- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
919-920

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esquirol, Jean Etienne Dominique - Esquiros, Henri Alphonse - Esquisse - Esra - Esra bok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. 12 dec. 1840 i Paris, praktiserade i Paris,
där den berömde psykiatern Pinel intresserade
honom för psykiatrien. Omkr. 1800 inrättade han
en privat anstalt för sinnessjuka och vann snart
stort anseende såsom psykiater. Han disputerade
1805 för med. doktorsgraden med en afhandling Des
passions considérées comme causes, symptômes et
moyens curatifs de l’aliénation mentale
, som med ens
gjorde E. berömd.
illustration placeholder

1810 blef han Pinels efterträdare
såsom läkare vid la Salpétrière, verkade 1814 för
en tid såsom militärläkare, upprättade 1817 den
första psykiatriska kliniken och utnämndes 1823
till "inspecteur de l’université" (hvilken plats
fråntogs honom 1830) samt till direktör för den
stora dårvårdsanstalten Charenton bredvid Paris,
hvilken han gjorde till en mönsteranstalt för hela
världen. Bland E:s många skrifter märkas Aliénation
mentale. Des illusions chez les aliénés. Question
médico-légale sur isolement des aliénés
(1832)
och Des maladies mentales, considérées sous les
rapports médical, hygiénique et médico-legal
(2 bd,
1838). "Är Pinel skaparen och grundläggaren af den
moderna behandlingen af sinnessjuka, så är E. den
egentliga psykiatriens skapare och grundläggare. Han
är visserligen ej fri från mångahanda oriktigheter
och fel, såsom fallet ju är med hvar och en,
som vågar beträda ett nytt, ouppodladt område;
men om man betänker hvad psykiatrien blef under
hans ledning och hvad den ännu lofvar att blifva,
kunna ifrågavarande ofullkomligheter icke uppfattas
annorlunda än såsom obetydliga och för det hela högst
oväsentliga." 1862 restes hans staty i Charenton.
R. T-dt.

Esquiros [äskirå’s], Henri Alphonse, fransk
författare, f. 1814 i Versailles, d. 1876 i
Paris, hölls 1840 under åtta månader i fängelse,
med anledning af sin bok L’évangile du peuple,
som innehåller en af fritänkeri och demokratism
genomsyrad framställning af Jesu lif, blef 1849 medlem
af lagstiftande församlingen, drefs efter 2 dec. 1851
i landsflykt, fick 1869 återvända samt blef s. å. på
nytt vald till medlem af lagstiftande församlingen
och 1871 till ledamot af nationalförsamlingen. Han
var en kort tid 1870 prefekt i Marseille och lät under
oroligheterna utropa sig till stadens diktator. 1876
blef han senator. Som politiker tillhörde E. den
yttersta vänstern; som författare drogs han mest
till det fantastiska och hemlighetsfulla. De mest
bekanta bland hans skrifter äro diktsamlingarna Les
hirondelles
(1834) och Les chants d’un prisonnier
(1841) samt romanerna Le magicien (1837) och Charlotte
Corday
(1840; 2:a uppl. 1841). - Adèle
Battanchon E
., hans hustru, f. 1819, d. 1885, skref åtskilliga
romaner, i hvilka hon förfäktade sin mans åsikter.
B. M.*

Esquisse [eski;s], fr. Se Skiss.

Esra, son af
Seraja, var en man af förnäm prästerlig släkt bland de
i Babel fångne judarna, som blef medlet att upprätta
ett ordnadt församlingslif bland
de före honom hemvände landsmännen i Jerusalem
(jfr Esra 7). E. har synbarligen haft ett stort
anseende för sin insikt i lagen redan i Babel och
åtnjutit stort förtroende i denna egenskap jämväl
af sin konungslige gynnare, Artaxerxes Långhand;
redaktören af Esraboken (från 3:e årh. f. Kr.,
densamme som redigerat Krönikeböckerna) ger honom det
vitsordet, att han var "en skriftlärd, väl förfaren
i Moses lag" (Esra 7: 6, jfr v. 10 ff.) Den senare
judendomen gjorde honom till samlare af hela den
judiska kanon och till grundläggare af det senare
så viktiga lagstudiet m. m. Enligt framställningen i
den bok, som i judarnas kanon bär E:s namn, har E. i
7:e året af Artaxerxes’ regering (458 f. Kr.) med
en skara af omkr. 1,700 exulanter begifvit sig på
väg till Jerusalem, dit han anlände s. å. (Esra 7
o. 8). Där har han med stor stränghet påyrkat och
genomdrifvit, att judarna skulle skilja sig från
sina hustrur af hednisk börd (Esra 9-10). Att fullt
afspärra judarna och göra dem otillgängliga för
den omgifvande hedendomen lyckades emellertid E.,
först sedan hans landsman Nehemia kommit honom till
hjälp från Persien 445 och uppfört murar omkring
det obefästa Jerusalem (Neh. 2 ff.). Därefter kunde
den lag, som E. fört med sig, där införas och ett
ordnadt judiskt församlingsväsen inrättas (Neh. 8-
10). Efter detta berättas i Neh. 12 om murarnas
invigning och Nehemias andra besök i Jerusalem. På
grund af denna framställning af händelserna
har man länge ansett, att folkets förpliktande
till lagen (Neh. 8-10) egt rum 444. Efter senare
undersökningar, bl. a. af van Hoonacker ("Néhémie
et Esdras", 1890) och framför allt Kosters
("Het herstel van Israel", 1893), ha flera nyare
forskare menat, att E. kommit till Jerusalem först
under Nehemias andra vistelse där, och att folkets
förpliktande till lagen egt rum 430. Jfr emellertid
häremot E. Meyer, "Die entstehung des judentums"
(1896). Den af Esra införda lagen var enligt några den
s. k. Prästkodex, enligt andra åter hela Pentateuken.
E. S-e.

Esra bok, i judarnas hebreiska kanon, har
ursprungligen hört tillsammans med Krönikeböckerna och
efter sitt skiljande därifrån en tid tillsammans med
Nehemiaboken utgjort ett enda verk. På Hieronymus’
tid var den dock redan känd som en själfständig
bok. Den berättar i sin 1:a del, kap. 1-6 (hvaraf
stycket 4:8-6:18 är skrifvet på arameiska), om
den första judiska hemvandringen under Sesbassar
m. m. och om templets uppförande under hvarjehanda
svårigheter. (Stycket 4:6-23 har dock afseende
på hinder, som först senare restes mot murarnas,
icke templets, uppförande). I den 2:a delen,
kap. 7-10, skildras Esras resa och verksamhet för
att aflägsna de hedniska kvinnorna från Jerusalem
(se Esra). Redaktören af Esraboken har haft flera
källor till sitt förfogande, men själf lefvat först
i 3:e årh. f. Kr. Kommentarer: S. Öttli i Stracks och
Zöcklers "Kommentar" (1889), C. Siegfried i Nowacks
kommentar (1892). - Tredje Esrabok, också kallad "den
grekiska Esraboken", är en kompilation på grekiska af
stycken ur den kanoniska Esraboken, Nehemiaboken och
ett par kapitel ur Krönikeböckerna. Själfständigt
är endast stycket kap. 3:l-5:6, som handlar om
Serubabel och som tyckes vilja inskärpa, att sanningen
är starkare än vin, kvinnor och konungar. Boken heter
i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free