Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det högsta 769 mm., ö. om Kaspiska hafvet, hvarifrån
en tunga af högt lufttryck (öfver 765 mm.) sträcker
sig västerut ända till mellersta Frankrike. Härigenom
delas världsdelen i två vindområden, af hvilka
det norra, som omfattar Brittiska öarna, Belgien,
Holland, Skandinavien, Finland samt norra delarna af
Ryssland, Tyskland och Frankrike, har förhärskande
sydvästliga vindar, det södra, som omfattar större
delen af det öfriga E., vindstilla eller förhärskande
nordöstliga vindar. På västra delen af Medelhafvet,
hvarest ligger ett centrum för lägre lufttryck (760
mm.), äro vindarna mycket växlande. Genom dessa
förhållanden förklaras Nordväst-E:s milda vintrar,
som bestämmas af de från det varma hafvet blåsande
sydvästvindarna, samt Sydöst-E:s stränga vintrar,
hvilka förorsakas af landets värmeutstrålning och
tillströmningen af kall luft från n. ö. Beträffande
vindarna bör erinras därom, att det är fråga om
luftströmmarna ej blott vid jordytan, utan till en
höjd af åtminstone flera km. däröfver. Dessutom bör
ihågkommas, att lufttrycket, liksom temperaturen,
oupphörligt ändrar sig, hvarvid hvirfvelstormar
eller s. k. cykloner uppstå och röra sig öfver
världsdelen och dess omgifvande farvatten, vanligen
från v. åt ö.; i synnerhet nordvästra E:s haf och
Medelhafvet äro hemsökta af dylika stormar, som
vanligen åtföljas af mulen himmel och nederbörd. En
annan lufttrycksfördelning finna vi under juli. Då
ligger det lägsta lufttrycket, 755 mm., i ö. och
s. ö. i Ryssland och östra delen af Medelhafvet och
det högsta v. om Iberiska halfön och Frankrike. Det
låga lufttrycket vid Island är nu föga utprägladt,
ehuru fortfarande märkbart. I följd häraf äro de
förhärskande vindarna i E. under juli västliga till
nordliga, ehuru äfven nu mycket växlande liksom
lufttrycket. Hvirfvelstormar äro också denna årstid
vanliga i västra och norra E., vanligen åtföljda
af nederbörd och ofta af åskväder. Åskväder uppträda
emellertid äfven vid högre lufttryck, i synnerhet i
de af solen upphettade inre delarna af världsdelen,
hvarest åskregn utgöra den hufvudsakliga nederbörden
under högsommaren.
Kartan öfver molnigheten visar, att denna är störst,
mer än 0,7 af himmelen i medeltal, i norra Ryssland
och västra Irland samt tämligen regelbundet aftager
mot s. I Medelhafsländerna är den mindre än 0,5. Detta
gäller i medeltal för året, men molnigheten har en
utpräglad årlig period, med maximum i regel under
vintern och minimum under sommaren. (Årstiden för
detta minimum är på kartan angifven.) Detta är en stor
fördel för E:s klimat, ty sålunda minskas afkylningen
genom utstrålning under vintern och befordras
uppvärmningen genom solstrålning under sommaren.
Hvad nederbörden beträffar, delas E. enligt J. Hann i
fyra klimatområden: 1) det s. k. subtropiska området,
Medelhafsländerna, med öfvervägande vinterregn och
sommartorka; 2) Väst- och Nordväst-E., större
delen af Frankrike, Brittiska öarna, Holland,
Belgien, Nordväst-Tyskland och Skandinavien, med
nederbörd alla årstider, dock öfvervägande höstregn;
3) Medel-E., större delen af Tyskland, Schweiz,
Österrike, Ungern och Polen, med nederbörd alla
årstider, dock öfvervägande sommarregn, samt 4) det
europeisk-asiatiska kontinentalklimatet, innefattande
den öfriga delen af ryska riket, äfven i allmänhet med nederbörd alla
årstider, dock öfvervägande sommarregn. Den årliga
nederbördsmängden i dessa områden är mycket växlande:
störst är den på högländta eller bergiga kuster,
som äro utsatta för pålandsvind, såsom västkusten
af Norge, Storbritannien, Iberiska halfön och
Dalmatien, med en årssumma af 2 m. vattenhöjd
och därutöfver, ja för Dalmatien t. o. m. öfver 4
m. Eljest ligger årssumman i medeltal för olika orter,
såsom nederbördskartan visar, i allmänhet mellan 30
och 100 cm. Men äfven nederbörden är underkastad
stora och skenbart oregelbundna växlingar, så
att längre eller kortare perioder af väta eller
torka ofta förekomma. I synnerhet sydöstra E. är
ej sällan hemsökt af svår torka, under det att i
nordvästra E. för mycken nederbörd torde vara ett
vanligare ondt. N. E-m.
Växtriket i E. erbjuder
genom världsdelens utsträckning i n. och s. ganska
stora skiljaktigheter. De klimatiska ojämnheter, som
framkallas af skiftande höjdförhållanden, åstadkomma
dessutom en mängd förändringar inom den flora, som
tillhör ett visst växtbälte. Alperna t. ex. erbjuda
genom sin ansenliga höjd plats åt växter, som
delvis äro hemma i vida nordligare trakter. Ännu
större äro de förändringar, som försiggått genom
människans åtgöranden. I forna tider var nästan hela
världsdelen betäckt af täta skogar, hvilka nu till
stor del försvunnit i de mera odlade och befolkade
länderna. I Skandinavien och norra Ryssland upptaga
dock ännu i dag barrskogarna väldiga sträckor,
och norra E. bildar därigenom ett af de viktigaste
skogsdistrikten i världen. Karpaterna komma därnäst
med en kraftigt utvecklad skogsvegetation. Till de
skogfattiga länderna kunna i första rummet räknas
Spanien och Portugal samt därnäst Frankrike, hvars
skogar hårdt medtogos under revolutionstiden, och
England, där likväl bristen till en del ersattes
genom den rika tillgången på stenkol. - De vanliga
sädesslagen, potatis, tobak och en mängd fruktträd äro
öfverflyttade från andra nejder till vår världsdel. Af
de förstnämnda gå korn och hafre längst i n. och
tillhöra de slättmarker, som ligga strödda mellan
de stora skogarna. Längre i s., öfver mellersta
Ryssland till och med England, finnes ett bälte,
där löfskogen (ek och bok) är förhärskande; råg och
hvete äro de förnämsta sädesslagen, lin och hampa
odlas ymnigt, fruktträden gifva rika skördar, och den
för sockerberedningen viktiga hvitbetan odlas i stor
utsträckning. Därefter kommer vinrankans bälte med sin
rikaste växtlighet i v., där Frankrike i allmänhet
alstrar 1/3 (stundom mera) af allt vin i E. Jämte
Frankrike äro de sydeuropeiska halföarna (särskildt
Italien) E:s mest vinproducerande länder. Äfven
i österrikisk-ungerska monarkien, framför allt i
Ungern, är vinproduktionen betydlig. Ända så långt
i ö. som på Krim mognar drufvan. Af sädesslagen i
södra E. intager majs främsta rummet. Dess gräns
mot n. sammanfaller ungefär med vinrankans. Södra
E:s trädvegetation utmärkes af alltid gröna
träd. Cypresser och pinjer, oliv- och orangeträd
bilda hela lundar, myrten- och granatäppelträd smycka
de härliga Medelhafsstränderna. Karakteristisk för
Pyreneiska halfön är korkeken, där äfven dvärg- och
dadelpalmen påminna om det närbelägna Afrika. Till
och med sockerröret har fått fast fot i Spanien. Ris
odlas med framgång i Italien, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
