Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etsningsgrund, Etsvax - Etsningskonsten - Etsningsmetoder - Etsningstryck - Etsningsvätska - Etspasta - Etspomada - Etsskorpa - Etsvax - Ett - Ettak - Ettbladstryck - Et-Tell - Ettenheim - Etterbeck - Ettermyror - Etternässla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörk. En ljus (transparent) grund beredes af
hvitt bivax och burgundbeck på samma sätt som
den föregående: proportionerna äro 4 delar vax,
1 del burgundbeck. Äfven rent vax, utan tillsats,
kan användas till grund, men sådan grund är svår att
få jämnt spridd öfver plåten.
Flytande grunder ha i allmänhet samma ingredienser
som ofvanstående, lösta i kloroform, eter, terpentin
eller nafta.
Mjuk grund, som användes till mjukgrundetsning, göres
af vanlig hård etsningsgrund, som sammansmältes med så
mycket rent svinister, att den kall får för ändamålet
lämplig konsistens. Om etsgrund för akvatinta se
Akvatintagravyr. A. T-g.
Etsningskonsten. Se Etsning.
Etsningsmetoder. Se Etsning.
Etsningstryck. Se Tygtryck.
Etsningsvätska (lat. aqua fortis, fr. eau-forte). Till
etsning i koppar användas diverse olika
frätningsmedel. F. n. torde den rykande salpetersyran
vara den, som mest anlitas af konstetsaren. Denna,
som etsningsvätska, består al 1 del syra till 3 delar
vatten; syran tillsättes vattnet, ej tvärtom. Något
bekvämare och måhända mindre skadlig att inandas är en
vätska, bestående af hälften vanlig, ren salpetersyra,
hälften vatten. Dessa vätskor kallas af etsaren
"brytsyror", emedan de, till följd af gasbubblornas
ständiga arbete i de för syran blottade linjerna,
något sönderbita grundytan och därigenom göra
linjekanterna "raggiga". Dessa etsningsvätskor äro
därför synnerligen lämpliga för landskapsplåtar, men
ej för porträtt- eller andra figurarbeten, ej heller
för framställning af luft. Till syrebehandlingen
af sådana saker fordrar etsaren en "still-syra",
d. v. s. en, som icke bubblar och bryter, utan biter
lugnt. Idealet för en sådan är Rembrandts etsvätska,
det s. k. holländska badet, som man erhåller genom
att lösa klorsyradt kali i varmt vatten samt därefter
tillsätta ren saltsyra (proportionerna äro: vatten 38,
kali 2, syra 10). För kopparetsarens ändamål finnas
visserligen äfven andra syreblandningar, men dessa,
t. ex. järnkloriden, äro i allmänhet alldeles för
mörka för att kunna med utsikt till framgång användas
af konstetsaren.
För etsning i stål anser man i England följande gamla
blandning vara bäst: salpetersyrad koppar 1 lod,
destilleradt vatten 1 pint och ren salpetersyra 4
droppar. Ståletsaren varnas för etsningsvätskor,
som innehålla alkohol. Sådana angripa plåtgrunden
och förstöra arbetet.
För zink kan man till etsningsmedel använda 1 del
ren salpetersyra i 40 delar vatten och till mässing 6
delar af samma syra i 50 delar vatten. Silfver etsas
med en blandning af vatten och ren salpetersyra,
i proportionen 3 till 1, och guld med kungsvatten
(aqua regis], som består af salpetersyra och saltsyra
i lika stora delar. Kungsvatten användes äfven vid
etsning i elfenben. Glas etsas med fluorvätesyra
eller glas-etspasta (se Mordants) och marmor
med utspädd salpetersyra. A. T-g.
Etspasta. Se Etsmedel och Mordants.
Etspomada. Se Mordants.
Etsskorpa, farm. med. Se Etsmedel.
Etsvax. Se Etsningsgrund.
Ett., vid växtnamn förkortning för Konstantin
Y. Ettingshausen (se denne).
Ettak (fordom äfven Ettagh), kungsgård i
Velinge socken, Vartofta härad, Skaraborgs län, vid
Tidan. 2 mtl, taxerade till 100,000 kr. (1906), kvarn
och såg 6,500 kr. E. var under medeltiden kungsgård
(antagligen befäst) och bostad för häradets fogde
eller höfvitsman. Genom bref af 29 okt. 1602 lades
det under Visingsborgs grefskap, men reducerades
1680 och blef öfversteindelning. Det är nu indraget
och för kronans räkning utarrenderadt. Under striden
mellan konung Valdemar och Magnus Ladulås stod vid
E. ett slag, 1277, som utföll till den senares fördel.
Ettbladstryck. Se Enbladstryck.
Et-Tell. Se Betsaida.
Ettenheim [-hajm], stad i Baden, kretsen
Freiburg, vid västra foten af Schwarzwald. 3,106
inv. (1900). E. tillhörde biskopsstiftet Strassburg
och var 1790-1803 residens för den siste furstbiskopen
af Strassburg, kardinal de Rohan, samt under
revolutionstiden en tillflyktsort för franska
emigranter. Där blef hertigen af Enghien 14 mars 1804
om natten på Napoleons befallning gripen af franska
soldater, hvarefter han 21 mars sköts i Vincennes
vid Paris.
Etterbeek [-bek], kommun i belgiska
prov. Brabant, förstad till Bruxelles. 20,838
inv. (1900). Patronfabrik, garfverier och färgerier.
J. F. N.
Ettermyror, zool., benämning på myror af släktena
Myrmica och Tetramorium af underfam. Myrmicinæ (se
d. o.). Dessa myror äro, liksom andra arter af samma
underfamilj, utrustade med en gadd, med hvilken de
kunna ge ganska kännbara styng, på samma gång som de
krampaktigt bita sig fast i skinnet. Företrädesvis
ilsken är lilla ettermyran (Tetramorium cæspitum),
en 2-3,7 mm. lång, vanligen svart, stundom ljusare
färgad liten myra, som i talrika samhällen lefver
under stenar eller i grästorf i södra Sverige, där
den är allmän. En och annan gång innästlar den sig i
boningshusen. De bevingade, glänsande svarta hannarna
och honorna utvecklas i juni-juli och äro påfallande
stora i jämförelse med de små arbetarna, hannarna 6-7,
honorna 6-8 mm. långa. - Lilla ettermyran lefver af
rof, men har stundom befunnits samla frön och håller
ofta inuti sina underjordiska gångar ett slags stora,
platta, smutshvita och glänsande rotlöss såsom
husdjur. Trots sin stridbarhet råka arbetarna af
lilla ettermyran i slafveri hos några andra arter,
tillhörande släktena Strongylognathus och Anergates
af samma underfamilj. - Större ettermyror kan man
kalla de 3,5-6 mm. långa arbetarna af Myrmica rubra,
en öfver nästan hela landet under stenar och mossa,
i tufvor samt i murkna stubbar mycket vanlig myra,
som är ytterst föränderlig, så att den uppdelats i sex
i hvarandra öfvergående raser eller underarter. Dessas
färg växlar från rödgul till mörkt rödbrun. Hufvudets
och bakkroppens öfversida är alltid mörkare,
brun till svartbrun. Hannar och honor svärma i
aug.-sept. och ses då ofta i stor mängd lifligt vimla
om hvarandra på någon väg eller annan slät och öppen
plats i bonas närhet. De äro äfven här större än
arbetarna, men skillnaden är ej så betydande som hos
föregående släkte. - De större ettermyrorna kultivera
bladlöss och insamla stundom de myrkokonger liknande
fröna af Melampyrum. För öfrigt lefva de af rof samt
af honung, som de hämta företrädesvis från hundlokan
och andra flockblommiga växter. G. A-z.
Etternässla, bot. Se Urtica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
