Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1067-1068 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eurofen - Europa - Europa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(isobutyl-ortokresoljodid), innehållande 28 proc. jod,
användes såsom antiseptiskt och antisyfilitiskt
medel invärtes och till insprutningar äfvensom
utvärtes i salfvor och ströpulver vid vissa
hudåkommor. C. G. S.

Europa (grek. Ev^cojt^),
grek. myt., enligt Homeros en dotter af Foinix,
men enligt den yngre sagan dennes syster, dotter
af den feniciske konungen Agenor. Hon älskades af
Zeus, som under gestalten af en tjur bar henne på
sin rygg öfver hafvet till Kreta, där hon åt honom
födde sönerna Minos,
Rhadamanthys och Sarpedon. Hon blef sedermera
förmäld med konung Asterion på Kreta. Europasagan är
synbarligen af feniciskt ursprung och torde innebära
en symbolisk hänsyftning på solen, hvilken dagligen
medför månen på sin vandring från ö. till v. Ordet
Europa betyder, efter den sannolikaste tolkningen,
den dunkla, förmörkade och anses beteckna månen
med afseende på de skiften, hvilka dess ljus är
underkastadt. Asterion, E:s andra gemål, är ingen
annan än Zeus själf, tänkt såsom stjärnhimmelens
behärskare (Zeus Asterios). E:s bortröfvande är ett
af de gamles bildande konst ofta behandladt ämne.

Europa på tjurens rygg. Efter en antik marmorgrupp i Vatikanen.

A. M. A.

Europa (af semit, ereb, solnedgång, västerland, i
fornassyriska inskrifter ofta ställdt i motsats till
açû, soluppgång, österland, Asien) är den minsta af
Gamla världens världsdelar; det är knappt mer än en
halfö af Asien, hvarför det också brukar sammanfattas
med detta under namnet Eurasia. Fäster man afseende
icke uteslutande på arealen, utan äfven på områdets
individuella egendomligheter både i fysiskt och
etnografiskt afseende samt på dess roll i historien,
måste man dock erkänna, att E. är en själfständig
världsdel, icke något bihang till Asien. Detta stod
klart redan för antiken; Herodotos är den förste, som
kallar E. världsdel, Strabon framlägger skälen för,
att E. bör så kallas. Det var först Humboldt, sedan
Peschel, som ville beröfva E. denna värdighet. Mot
den förre uppträdde Ritter för den gamla benämningen,
hvilken äfven senare geografer godkänt.

Gränser och läge. Medan E. i s., v. och n. har
väl markerade gränser, måste gränsen mot Asien
däremot bestämmas mera godtyckligt (se härom Asien,
sp. 152). Äfvenledes råda olika meningar om, huruvida
de till olika länder hörande
kusthafsområdena skola inräknas i arealen eller icke. Till
följd häraf uppgifves E:s yta olika i olika arbeten
(se Behm o. Wagner, "Bevölkerung der erde", VIII,
1891). Låter man gränsen mot Asien sammanfalla med
Rysslands och Turkiets administrativa indelning,
ehuru Europeiska Ryssland sträcker sig ända till
Tobolflodens högra strand, och bortser man från
kusthafven, men räknar Azorerna, Madeira, Island
och Novaja Zemlja till E., så blir världsdelens
areal 9,887,757 kvkm. (Sundbärg). Medräknas äfven
Spetsbergen, Björnön, Jan Mayen och Frans Josefs land,
blir arealen 9,974,475 kvkm. - Enligt Strelbitskys
beräkning ("Superficie de l’Europe", 1882) är E:s
fastland 9,308,527 kvkm., öarna (Novaja Zemlja
medräknad, men icke öfriga polaröar och Azorerna)
664,463 kvkm., alltså inalles 9,972,990 eller,
om Azovska sjön medräknas, 10,010,486 kvkm. Inom
politiska gränser, utom Novaja Zemlja, Island och
Kaukasus, men med Azovska sjön, omfattar E. enligt
A. Supan 9,730,278 kvkm.

E:s nordligaste udde är Knivskjærodden (71°
11’ n. br.), ehuru det något östligare liggande
Nordkap (71° 10’ 24" n. br.) vanligen anges
som den nordligaste. Båda ligga på norska
ön Magerö. Fastlandets nordligaste punkt är
Nordkyn l. Kinnerodden (71° 8’ l" n. br.). Den
västligaste udden är på fastlandet Kap da Roca på
Portugals västkust (9° 27’ v. lgd fr. Greenw.),
men Dunmore head, på Irlands västra kust, når till
10° 30’ v. lgd. Den sydligaste fastlandsudden är
Punta Marroqui (35° 59’ 53" n. br.) på spanska
halfön; sydligare når Kap Lithinos på Kreta
(34° 57’ n. br.). Hvad den östra gränsen angår,
må anmärkas, att Uralbergen ligga under 60°
ö. lgd och att guvernementet Perm sträcker sig 5°
östligare. Ers största längd är i s. v.-n. ö.,
från Kap S:t Vincent (37° 3’ n. br.) till Kariska
hafvet, och utgör 5,560 km.; dess största bredd, från
Nordkap till Kap Tainaron (Matapan). 36° 23’ n. br.,
på Greklands sydkust, är 3,860 km.; dess smalaste
ställe är emellan Golfe du Lion och Vizcaya-viken,
370 km. Bredden tilltar från v. mot ö., så att, om
man bortser från halföarna, världsdelens hufvudform
blir en rätvinklig triangel, hvars räta vinkel ligger
vid norra stranden af Kaspiska hafvet och de öfriga
vinklarna vid Vizcaya-viken och Kariska hafvet.

Kuster. E. har af alla världsdelar den relativt
längsta kusten och är alltså mer ledadt och
mer tillgängligt än någon annan världsdel. Hela
kustlängden har beräknats till 86,873 km., däraf
den arktiska kusten utgör 10,552 km. (12,1 proc.),
den atlantiska kusten 57,470 km. (66,2 proc.),
Medelhafskusten 14,513 km. (16,7 proc.) och Svarta
hafskusten 4,338 km. (5 proc.). Dess halföar ha en
areal af 2,680,000 kvkm., dess öar 785,000 kvkm. och
återstoden 6,547,000 kvkm., hvadan förhållandet
emellan "bålen" och "lemmarna" blir 2:1, ett
gynnsammare tal än någon annan världsdel har. Det
största afstånd från hafvet, som någon punkt i E. har,
är enligt Penck 1,580 km. (endast Australien har en
mindre siffra), medelafståndet till gränserna är 342
km., hvilket t. o. m. är mindre än Australiens.

Den norra kusten, som ö. om Skandinavien mest är
flack, sköljes af Norra Ishafvet, som har tre större
vikar: Petjorabukten, Tjesskajabukten ö. om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>