Print (PDF) - On this page / på denna sida - Eumaios - Eumenes - Eumenes - Eumenider - Eumenius - Eumolpia - Eumolpider - Eumolpos - Eumycetes - Eumydrin - Eunapios - Eunectes - Eunomia - Eunomianer - Eunomios - Eunostos - Eunuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053 Eumenes-Eunuck 1054 återkomst manligen bistod honom och Telemachos i striden mot de öfvennodige Marna. Enligt sagan var han själf en konungason från ön Syria, som af fenicier blifvit bortröfvad och såld till Odysseus' fader Laertes. A- M. A. Eumenes, zool. Se Murargetingar. Eumenes (grek. Ev/uévrjs). 1. Macedonisk statsman och fältherre, från Kardia i Tracien, f. år 363 f. Kr., af grekisk härkomst. Redan vid tjugu års ålder anställdes han af Filip II såsom dennes sekreterare och åtnjöt sedermera alltjämt såväl Filips som hans son Alexanders högsta förtroende. Emellertid var han, såsom grek, ogärna sedd af de ma-cedoniske stormännen. E. utmärkte sig såväl genom ovanlig klokhet och duglighet i politiska värf som genom en under alla skiften orubblig trohet mot det kungliga huset. Hans lysande fältherreegenskaper framträdde egentligen först under de stridigheter om rikets delning, som uppkommo efter Alexanders död. E. slöt sig till riksföreståndaren Perdikkas, förfäktaren af det kungliga husets rättigheter, och fick af honom anvisning på ståthållar-skapet öfver de asiatiska provinserna Kappadocien och Paflagonien, hvilka dock först måste med vapenmakt betvingas. Detta verkställdes med kraft och framgång af E., som i sitt nya höfdingedöme åt sig upprättade en stark infödd krigsmakt, hvilken han fick tillfälle att använda i striderna mot Anti-patros, Krateros och dennes bundsförvant Neoptole-inos, ståthållaren i Armenien. De två sistnämnde stupade i samma drabbning (321). Under flera år kämpade E. sedermera, delvis med framgång, mot den mäktige och sluge Antigonos, hvarvid i synnerhet det långvariga försvaret af den kappa-dociska bergfästningen Nora gaf E. tillfälle att ådagalägga såväl skicklighet som mod och uthållighet. Genom sina macedoniska soldaters förräderi föll han slutligen i Antigonos' händer och aflifvades på dennes befallning, 316. E. har författat en af forntida skriftställare med beröm omnämnd dagbok öfver Alexanders fälttåg. Hans lefnadslopp är teck-nadt af Plutarchos och Cornelius Nepos. A. M. A. 2. Två konungar i Pergamon, af hvilka i synnerhet E. II (197-159 f. Kr.) är bekant. I likhet med sin fader, Attalos I, var han bundsförvant åt romarna, hvilka han bistod i kriget mot Antiochos den store i Syrien och af hvilka han belönades dels genom en för honom gynnsam bemedling i stridigheterna med konung Prusias i Bitynien och Farnakes i Pontos, dels genom högst betydliga utvidgningar af riket, hvilket därigenom kom att sträcka sig öfver större delen af Mindre Asien, ända till Tau-ros, och på europeiska sidan omfattade Traciska Chersonesos. Med tiden uppkom dock ett spändt förhållande mellan E. och romarna, hvilka fruktade hans alltför stora makt och därför motverkade honom i hans stridigheter med invånarna på ön Rhodos. Vid hans besök i Rom (172) återställdes för en tid det goda förhållandet, och i kriget mot Perseus i Macedonien stod E. åter på romarnas sida, men han beskylldes af dem för att ha varit en opålitlig bundsförvant och fick vidkännas Eumenes II. hvarjehanda kränkningar. E. afled emellertid (159), innan det hann komma till öppen brytning. Det af hans fader grundade pergamenska biblioteket utvidgade han betydligt och visade sig äfven för öfrigt såsom en vän af konst och vetenskap. A. M. A. Eumenider (grek. eumenifdes, välviljarinnor). Se E r i n y e r. Éumenius, latinsk vältalighetslärare (retor) i Augustodunum (Autun) i Gallien, samtidig med Konstantins Chlorus (d. 306), hos hvilken han skall ha bestridt ett slags sekr eterart j änst, tillhör de s. k. panegy;rici (loftalarna). I samlingen af dessas tal (bästa handskriften af dem i Uppsala) finnas fyra, som tillskrifvas E. och räknas till de bättre genom den i det hela sunda uppfattning, som de ådagalägga. R. Tdh.* Éumolpia. Se F i l i p p o p e L Eumolpider (grek. Evjuokjtiöai), urgammal prästerlig släkt i Ättika, hvilken ledde sin härkomst från den eleusinske Eumolpos. Inom denna släkt valdes den s. k. hierofanten eller den förnämste ledaren af de eleusinska mysterierna. A. M. A. Eumöipos (grek. Evnolnoc,,lat. Eumolpus), grek. myt., en son af Poseidon och den traciska konungadottern Ghione, vanligen uppgifven såsom konung i Tracien. Han bistod invånarna i Eleusis i ett krig mot Erechtheus och atenarna, men stupade i striden. Äfven prisas han såsom stiftare af de eleusinska mysterierna (se d. o.). För öfrigt antog man redan under forntiden flera mytiska personligheter med namnet E., bl. a. en son af Musaios och lärjunge af Orfeus, en son af Filammon och lärare åt Herakles. Alla dessa hörde till den klass af prästerliga sångare, hvilka såväl genom sin musiska konst som genom införandet af nya religionsbruk verkade för en högre kultur bland Hellas' råa urinvånare. A. M. A. Éumycetes, bot. Se Svampar. Eumydrin, farm. kem., atropinmetylnitrat, ett preparat, afsedt att i vissa riktningar ersätta atropin såsom varande något mindre giftigt än detta. Medlet försökes i dos af l mg. vid tarmvred, gallstenskolik, blindtarmsinflammation o. d., i dos af 2-5 mg. mot nattsvett hos lungsiktiga. C. G. S. Éunapfos, grekisk filosof, f. omkr. 346 e. Kr. i Sardes i Lydien, tillhörde den neoplatonska skolan, hvars historia han skrifvit. Éiine^tes, zool. Se Anaconda. Eunomia (grek. Evvopia}, grek. myt., en af horerna (se d. o.). Eunomiäner, religiöst parti. Se E u n o m i o s. Éunomios, kappadocisk teolog i 4:e årh., hufvud-mannen för det sedan 360-talet förnyade, konsekvent arianska partiet, som efter honom stundom kallades det eunomianska 1. eunomianer. En mängd motskrifter mot honom visar hans betydelse. E. blef 360 biskop i Cyzicus, delade arianernas öden och dog i Kappadocien, troligen på 390-talet. Han utmärkte sig för manlig frimodighet. Hj. H-t. Éu'nostos (grek., "god hemkomst"), hamn vid Alexandria (se d. o.). Eunu;ck (grek. eunuchos], snöping, kastrat; uppsyningsrnan eller väktare öfver kvinnorna i ett öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
