i söguformi
(1821-55), utg. af isländska litteratursällskapet
("bókmentafjelag") Dessa årsböcker, hvilka börja med
den tid, då Island lades under norskt välde (1262),
och sträcka sig till 1832, utgöra, särskildt för tiden
efter 1334, då biskopssagorna sluta, en mycket viktig
och förtjänstfull bearbetning af källskrifterna.
C. R.*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free