- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1027-1028

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eudes, Jean - Eudes, Émile Désiré François - Eudesia - Eudialyt - Eudidymit - Eudiometer - Eudister - Eudo l. Odo - Eudo l. Odo - Eudokia - Eudokia Elia - Eudokia - Eudokia Licinia - Eudokia Makrembolitissa - Eudokia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef 1640 superior vid oratoriet i Caen och stiftade
där 1643 en ny kongregation, "Samfundet af Jesu och
Marias präster", hvars syfte var att utbilda goda
folkpredikanter. Kongregationen vann 1644 stadfästelse
af biskopen af Bayeux, och dess medlemmar pläga
kallas eudister. Den återupplifvades efter
revolutionen och har sedan midten af 1800-talet
egnat sig äfven åt hednamissionen. - E. stiftade
dessutom 1645 en kvinnlig kongregation, "Soeurs de
Notre-Dame de charité", i Caen. Äfven dessa nunnor
kallades eudister. E. var äfven ifrig främjare utaf
"Jesu heliga hjärtas" dyrkan. Se P. A. Pinas,
"Le vénérable père E. et ses œuvres" (1901).
V. S-g.

Eudes [öd], Émile Désiré François, fransk
kommunard, f. 1843 i Roncey (dep. Manche), d. 1888
i Paris, blef efter växlande lefnadsöden fanatisk
anhängare af Blanqui. 15 aug. 1870 dömdes han till
döden för deltagande i ett upprorsförsök, men frigafs
4 sept. s. å. efter kejsardömets fall. 1871 blef
han medlem af kommunen och general i dess armé. Han
ledde med en viss framgång insurgenternas försvar
af Paris mot regeringstrupperna, invaldes 10 maj
i välfärdsutskottet och var mycket verksam som
organisatör af petrolörernas illdåd. Efter kommunens
fall flydde han först till Schweiz, sedan till
London, men återvände 1880, tack vare amnestien, till
Frankrike, där han snart blef blanquisternas chef,
men icke lyckades, trots flera försök, att komma med
i den aktiva politiken.

Eudesia King, paleont., i juratiden lefvande
brachiopod, ett undersläkte till Waldheimia. A. Hng.

Éudialyt (af grek. eudialytos, lättlöslig)
l. Eukolit, miner., ett mycket sällsynt, i
syror lättlöst rödt silikatmineral, hållande
omkr. 15 proc. zirkonjord. Det är funnet på
Grönland, i Arkansas, på Kolahalfön och i
Norge samt som beståndsdel i den nyupptäckta
nefelinsyeniten (katapleiitsyenit) ö. om Vättern.
E. E.

Eudidymit, miner., monoklint, alltid med tvillingar
uppträdande, färglöst mineral af sammansättningen
HNaBeSi3O3, från Arö i Langesundsfjord i
Norge. Dess byggnad är särdeles intressant: dess
kemiska sammansättning är en zeolits, men dess
vattenhalt afgifves först vid mycket hög temperatur
och kan således ej betraktas som kristallvatten.
A. Hng.

Eudiometer (af grek. eudia, den klara luften, och
metrein, mäta), instrument, som urspr. nyttjades
till att bestämma luftens halt af syrgas. Det
användes numera allmänt vid gasanalyser. Det utgöres
af ett graderadt, i ena ändan tillsmält rör,
i hvilket gasblandningen, som skall undersökas,
införes. Vid luftanalys tillsättas sedan ämnen,
som förena sig med syret. Priestley betjänade
sig af kväfoxidgas, som med syre genast förenas
till salpetersyrlighet. Volta använde först till
samma ändamål vätgas. Se vidare Analys, sp. 901.
P. T. C.*

Eudister [öWster]. Se Eudes, J.

Eudo l. Odo (fr. Eudes), hertig af Akvitanien,
sökte under de oroligheter, som efter Pipins af
Héristal död (714) utbröto i det frankiska riket,
göra sig oberoende och förband sig med neustrierna
(västfrankerna) mot Karl Martell, med hvilken han
dock 720 ingick förlikning under trycket af den fara,
som hotade från de efter Spaniens eröfring i södra
Frankrike infallande araberna. E. slog dem tillbaka
från Toulouse, råkade sedermera ånyo i strid med
Karl Martell, tvangs af denne att underkasta sig
(731) och hemsöktes kort därpå af en ny arabisk
invasion, från hvilken Karl Martell räddade landet
genom sin berömda seger öfver araberna vid Poitiers
(732). E. kom därigenom åter i besittning af sitt
hertigdöme och dog 735. Under namnet konung
Yon omtalas E. som Karl den stores motståndare i
flera chansons de geste från 1100-talet, hvilka
sålunda återspegla de blodiga striderna under
700-talet mellan de austrasiske frankerna och
den gallo-romanska befolkningen i Akvitanien.
S. F. H.*

Eudo l. Odo (fr. Eudes}, konung af Frankrike,
var son till markgrefve Robert den starke (d. 866
i en strid med nordmännen) och sonson till den
kapetingiska ättens äldste kände stamfar. E. var,
innan han besteg tronen, grefve af Paris och hertig
af Francien. Han ledde Paris’ hjältemodiga försvar
mot nordmännen, som belägrade det 885-886. Efter
Karl den tjockes afsättning blef E. af ett parti
bland fransmännen vald till konung, 888, men fick
893 till motkonung Ludvig den stammandes yngste
son, Karl den enfaldige. E. bibehöll sig dock i
konungadömet till sin död, 898. Från hans yngre
broder, Robert, härstammade den kapetingiska
konungaätten i Frankrike. Jfr Robert, Hugo den store
och Hugo Capet. Se E. Favre, "Eudes" (1893).
S. F. H.*

Eudokia (grek. Eiåoxla), östromerska furstinnor.
1) E. Elia, d. 404, dotter till en frankisk
höfding Bauto, förmäldes 395 med östromerske kejsaren
Arcadius. Jämte eunucken Eutropius, som medverkat
till hennes upphöjelse, behärskade hon den svage
kejsaren helt och hållet. Hon genomdref patriarken
Chrysostomos’ landsförvisning. Men folket i
Konstantinopel visade så starkt missnöje däröfver,
att hon måste samtycka till hans återkallande.
Dock måste den stränge sededomaren snart åter vika
för hennes hat. Se Thierry, "Saint Jean Chrysostome
et 1’impératrice Eudoxia" (2:a uppl. 1874). -
2) E., Theodosius II:s gemål. Se Athenais. -
3) E. Licinia, den föregåendes och kejsar Theodosius
II:s dotter, var förmäld med västromerske
kejsaren Valentinianus III. Då hennes makes mördare,
Maximus, tilltvang sig (455) hennes hand, kallade
hon vandalerna från Afrika till Italien samt hölls
sedan af dem i sjuårig fångenskap i Afrika och dog i
Konstantinopel. - 4) E. Makrembolitissa (från
Makrembolis), kejsar Konstantin X Dukas’
andra gemål, var berömd för sin skönhet och sina
litterära intressen. Efter makens död (1067)
och trots sitt löfte att icke gifta om sig beslöt
hon på folkets önskan att ingå nytt äktenskap
med någon framstående krigare, som skulle kunna
rädda riket undan de anstormande seldschukerna;
hennes val föll på Romanos Diogenes, som upphöjdes
till kejsare. Olycksdagen vid Mantzikert 1071
medförde emellertid både hans och den bysantinska
stormaktens fall. E:s styfson Mikael svingade sig
s. å. upp på tronen och sände styfmodern i ett
kloster. - Under E:s namn har länge falskeligen
utgifvits ett af Konstantin Palaiokappa 1543
hoplappadt mytologisk-antikvariskt verk Ionia. -
5) E., dotter till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free