Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldig kristallinisk bergskedja, som i Negoi når
2,544 m. och som egentligen är den sista delen af
Karpaterna. Innanför alla dessa berg utbreder
sig Ungerska slätten, som af en diagonalt genom
densamma strykande bergskedja, Bakonyskogen, samt
utlöpare från Tatra delas i Öfre ungerska och Nedre
ungerska slätten l. Alföld. Den genomflytes af Donau
och flera af dess bifloder, bl. a. Theiss (med Körös
och Maros. från Siebenbürgen). Vid södra sluttningen
af Bakonyskogen ligger den långsträckta Balatonsjön.
Till ungerska berglandet gränsa i v. bömiska bergen;
gränsen utgöres till större delen af Marchdalen,
längst i n. af öfversta Oderdalen. Det bömiska
massivet är en urgammal kristallinisk bildning,
hvilken efter sin sista veckning under devontiden
genom erosion och denudation förvandrats till den
flacka platå, som det nu är. Endast norra Böhmen
är yngre bildning (se Böhmen). Böhmen omgifves i
s. ö. af märiska kullarna, från hvilka flera floder
flyta till March-Donau, i s. v. af Böhmerwald, i
n. v. af Erzgebirge och i n. ö. af Riesengebirge och
Sudeterna; i Riesengebirge ligger områdets högsta
topp, Schneekoppe (1,603 m.). Inom den bömiska kitteln
upprinner Elbe, som med sina tillflöden (bl. a. Moldau
och Eger) ensam afvattnar den. - Den omkr. 600 m. höga
platån Fichtelgebirge, som i åtskilliga punkter
höjer sig mer än 1,000 m., utgör en knutpunkt för de
tyska mellanbergen. Från den utgår näml. Böhmerwald
åt s. ö. och Erzgebirge åt n. ö. samt det frankiska
Jura åt s. v. och Thüringerwald åt n. v., och mellan
dem flyta åt olika håll floderna Naab, Eger, Saale
och Main. Thüringerwald, hvars topphöjd ej är stor
(Beerberg 983 m.), fortsattes åt n. v. af Weserbergen,
hvilka utgöra det mellantyska berglandets nordligaste
förgrening emot det nordtyska låglandet, österut höjer
sig Harz, en paleozoisk bildning, som kulminerar i
Broeken (1,143 m.) och hvars omgifningar äro rika
på malmer och salt; v. om Thüringerwald åter möter
hessiska berglandet, hvars mest betydande höjder
äro basaltmassiven Rhön (950 m.) och Vogelsberg
(772 m.). - V. om hessiska berglandet utbreda
sig Rhens skifferberg, en i medeltal 500 m. hög
bergyta med djupt nedskurna dalar. En i Wetterau
börjande sänka skiljer dem från hessiska berglandet,
i v. åter fortsätta de i Ardennerna in i Belgien och
Frankrike samt nå i Artois’ höjder ända fram till
hafvet. Hela bergmassan delas af Rhens genombrottsdal
i två flyglar; genom de dalar, som Rhens bifloder
eroderat, uppdelas bergen i olika grupper. Så utbreda
sig det vinrika Taunus (880 m.) mellan Main och Lahn,
Westerwald (657 m.) mellan Lahn och Sieg, Sauerland
mellan Sieg och Ruhr, ett land af kullar, som mot
ö. i det platåartade Rothaar stiger till större
höjd (Kahle Asten 827 m.). Gränsen mot låglandet i
n. bildar här Haarstrang, n. om Ruhr. - På vänstra
Rhenstranden ligga mellan Nahe och Mosel Hunsrück
(816 m.) och n. om Mosel Eifel (760 m.), fattigt på
skog och ofruktbart, med många slocknade vulkaner och
gamla kratersjöar ("maare"). Mot n. och v. öfvergår
berget i det än ödsligare, enformiga Schnee-Eifel
och i det mossuppfyllda Hohes Venn. På andra sidan
belgiska gränsen får denna bergyta namnet Ardennerna
och är här i sin västra del rik på järn och stenkol.
S. och v. om här ofvan skisserade bergstrakter
utbreder sig sydvästra Tysklands bergland. Det
når i n. ö. fram till Fichtelgebirge, begränsas i
s. v. af frankisk-schwabiska Jura, som följer norra
Donaustranden ned till Rhen, samt fortsättes s. om
denna flod af schweiziska Jura. Tyska Jura har i
sin norra del (inom Franken) endast obetydlig höjd,
högst 657 m., men mot s. v. höjer det sig i schwabiska
Jura eller die Rauhe Alb, som når ända till 1,015
m. (Lemberg) och som stupar brant mot n. På gränsen
mellan Baden och Württemberg stöter Jura samman med
Schwarzwald. Ända in i tertiärtiden (oligocentiden)
utgjorde detta berg och dess fortsättning åt n.,
Odenwald, ett bergsystem tillsammans med Vogeserna
och deras nordliga fortsättning Hardt, men då uppstod
genom en förkastning det öfverrhenska låglandet, till
hvilket Rhen, som förut varit biflod till Donau, sökte
sig en väg. Både Schwarzwald och Vogeserna äro starkt
skogklädda och ha runda former; det förra kulminerar
i Feldberg (1,494 m.), de senare i Sulzer Belchen
(1,423 m.). Båda bergen äro i s. kristalliniska,
i sin norra del bestå de af sandsten, hvaraf
också Hardt (681 m.) består. Däremot är Odenwald
(627 m.), mellan Neckar och Main, kristalliniskt,
liksom dess fortsättning n. om Main, Spessart (609
m.). - Mellan Schwarzwald och dess fortsättningar å
ena sidan och bömiska massivet å den andra utbreder
sig det schwabisk-frankiska bäckenet, en bildning
af juraperioden. Det är genom ett par från s. till
n. gående åsar, Steigerwald och Frankische höhe,
deladt i en östlig och en västlig del. Det afvattnas
hufvudsakligen genom Main och Neckar samt deras
bifloder.
S. om Donau utbreder sig Alpernas förland, till
hvilket äfven brukar räknas vinkeln mellan frankiska
Jura och Böhmerwald, Naabs flodområde. Det är en
högslätt, fårad af Donaus tillflöden Iller, Lech,
Isar och Inn. Det höjer sig mot s. sakta upp mot
E:s centralaste och högsta bergsystem, Alperna
(se d. o.), som ha E:s högsta bergstopp, Mont Blanc
(4,810 m ), och i en väldig båge sträcka sig från den
Ungerska slätten i ö. till Rhônedalen i v. Alperna
äro mycket rika på sjöar, af hvilka de största äro
Genèvesjön och Bodensjön. Mellan-Europas hufvudfloder
Rhen och Rhône upprinna inom dessa berg, Donau och
Po ha sina viktigaste tillflöden från dem. Såsom en
"förirrad gren af Alperna" kan franska Jura uppfattas,
hvilket till sin sammansättning motsvarar de norra
kalkalperna och som är ett typiskt veckningsberg,
bestående af många parallella ryggar, visserligen af
måttlig höjd (högsta toppen, Crête de la neige, 1,723
m.), men genom sin brist på tvärdalar, i motsats till
Alperna, ett svårt hinder för trafiken. - Rhônedalen
är en smal, redan på miocentiden förefintlig sänka,
utfylld af yngre sediment och mot s. vidgande sig
till Provences och Languedocs slätter. I v. begränsas
den af franska centralplatån (Massif central), som
är uppbyggd af hufvudsakligen gamla paleozoiska
bergarter, starkt veckade och sedan mångenstädes
täckta af vulkaniska massor, minnen från den lifliga
vulkaniska verksamhet, som där fanns på tertiärtiden
och ända in i kvartärtiden. Den något höjda östra
kanten af denna platå bildas af Cevennerna (se d. o.),
hvilka utefter en förkastningslinje stupa brant ned
i Rhônedalen. Deras högsta topp är den slocknade
vulkanen Mézenc (1,754 m.). De ogästvänliga och
fattiga inre delarna af centralplatån behärskas
af trakytdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
