Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 975-976 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etelism - Eteokles - Eteostikon - Eter - Eterisation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åsikt, som fattar viljan såsom människosjälens
grundkraft eller rent af såsom all verklighets
innersta väsen. Fichte, Schopenhauer m. fl. ha
framställt sådana åsikter. I samma betydelse användas
stundom äfven termerna voluntarism och telematism.
S-e.

Eteokles (grek. ’Ersox/irjg), grek. myt., en son af
tebanske konungen Oidipus och Iokaste samt äldre
(enl. Sofokles yngre) broder till Polyneikes, med
hvilken han råkade i tvist om herraväldet. Enligt en
hos Euripides återgifven saga hade bröderna kommit
öfverens att regera växelvis hvar sitt år, men vid
det första årets slut vägrade E. att afstå makten åt
sin broder. Då denne sökte hjälp hos konung Adrastos
i Argos, föranleddes däraf "de sju hjältarnas"
fälttåg mot Tebe, under hvilket fälttåg de båda
bröderna stupade i tvekamp. Egentliga orsaken till
brödernas split säges ha varit en af deras fader
öfver dem uttalad förbannelse. Detta tragiska ämne
är behandladt af Aischylos i "De sju mot Tebe"
och af Euripides i "Feniciskorna" (Foinissai).
A. M. A.

Eteorstikon. Se Kronogram.

Eter (af grek. aither, luft, det tunnaste, det
finaste). 1. Fys., ett ämne med utomordentligt ringa
täthet, men med stor elasticitet, hvilket fyller
världsrymden och all materie. Eterns tillvaro har ännu
ej kunnat direkt påvisas; den är endast en hypotes,
på hvilken emellertid förklaringarna af ljusets,
värmets och elektricitetens företeelser stödja sig.
L. A. F.*

2. Kem. Den egentliga etern,
etyletern, som 1540 först beskrefs af Valerius Cordus
och förr ofta kallades svafveleter, uppstår
genom inverkan af svafvelsyra på alkohol.
Eter uppkommer medelbart genom svafvelsyrans
inverkan därigenom, att vatten (1 molekyl) borttages
ur alkohol (2 molekyler). Som mellanprodukt bildas
eter-svafvelsyra C₂H₅SO₄H. Alkoholens sammansättning
är C₂H₅OH, eterns C₂H₅.O.C₂H₅. Etern är således en
anhydrid till alkohol, men kan ej öfvergå till
alkohol genom upptagande af vatten. Till sina
egenskaper är etern en lättrörlig, färglös, mycket
flyktig (kokpunkt 35° C.) vätska af genomträngande,
egendomlig lukt. Dess egentliga vikt är 0,72
vid 17,4°. Dess smältpunkt ligger vid -113°.
Etern är mycket brännbar och brinner med hvit,
lysande låga. Den blandas i alla förhållanden
med alkohol. Vatten löser ungefär 1/10 af sin vikt
eter, omvändt löser eter endast 1/36 af sin vikt
vatten. Den är ett utmärkt lösningsmedel för
feta ämnen, hartser m. m. Inandad verkar
gasen känslolöshet (se Eterisation). - Etern är
typen för en talrik klass organiska föreningar, som
äro anhydrider till alkoholer och kallas enkla
eller blandade etrar; en enkel eter är anhydriden
af en enda alkohol, en blandad, t. ex. etylamyleter,
C₂H₅.O.C₅H₁₁, af tvenne olika alkoholer, i det nämnda
exemplet etyl-och amylalkohol. Utom dessa två
klasser eterarter urskilde man tidigare en tredje
stor klass, de s. k. sammansatta eterarterna,
hvilka emellertid numera sammanfattas under
benämningen estrar, då de äro af väsentligen
annan art. Se Ester och Etylsulfat.
P. T. C. (H. E.)

3. Petroleumeter. Se Bergolja, sp, 1483. m

Eterisation. 1. Med., en metod att medelst
användande af eter (se d. o.) i st. f. kloroform framkalla
känslolöshet vid operationer. Vid eterisationen
sker döfningen långsammare än vid kloroformeringen;
dessutom åtgå i regeln mycket stora kvantiteter af
eter, innan full verkan frambringas. Eterisationen
användes dels vid kortvariga operationer i form
af s. k. "rus", dels såsom fortsättning efter
kloroformbedöfning, då operationen kräfver längre tids
sömn, eller då hjärtsvaghet förefinnes. Mångenstädes
användes en blandning af eter och kloroform för
bedöfningen. Eterisationen anses vara mindre farlig än
kloroformeringen. Dock bör eter undvikas, om patienten
lider af lung- eller njursjukdom. Jfr
Bedöfningsmedel. J-Å.

T. v. eteriserad, t. h. icke eteriserad syren efter 25 dagars drifning.

2. (Eterisering) Trädg., en af professor W. Johannsen
i Köpenhamn utarbetad, omkr. 1900 införd metod att
medelst eter (se d. o.) underlätta blomsterdrifning
(se Drifning 4). Den har redan vunnit
vidsträckt användning, i synnerhet i vissa större
tyska
och franska trädgårdsetablissemang. Deri väsentligaste
svårighet, som vidlåder framdrifvandet af blommor hos
en växt på annan tid än den naturliga blomningstiden,
sammanhänger med växtens behof af "hvila" under
vissa perioder. För de flesta växter inträffar en
hviloperiod på sensommaren eller hösten, och om hvilan
också icke är lika djup under hela denna period, kunna
växterna dock sällan väckas ur densamma med sådana
mera naturliga medel som högre temperatur eller ökad
vattentillförsel förrän efter en viss tid, olika lång
för olika växter. Hvilotiden kan emellertid förkortas
därigenom, att man låter eterångor inverka på växterna
i fråga, då resultatet snart visar sig i alstring af
blad och blommor. För detta ändamål insättas växterna
i ett med täta väggar försedt skåp, som omsorgsfullt
tillslutes. Genom en på lämpligt sätt anbragt öppning
inhälles en viss mängd eter (etyleter) i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>