Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 955-956 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estlander, Karl (Carl) Gustaf - Estlander, Bernhard Rudolf - Estlander, Ernst Henrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historien och poesin, dels för docentur (1859) om
Folksångerna om Robin Hood, företog han 1859-60 en
resa till Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike för
att idka konststudier.

Under frånvaron från hemlandet
utnämndes han till docent i estetik och modern
litteratur 1860 och promoverades s. å. till doktor
i historiskfilologiska fakulteten. 1861-62 förestod
han professuren i estetik och modern litteratur samt
gjorde 1863-65 med offentligt understöd en resa till
Danmark, Tyskland, Frankrike, England, Italien och
Spanien, med uppgift att studera bildande konst och
medeltidens litteratur (Tristansagan, de Ossianska
traditionerna m. m). Våren 1866 höll E. i Helsingfors
en rad populära föreläsningar öfver de bildande
konsternas historia och utgaf 1867 i Stockholm De
bildande konsternas historia från slutet af adertonde
århundradet till våra dagar, hvilket utgjorde frukten
af hans omfattande konststudier. När Fr. Cygnæus 1867
fick afsked såsom emeritus, förordnades E. att förestå
dennes professur, och efter att 1868 ha disputerat
öfver Bidrag till den provencaliska litteraturens
historia utnämndes han s. å. till professor i estetik
och modern litteratur. E. fick 1891 kansliråds och
1898 statsråds titel. S. å. upphöjdes han i adligt
stånd och tog afsked från professuren. E. har i
"Litterär tidskrift" 1864 meddelat flera uppsatser
från sina resor i utlandet och i "Acta societatis
scientiarum fennicæ", tom. VIII, utgifvit Poema
del Cid i svensk öfversättning med kritisk och
historisk inledning (1863) samt Pièces inédites
du roman de Tristan, précédées de recherches sur
son origine et son développement (1866). E. är
en af de ypperste målsmännen för den estetiska
vetenskapen i Norden. Detta har han lagt i dagen
icke blott genom ofvannämnda skrifter, särskildt
"De bildande konsternas historia", som både i
forskning och öfversiktlig klarhet, i sunda omdömen
och personlig stil är ett särdeles utmärkt arbete,
utan äfven genom flera senare arbeten. Särskildt
torde, såsom i Sverige mera kändt, få påpekas hans
medarbetarskap i "Tidskrift för bildande konst och
konstindustri" (1875, 1876) och hans bidrag till
"Nordiskt konstnärs-album" (1878, 1879). Till sina
gamla studier öfver den västeuropeiska konstens
historia återvände han i den omsorgsfullt utarbetade
monografien Hippolyte Flandrin, hans lefnad och verk
(1890). Medeltidens litteraturhistoria behandlade
E. i Vitterhetens utveckling hos de nyare folken i
medeltiden (1900).

För sitt finska fosterland har
E. därjämte stor betydelse såsom en af de främste
kämparna inom det svenskvänliga partiet. Såsom sådan
var han outtröttlig i sitt nit att söka uppehålla
det andliga sambandet mellan Finland och dess gamla
moderland. Redan tidigt blef E. såsom stridbar
kämpe invigd i publicistens ömtåliga värf. Under
sommaren 1856 redigerade han "Helsingfors tidningar"
och var 1862-63 medlem i redaktionen af "Helsingfors
dagblad", i
hvars grundläggande han äfven deltagit. Där granskade
han 1869 Yrjö Koskinens Finlands historia. Men
sin största betydelse i detta hänseende eger han
såsom utgifvare (t. o. m. 1886) af "Finsk tidskrift
för vitterhet, vetenskap, konst och politik", hvars
första häfte utkom i okt. 1876. Han lyckades i icke
ringa mån göra denna publikation till ett centralorgan
för det litterära arbetet på svenskt språk i Finland
och utvecklade i densamma stor produktivitet såsom
artikelförfattare och kritiker. Mot den inom den
nordiska skönlitteraturen på denna tid framträdande
naturalismen vände han sig med stor skärpa, medan
han å andra sidan ogillade de romantiske epigonernas
innehållsfattiga ordprål. En vidlyftigare granskning
egnade han åt naturalismen i Naturalismen enligt Zola
(akad. program 1891).

E. har verkat för den finska konstens utveckling såsom
sekreterare i Finska konstföreningen 1869-76 och såsom
dess ordf. 1878-96. Tillika har han verksamt arbetat
för konstindustriens uppkomst. I en broschyr, Den
finska konstens och industrins utveckling hittills och
hädanefter (1871), förordade han en anslutning mellan
konsten och konstindustrien. Närmare belystes frågan
i Vid konstflitens härdar (1875), hvari han meddelade
iakttagelser om den konstindustriella undervisningen
i västra Europas kulturländer. Till samma område
hör Om teckningskonsten och metoderna att lära den
(s. å.). Han var en af stiftarna af Föreningen för
konstfliten i Finland och dess vice ordf. 1876-82,
ordf. i kommittén för ombildning af söndags- och
aftonskolorna samt tekniska realskolorna 1874, hvars
sakrika betänkande af 1876 han redigerade, samt i
kommittén för uppgörande af förslag till instruktion
för en öfverstyrelse för manufaktur- och bergväsendet
1879. Han var led. i skolkommittén af 1879, den ene
af representanterna för Helsingfors’ universitet vid
landtdagen 1882 och konsultativ led. i öfverstyrelsen
för skolväsendet 1879-1902. Hans i "Finsk tidskrift"
1887 publicerade uppsats Min ställning i språkfrågan
föranledde en häftig polemik från hans fennomanska
motståndare, hvaremot han festligt hyllades af sina
meningsfränder. Han var 1885 en af grundläggarna
af Svenska literatursällskapet i Finland, hvars
verksamhet han ledde såsom bestyrelsens ordf. till
1897, hvarefter han valdes till sällskapets
hedersordf. I dess "Förhandlingar och uppsatser"
publicerade han bl. a.: J. L. Runebergs estetiska
åsikter (h. 2) och Arwidsson som publicist i
Åbo (h. 8). Han redigerade normalupplagan af
J. L. Runebergs skrifter (1899-1902), som afslutades
med Runebergs skaldskap. Kritiska studier. Ett
urval af E:s uppsatser utkom 1905 under titeln Från
flydda tider. E. är led. af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg (1878), hedersled. af Akad. f. de
fria konsterna (1885) samt led. af Vet. soc. i
Uppsala (1890), Vitt. hist. o. ant. akad. (1904)
samt Vet. akad. (1907). Vid hans 70-årsdag
(1904) slogs en medalj öfver honom.
C. R. N. M. G. S.

3. Bernhard Rudolf E., den föregåendes son,
historiker, f. 1863, föreståndare för nya svenska
läroverket (för gossar) i Helsingfors, har utgifvit
en mängd goda läro- och läseböcker i historia för de
allmänna läroverkens behof.

4. Ernst Henrik E., son till E. 1, jurist,
politiker, f. 1870, docent i rättshistoria
vid universitetet i Helsingfors, har utgifvit flera
juridiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>