Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufranor - Eufrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolan, från Isthmos och verksam omkr. 365-330 f. Kr. Han
var både målare och bildhuggare samt arbetade -
enl. Plinius - i brons och marmor, utförde kolosser
och ciselerade bägare samt skref böcker öfver symmetri
och färglära. E. framstår i sin proportionslära såsom
en föregångare till Lysippos. Som. målare synes E. ha
älskat en kraftig formgifning, ty själf skall han ha
yttrat om en af honom målad Theseus, att hans hjälte
såg ut, som vore den uppfödd med oxkött, då däremot
en Theseus af Parrhasios tycktes ha fått endast rosor
till näring. Af hans i forntiden så berömda skulpturer
- Athena, Leto med sina nyfödda barn Apollon och
Artemis på armarna, Apollon Patroos, Dionysos m. fl. -
finnes nu ingen kvar i original, och endast en är
känd i efterbildning, nämligen nyssnämnda Leto, som på
Plinius’ tid var uppställd i Concordias tempel i Rom
och af hvilken man, tack vare på gamla bronsmynt från
Mindre Asien befintliga afbildningar, kunnat bestämma
marmorkopior i Museo Torlonia och Kapitolinska
museet i Rom. Tyvärr saknas å båda Letos hufvud,
hvarför de icke kunna ge oss någon afspegling af det
själfulla ansiktsuttryck, för hvilket E:s skapelser
voro så frejdade. - En af hans märkligaste målningar
lär ha varit Orfeus, ställande sig vansinnig. _
O. G-g.
Eufrat (babyl. Purat, af sumeriskt
pura, vatten, fornpers. Ufratu, hebr. Prath,
grek. Εὐφράτης, arab. Frat l. Furat), den
största floden i Främre Asien, uppstår på
det armeniska höglandet af två källfloder, en
nordlig och en sydlig. Den förra, Frat l. Kara Su
(armen. Efrat l. Jefrat), af orientalerna betraktad
som hufvudströmmen, ehuru blott 440 km., upprinner
på Dümlü Dag i en mindre sjö (2,629 m. ö. h.) och
strömmar mot s. v. till slätten omkring Erzerum
(1,750 m. ö. h.) och därifrån till Erzingan (1,189
m.), upptagande Ovajik Su, Merjan och Chanduklu
(fr. h.) samt Fuslu Su (fr. v.) och nedanför Erzingan
Kumur Su (fr. h.). Vid Avschin börjar en cañon med
öfver 300 m. höga väggar, som räcker till Pingan,
och därefter en djupt nedskuren dalgång med vackra
scenerier ända till föreningen med den andra
källflöden, Murad Su (armen. Aradzani). Denna
har sina källor på norra sidan af Ala Dag, n. om
sjön Van, på 3,500 m. höjd, strömmar västerut till
Alaschgerd-slätten, där den får flera tillflöden,
tager där sydvästlig riktning genom berglandet till
slätten vid Musch, där den upptar Kara Su, från bergen
v. om Van, och slutligen genom en mera öppen terräng,
hvarunder den får sitt största tillflöde, Peri Su,
till sin förening med Frat. Dess längd är omkr. 665
km. Den förenade strömmen, som vid Keban Maden sänkt
sig till 740 m. höjd ö. h. och har en bredd af 100
m., strömmar mot v., s. och ö. rundt Muscher Dag,
hvarunder den fr. h. upptar Kuru Tschai och Tokhma Su,
genom en 400 m. bred dalgång, men denna sammantränges
nu till en smal klyfta, i hvilken floden genombryter
Taurus i en rad forsar och fall. Ett stycke ofvanför
Samsat (460 m. ö. h.) lämnar floden berglandet och
anträder sitt mellersta lopp (till Hit) genom en
trädlös, svagt befolkad slätt i en flera km. bred
dal, som den urholkat i berggrunden. Dalen är till
större eller mindre djup betäckt med alluvium och på
några ställen
odlad medelst konstgjord bevattning. Från Biredjik
(356 m. ö. h.), där den kommit 150 km. nära
Medelhafvet, får den ett långsamt lopp, men kan ej
passeras af ångbåtar längre upp än till Meskene,
90 km. s. om den ort, där den upptagit bifloden
Sadjur. Den får nu sydöstligt lopp mellan dungar
af videbuskar och tamarinder samt (nedanför Ed
Der) af dadelpalmer, limoner och oranger och upptar
fr. v. Belich och Chabur, dess sista biflod. Mellersta
E. var i äldre tider en viktig gräns: den skilde
Assyrien från hetiterna, var gräns för Juda rike i
dess största utsträckning och under flera perioder
romerska rikets gräns. Före nomadernas ankomst
från Central-Asien lågo många blomstrande städer
vid dess stränder. Nu är befolkningen mycket gles,
och de enda städerna äro Samsat, Biredjik, Ed Der,
Anah och Hit. Vid Hit, kändt för sina petroleum-
och asfaltlager, börja de alluviala aflagringarna,
och floden rinner genom en oafbruten slätt utan sten
eller berg (utom vid el-Haswa ofvanför Hille). Vid
Bagdad kommer E. 35 km. nära Tigris, men floderna
aflägsna sig åter något från hvarandra, omslutande
den babyloniska slätten (arab. Sawád). I forna tider
fördelade stora bevattningskanaler (hvilka ännu synas)
flodens vatten öfver slätten och gjorde den till ett
af de bördigaste länderna i Orienten. Floden bildade
då liksom ännu stora saltträsk (paludes chaldaici,
arab. el-Batiha), innan den vid Korna förenar sitt
långsamt flytande, klara vatten med den pilsnabbt
framilande, mer än dubbelt vattenrikare Tigris’
smutsgula böljor. Det gamla kanalsystemet, hvars
ålder går åtminstone 7,000 år tillbaka, började
förfalla i 11:e årh. vid de turkiske nomadernas
uppträdande, och dess ruin fullbordades i 17:e
årh. af sjammar-araberna. Den förenade floden,
Sjatt el-arab, som är omkr. 1,000 m. bred och 5,5–9
m. djup, så att t. o. m. krigsfartyg kunna gå upp
i densamma, mynnar ut i Persiska viken vid Fao, 90
km. nedanför Basra. Vid Muhammera, 40 km. nedanför
Basra, tillkommer från ö. en sannolikt med konst
åstadkommen arm af Karun. Flodens hela längd, från
Murads källor, är nära 2,900 km., däraf 850 km. komma
på öfre loppet, 1,160 på mellersta och 885 på nedre
(170 km. på Sjatt el-arab). Floden börjar stiga i
slutet af mars och når sitt maximum i slutet af
maj; vattenståndet är lägst i nov., då klippor
och grund samt rester af gamla fördämningar göra
floden otrafikabel. Under högvatten gå små ångbåtar
upp till Meskene, men större delen af flodfarten
upprätthålles af flottar af uppblåsta får- och
getskinn (kellek). I sitt nuvarande skick är floden
oduglig för oafbruten ångbåtstrafik, men Eufratdalens
fördelaktiga geografiska läge har framkallat förslag
att sammanbinda Medelhafvet och Persiska viken
medelst järnväg såsom alternativ kommunikationsväg
till Indien. Alla dessa förslag ha hittills stannat
på papperet på grund af penningfrågan eller turkiska
regeringens omedgörlighet. 1872 och 1882 godkände en
kommitté af engelska underhuset en linje från Sueidie,
nära Orontes’ mynning, förbi Aleppo till Meskene och
därifrån längs E. till Basra. Andra förslag afse en
linje från Tripolis vid Syriska kusten genom öknen
till Tekrit vid Tigris och därifrån till Bagdad och
Basra; från Alexandrette förbi Aleppo till Meskene;
en utsträckning af Mersina–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
