- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1057-1058

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eupepsi - Euph... - Euphausiacea - Euphorbia - Euphorbiaceæ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

god, orubbad matsmältning (mots. Dyspepsi, se d. o.).

Euph.... Ord, som saknas under Euph..., sökas under
Euf....

Euphausiacea, zool., en till underklassen
Malcostraca (se Kräftdjur) hörande
kräftdjursordning, innefattar ett antal genomskinliga,
räkliknande djur, som i stort antal lefva i öppna
hafvet.
illustration placeholder

De skiljas från andra Malacostraca därigenom, att inga
af deras extremiteter äro utbildade till käkfötter,
utan att alla åtta paren äro väsentligen ensartade
och användas att gå med. Ögon, antenner, stjärt och
stjärtfötter likna i hufvudsak räkornas. Dithörande
former äro utmärkta genom förekomsten af lysorgan (å
ögonstjälkarna, å abdominalsegmenten etc.). Arterna,
tillhörande släktena Euphausia, Thysanopus o. a.,
förekomma både i varma och kalla haf; några utgöra
en viktig beståndsdel af bardhvalarnas föda.
L-e.

Euphorbia helioscopia. 1 stjälkens öfre hälft,
2 pålroten, 3 blomställning med svepebägare, 4
hanblomma, 5 fröhus, 6 frö.
Euphorbia (efter Euphorbus, läkare hos konung
Juba II), bot., ett högst egendomligt växtsläkte,
som gifvit namn åt fam. Euphorbiaceæ. Linné förde
släktet till kl. Dodecandria, ordn. Trigynia, men
numera ställes det inom kl. Monæcia. Blommorna sitta
samlade i ställningar. Hvarje ställning, cyathium,
består af en skaftad honblomma och 5 grupper (icke
samtidigt utvecklade) hanblommor (hvar och
en med blott en ståndare) inom ett klocklikt svepe,
bildadt af 5 sammanvuxna skärmblad. Honblomman
består af en pistill med trerummigt fruktämne
och tre stift. Frukten är en kapsel. - Släktet
omfattar öfver 600 arter, förekommande särskildt
i varmare länder med kontinentalt klimat och i
stäppområden, med högst olika utseende, som varierar
mellan de i Sverige förekommande små örtartade
samt de i varmare länder växande (dels tidtals
bladbärande, dels bladlösa) kaktusliknande arterna
med tjocka, köttiga, kantiga, taggiga stammar,
t. ex. E. antiquorum, E. canariensis, E. caput
Medusce, E. splendens
m. fl. I Sverige finnas 6 arter,
af hvilka E. Helioscopia (se fig.) och E. Peplus
äro vanliga trädgårdsogräs. Ett flertal arter odlas
som prydnadsväxter, såsom E. fulgens från Mexico
med lysande röda cyatier, E. splendens och E. Bojeri
från Madagaskar med scharlakansröda högblad och den
praktfullaste af alla, E. pulcherrima (Poinsettia
pulcherrima
) från Central-Amerika, julstjärna,
med stora, blodröda högblad; på fritt land odlas
som dekorationsväxt E. marginata från Nord-Amerika
med hvitkantade blad. Alla arter utmärkas af en
riklig och skarp mjölksaft, som gör, att ett stort
antal af dem har medicinsk användning, särskildt i
folkmedicinen; viktigast af dem är E. resinifera, som
lämnar mjölksaften euphorbium (se d. o.). Mjölksaften
af E. phosphorea i Brasilien lyser i möjker.
G. L-m.

Euphorbiaceæ, Euforbiacéer, bot., växtfamilj,
bildande underserien Tricoccæ af serien Geraniales,
som utmärker sig genom skildkönade blommor (antingen
flera nästan nakna inom ett foderlikt gemensamt
svepe eller hvar och en med foder och krona), 1 eller
många ståndare, vanl. 3 stift och en i 3 delfrukter
sönderfallande kapsel. Fröna äro vanl. försedda
med caruncula (se d. o.). Denna högst egendomliga
växtfamilj, som innefattar omkr. 4,000 arter, är
med en mängd former representerad i synnerhet inom
de varma jordbältena, med aftagande artantal mot
kallare trakter, så att i Sverige blott åtta arter
finnas; af dessa äro dock knappt mer än två verkligt
inhemska. Hithörande växter äro träd, buskar eller
örter med strödda blad, ofta rika på mjölksaft,
hvilken i de flesta fall är särdeles skarp, ofta
till den grad, att densamma utöfvar en ytterst
häftig giftig verkan. Beryktadt i detta hänseende
är Hippomane Mancinella, "Mancinellaträdet",
i tropiska Amerika, som onekligen är mycket
giftigt, men hvars verkningar blifvit mycket
öfverdrifna. Bland de giftigare inom familjen
förtjäna framhållas Hura crepitans, "sanddosträdet"
(Brasilien), Excoecaria Agallocha (Ostindien) och
Croton Tiglium (Ostindien). Men jämte de giftiga
finnas andra euforbiacéer, som äro aromatiska och
bittra, t. ex. flera Crotonarter, hvilka lämna den
värderade kaskarillbarken. Släktet
Manihot utmärker sig genom en ymnig stärkelsehalt
i sina förtjockade rotknölar, hvilka användas till
föda. Af Aleurites moluccana (kandlenöt l. bankulnöt)
och Sapium sebiferum erhålles en riklig mängd olja,
liksom äfven ur fröna af Ricinus communis, den bekanta
ricinoljan. Af Crozophora tinctoria och Mallotus
philippinensis
erhållas färgämnen. Den sistnämnda
("kamala") har äfven medicinsk betydelse liksom
Euphorbia resinifera m. fl. Flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free