Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 979-980 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eterneller - Eternisera - Etersvafvelsyra - Etesier - Etesiska vindar - Etex, Antoine - Etfeh - Ethelbald - Ethelbald af Mercia - Ethelbald af Wessex - Ethelbert l. Æthelberth - Ethelbert af Kent - S:t Ethelbert - Ethelfleda l.Æthelflæd - Ethelred l. Æthelred - Ethelred I - Ethelred II - Ethelstan, Æthelstan l. Athelstan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blomställningarna af Gomphrena globosa, en örtartad
växt, tillhörande fam. Amarantaceæ,hvilken
växt äfven odlas som prydnadsväxt. Hos denna är
det blomhyllet och förbladen, som äro torra och
färgade. Ett tredje slags eterneller utgöras af
blomställningarna af de till fam. Plumbaginaceæ
hörande Goniolimon- och Statice-arterna. Äfven
blomställningarna af vissa gräs, t. ex. Stipa pennata
och Briza, kunna anses och nyttjas som eterneller. -
Eterneller begagnas till s. k. makartsbuketter,
sorgkransar, buketter på grafvar m. m.

En eternell (Helichrysum bicolor).

^{Ldt. (G. L–m.)}

Eternisera (fr. éterniser, af lat. æternus, evig), föreviga.

Etersvafvelsyra, viktig mellanprodukt vid
eterfabrikationen. Se äfven Etylen.

Etesier (lat. etesiæ, grek. etesiai, af etos, år)
l. Etesiska vindar kallades af de gamle de under vissa
årstider på Medelhafvet utan afbrott och i oförändrad
riktning blåsande vindarna.

^{L. A. F.}

Etesiska vindar. Se Etesier.

Etex [etä’ks], Antoine,
fransk bildhuggare, f. 1808 i Paris. d. 1888,
blef efter studier i Italien en i Paris mycket
använd och ytterst alsterrik skulptör. Bland hans
arbeten märkas två grupper på Triumfbågen på Place
de 1’étoile, Géricaults gramonument (1841), Vaubans
monument i Invaliddomen, statyerna Olympia (Trianon,
1842), Rossini (Operan, s. å.), Karl den store i
Luxembourgpalatset, Ingres’ monument i Montauban
m. fl., dessutom en mängd byster och reliefer. E. var
äfven målare (mest bibliska scener), gjorde dessutom
flera arkitektoniska utkast och var också verksam
som författare.

^{G–g N.}

Etfeh. Se Edfe.

Ethelbald l. Æthelbald [Vtholbåld], angelsaxiska konungar.

1. E. af Mercia, d. 757, var yngre broder till
konung Penda af Mercia, kom på tronen efter dennes
sonson 716, blef 731 erkänd som öfverherre öfver
hela södra England, men förlorade 752 öfverväldet
öfver Wessex. Han ljöt under inbördes strider i
Mercia en våldsam död.

2. E. af Wessex, d. 860, var son till konung
Ethelwulf (se d. o.), hvilken han 856 under
dennes pilgrimsfärd till Rom störtade från tronen
i Wessex. Hans giftermål 858 med faderns änka,
Judit, Karl den skalliges dotter, framkallade en
afgjord brytning mellan honom och prästerskapet.

^{V. S–g.}

Ethelbert l. Æthelberht [e’tholbot],
angelsaxiska konungar.

1. E. af Kent, d. 616, blef 560 vid unga år konung
af Kent och gifte sig med Berta, dotter till den
frankiske konungen Charibert, hvarigenom kristendomens
införande i England förbereddes. E. upplät nämligen
en gammal romersk kyrka utanför Canterbury till
drottningen för hållande af kristen gudstjänst samt
mottog 597 välvilligt S:t Augustinus,
hvilken erhöll tillstånd att fritt predika
evangelium. S. å. lät E. själf döpa sig, hvarigenom
omvändelseverket ytterligare underlättades. Efter
593 hyllades E. som öfverherre öfver konungarna i de
andra angelsaxiska rikena s. om Humber.

2. S:t E., konung af Östangeln, blef 744
halshuggen på befallning af konung Offa af
Mercia. Om anledningen till hans död finnas
flera olika sägner och legender. E. vördades
sedan lokalt som helgon; hans dag är 20 maj.

^{V. S–g.}

Ethelfleda [eUalflido] l. Æthelflæd, d. 918 l. 919,
Alfred den stores dotter, gifte sig omkr. 880 med
Ethelred, ealdorman af Mercia och ättling af detta
rikes gamla konungahus, hvarigenom dess införlifvande
med Wessex tryggades. De båda makarna styrde landet
i förening och verkade outtröttligt för dess försvar
mot walesarna och danskarna. Efter Ethelreds död
(omkr. 911) fortsatte hon ensam med stor framgång
till sin död deras gemensamma försvarsverk och styrde
landet under titeln "the lady of the Mercians".

V. S–g.

Ethelred l. Æthelred [Vthalred], angelsaxiska
konungar.

1. E. I af Wessex och Kent, d. 871, var son till
Ethelwulf samt äldre broder och företrädare
till Alfred den store. Han efterträdde 866 sin äldre
broder Ethelbert och hade hela sin regering att kämpa
mot de danske vikingarna, hvilka kort efter
hans trontillträde började låta plundringsfärderna
öfvergå till formliga eröfringsförsök. Efter den
northumbriske konung Elias död 867 inbröto de i Mercia
och 870 i Östangeln. De tillbakaslogos emellertid
vid Ashdown af E., som i striden mot dem hade sin
broder Alfred till närmaste medhjälpare, men vid
Merton besegrade de i sin tur E., hvilken afled
af sina i denna strid erhållna sår. Han vördades
sedermera som helgon och martyr.

2. E. II, kallad the Unready ("den planlöse",
af angls, rede, "råd"), f. omkr. 968, d. 1016,
yngre son till konung Edgar, efterträdde 979
sin halfbroder Edvard ("Martyren") och visade sig
som regent visserligen ej kraftlös, men alltför
mycket ledd af stundens ingifvelser samt därtill
grym och svag för gunstlingar. Vid ett angrepp
på England af Olof Tryggvesson 991 köpte E. dennes
vänskap, och när sedermera vikingaanfallen förnyades,
tillgrep han allt oftare denna utväg att få fred för
stunden. 994 lyckades han genom rika gåfvor förmå Olof
att ej vidare hemsöka de engelska kusterna, men med
dennes vapenbroder Sven Tveskägg fortforo striderna.
Bekant är Ers trolösa handling att 13 nov. 1002 låta
dräpa alla nyinflyttade danskar han kunde komma åt.
Nya härnadståg af Sven Tveskägg blefvo enda följden af
"det stora danamordet". E. nödgades 1013, då Sven valdes
till Englands konung, fly öfver till sin svåger, hertig
Rikard II af Normandie, men återvände efter Svens död 1014.
Dennes son, Knut den store, förberedde en belägring af
honom i London, då E. afled 23 apr. 1016.

V. S–g.

Ethelstan, Æthelstan l. Athelstan [Vtholston],
fnod. Adalsten, angelsaxisk konung, f. 895,
d. 940, var son till Edvard d. ä. och sonson
till Alfred den store, uppfostrades af sin faster
Ethelfleda (se d. o.) och deltog troligen som yngling
i hennes framgångsrika strider mot danskarna. Han
valdes 925, ehuru af oäkta börd, efter faderns död
till konung af Mercia och Wessex samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>