- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
939-940

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esterházy, Pál IV - Esterházy, Miklós Józef - Esterházy, Miklós IV - Esterházy, Pál Antal - Esterházy, Bálint - Esters bok - Estersyror - Estesiometer - Est Est Est - Estetik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Pál IV


1. Pál IV, furste af E., grefve af Fraknó och Beregh, f. 1635, d. 1713,
utmärkte sig i krigen mot turkarna, särskildt i
slaget vid S:t Gotthard (1664), vid Wiens räddning
(1683) och vid Budas eröfring (1686). 1681 -1713 var
han palatin af Ungern, där han undertryckte Tökölys
parti och befäste habsburgarnas makt. Till lön därför
blef han 1687 riksfurste.

illustration placeholder
M. J. Esterházy


2. Miklós József, furste af E., den förres
sonson, f. 1714, d. 1790, var kejserligt sändebud
vid flera hof, inträdde
sedan i armén och blef 1768 generalfältmarskalk
efter flera utmärkta krigarbedrifter. Han var stor
musikälskare samt främjare af konst och vetenskap. Ur
hans kapell utgingo Haydn och Pleyel.

3. Miklós IV, furste af E., den förres
sonson, f. 1765, d. 1833, företog vidsträckta
resor, inträdde i armén, där han avancerade till
fälttygmästare, men utmärkte sig framför allt i diplomatiska
värf. 1797 och 1809, då fransmännen hotade kejsarens
arfländer, utmärkte han sig särskildt i spetsen för
af honom utrustade frivilliga och afslog Napoleons
erbjudande af Ungerns krona. E. grundlade den stora
tafvel- och kopparstickssamling, som sedan 1865
förvaras i vet. akad:s palats i Budapest.

4. Pál Antal, furste af E., den förres son, f.
1786, d. 1866, var österrikiskt sändebud
vid flera hof, bl. a. en längre tid i London, men
återvände 1842 till Ungern, där han slöt sig till den
nationella rörelsen. Som utrikesminister i Batthyánys
kabinett sökte han förgäfves åstadkomma en
uppgörelse med Österrike och nedlade då ämbetet
i aug. 1848. 1856 var han österrikiskt sändebud vid
Alexander II :s kröning i Moskva, där han utvecklade
en slösande prakt. Hans oerhörda skulder
gjorde, att han 1860 ställdes under administration.

5. Bálint, grefve af E.-Hallewyl, f. 1814,
d. 1858, var 1846-48 Österrikes sändebud i
Stockholm, 1850-54 i Munchen och 1854-58 i Petersburg.

6. Den från Dreyfusprocessen (se d. o.) bekante
förre franske majoren Walsin-E.
härstammar från en illegitim sidolinje af släkten.

Esters bok innehåller berättelser om Ester (se
d. o.). Den Ahasverus, som här omtalas såsom E:s
gemål, anses vara Xerxes (485-465 f. Kr.). Men boken
har sannolikt tillkommit långt efter denna tid, enligt
några så sent som först i 2:a årh. f. Kr. Bokens
syfte är att förklara Purimfestens ursprung; under
denna fest plägade judarna sedan läsa Esters
bok. Utmärkande för denna skrift är, att det
religiösa elementet totalt saknas, ett förhållande,
som Septuagintas öfversättare velat upphjälpa genom
de här upptagna tilläggen, som sedan upptagits bland
apokryferna under benämningen Stycken af Esters bok.
E. S-e.

Estersyror. Se Ester, kem.

Estesiometer (af grek. ai’sthesis, förnimmelse,
och me’tron, mått), apparat för mätning
af en persons förmåga att lokalisera sina
tryckförnimmelser. I sin enklaste form utgöres
apparaten af en passare med aftrubbade spetsar,
med hvilka man samtidigt kan beröra tvenne punkter
å huden. Ju kortare afståndet mellan spetsarna
kan tagas, utan att förnimmelserna sammansmälta
till en, desto finare lokaliseringsförmåga
har personen på det ifrågavarande
hudområdet. Jfr Känselkrets och Lokaltecken.
J. E. J-n.

Est Est Est kallas ett berömdt muskatvin
från Montefiascone i Toscana, hvars rykte sedan
århundraden trängt fram ända till Norden genom den
med dess namn förbundna, i åtskilliga versioner
spridda sägnen. Denna sägen innehåller i korthet,
att en tysk storman (ibland kallas han biskop)
på sin resa till Rom skickat sin pålitlige och
vinförståndige tjänare i förväg för att på de
olika orterna pröfva vinet och genom ett Est (lat.,
"det finnes") på värdshusens dörrar tillkännagifva
ett godt vins förefintlighet. Då tjänaren kom till
Montefiascone, fann han sig föranlåten att sätta icke
ett, utan tre "Est", och hans herre följde vinken,
stannade i Montefiascone och njöt af dess drufva,
så att han - söp ihjäl sig och blef af den trogne
tjänaren därstädes begrafven. I kyrkan S. Flaviano
utanför staden finnes verkligen också en grafsten med
en liggande man i relief och därunder inskriften: "Est
est est propter nimium est hic io. de uc. do. meus
mortuus est" (Est est est; på grund af alltför
mycket Est ligger min herre Johannes de Uc (?) här
död). Inskriften, i hvilken, såsom synes, särskildt
själfva personnamnet är obegripligt, förefaller
emellertid att vara yngre än reliefen, och det är
mycket möjligt, att inskriften har sägnen att tacka
för sin uppkomst och icke tvärtom. Ett par osterior
i Rom, som ha "Est Est Est" till sin specialitet,
ha tidvis varit omtyckta mötesplatser för nordbor
och tyskar. V. Lm.

Estetik (af grek. ai’sthesis, uppfattning) är
vetenskapen om det sköna och konsten. Den undersöker
de faktorer, som bilda det estetiska intrycket af
natur och konstverk, dess åtskillnad från intryck af
andra slag, såsom af det (sinnligt) angenäma etc.,
och de olika arter, i hvilka det sköna - eller
rättare: det estetiskt verkande eller verksamma
- kan indelas, samt söker att på detta sätt nå
insikt i dess väsen och lagar och en uppfattning om
dess ställning bland människolifvets stora andliga
sfärer. Till estetikens uppgift hör också att behandla
de stämningstyper eller modifikationer, hvarunder de
skilda estetiska intrycken falla och bland hvilka
de viktigaste äro: det enkelt eller "rent" sköna,
det behagliga (med "gratien"), det upphöjda eller
sublima, det humoristiskt komiska, det rörande och
det tragiska. Slutligen har estetiken att klarlägga
konstens väsen och betydelse samt dess olika grenar
(mimik, musik, poesi, måleri, skulptur, arkitektur)
samt att analysera den konstnärliga fantasien och
produktionen. Denna sista afdelning af estetiken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free