Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1091-1092 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som nu finnas kvar i två grupper, de gaeliske
kelterna, omfattande högskottar och irer, samt de
kymriske kelterna, omfattande walesare i Wales och
bretoner i Bretagne.

Insprängda mellan dessa folk och stammar bo i
E. flera folk af icke-europeiskt ursprung eller utan
släktskap med de europeiske arierna. Viktigast bland
dem äro de folk, som tillhöra den mongoliska rasen,
nämligen finnarna i Finland och magyarerna i Ungern,
hvilka genom germanskt inflytande ryckts inom det
västerländska kulturområdet och därigenom själfva
blifvit kulturfolk, turkarna, hvilka bebo delar af
Balkan-halfön, utan att vara mer än främlingar i E.,
samt en del smärre folk i östra och norra Ryssland,
såsom kalmucker, tjeremisser, mordviner, permier,
voguler, samojeder m. fl. Till denna folkgrupp höra
ock lapparna.

Främlingar från Asien äro äfven zigenarna, ett ariskt
folk, som invandrade i E. mot slutet af medeltiden och
som talrikast förekommer i Rumänien, Ungern, Spanien,
Portugal och Storbritannien, ehuru de vandra omkring
äfven i andra länder, samt judarna, som tillhöra
den semitiska folkgruppen; de finnas talrikast i
de länder, som fordom lydde under Polen, därnäst på
tyskt och ungerskt område samt, i vida mindre antal,
i södra, västra och norra E. Till samma folkgrupp
höra äfven de s. k. moriskerna i södra Spanien. -
Baskerna i norra Spanien och södra Frankrike ha, som
nämndt, inga säkra anhöriga bland andra folk och bo
i sitt land sedan urminnes tider.

En beräkning af dessa olika folks antal kan endast
blifva tillnärmelsevis riktig, då ofta folk af en
stam tala en annan stams språk, hvarjämte noggranna
uppgifter icke finnas från alla länder. Följande
beräkning (efter Juraschek) afser år 1900 och E:s
folkmängd inom dess politiska gränser.

Tyskar, holländare, flamländare.......................	77,06	mill.	19,4	proc.
Engelsmän.....................	40,33	»	10,1	»
Skandinaver....................	10,39	»	2,6	»
Germaner	127,78	mill.	32,1	proc.
Fransmän, valloner .........	41,28	mill.	10,4	proc.
Italienare, friuler, rätoromaner, maltesare............	33,79	»	8.5	»
Spanjorer, portugiser .......	23,46	»	5,9	»
Dako-rumäner.................	9.59	»	2.4	»
Romaner	108,12	mill.	27,2	proc.
Ryssar, rutener ..............	81,90	mill	20,6	proc
Polacker .......................	17, 03	»	4 , 3	»
Tjecher, slovaker, vender..	8.32	»	4,3	»
Slovener, kroater, serber ..	9.34	»	2,3	»
Bulgarer...............	4,02	»	1,0	»
Letter, litauer........	4,03	»	1,0	»
Slaver	124,64	mill.	31,3	proc.
Kelter ........................	2,53	mill.	0,6	proc.
Greker .........................	4.38	»	1,1	»
Albaneser.................	1,54	»	0,4	»
Zigenare .......................	0,80	»	0,2	»
Armenier, tsintsarer o. a	0,33	»	0,1	»
Öfriga arier .................	9.58	»	2.4	proc.
Alla arier tillhopa	370.12	mill.	93.0	proc.
Basker...........................	0,64	mill.	0,1	proc.
Magyarer.......................	8.86	»	2.3	»
Finska folk....................	6.20	»	1,6	»
Turkar, tatarer, kalmucker	6,20	»	1,5	»
Judar............................	5.73	»	1.4	»
Andra folk ..................	0.20	»	0,1	»
Icke ariska folk	27,90	mill.	7,0	proc.

Sålunda utgöra de icke-ariska folken endast en ringa
del (7 proc.) af E:s folk. J. F. N.

I religiöst hänseende har E. att glädja sig
åt kristendomens utbredning öfver nästan hela
världsdelen. I Spanien banade visserligen araberna,
med svärdet i hand, väg för islam, men denna
försvann med deras världsliga välde. Under
15:e årh. bröt den ånyo in genom turkarnas
invandring på Balkanhalfön. Där har den också
vunnit utbredning bland förut kristna folk. I
Ryssland har den likaledes på sina ställen fått
fast fot. Sammanlagdt finnas i E. något mer än 8
mill. muhammedaner. I Ryssland håller sig hedendomen
ännu kvar, bland några spridda tatariska stammar. De
olika kristna hufvudkyrkorna sammanfalla öfver hufvud
med de tre viktigaste folkstammarna i E. Sålunda
äro germanerna till större delen protestanter,
bland de romanska folken är den romersk-katolska
bekännelsen förhärskande, och slaverna bekänna
sig till den grekiska kyrkan. Dock förekomma stora
undantag i detta hänseende. Romersk-katolska kyrkan
är nämligen den rådande bland polacker, magyarer,
sydtyskar och irländare;, till grekisk-katolska
kyrkan höra greker, rumäner och många albaneser;
finnarna äro protestanter. Antalet romerska katoliker
kan anslås till 180 mill., eller nästan lika mycket
som de båda öfriga hufvudkyrkornas bekännare (100
mill. i hvardera).

E:s folkmängd uppgick vid sekelskiftet till 400.6
mill. människor och växer numera med inemot
4 mill. årligen. 1800 beräknas världsdelens
folkmängd ha utgjort 187,7 mill., och för 1700 kan
den gissningsvis sättas till 130 mill. Med nu för
tiden rådande förhållanden fördubblas E:s folkmängd på
sjuttio à åttio år. Folkmängdstätheten är 43 pr kvkm.,
ett mer än dubbelt högre tal än Asiens, som i detta
fall kommer E. närmast. I allmänhet är mellersta och
västra E. tätast befolkadt. Medeltalet för Tyskland,
Italien, Schweiz, Belgien, Nederländerna och Brittiska
öarna uppgår till mer än 100 pr kvkm. I Englands
fabriksdistrikt bo somligstädes ända till 800 à 900
personer pr kvkm., i Rhenländerna, Belgien och Holland
samt Sachsen flerstädes 400 à 600. Södra E. är glesare
bebodt, undantagandes norra Italien; för Italien,
Spanien och Portugal är det gemensamma medeltalet 65
pr kvkm., och för dem alla gäller (liksom ock för
Frankrike), att norra delarna af landet äro tätare
befolkade än de södra. Öst-Europas folkmängdstäthet
är endast 28 pr kvkm. och Skandinaviens endast
10; dock äro Skåne och Danmark tätare bebodda
än t. ex. Pyreneiska och Balkanhalföarna. I de
nordligaste delarna af Skandinavien samt af Finland
och Ryssland hinner folkmängdstätheten icke till 1
pr kvkm.

Beträffande E:s befolkningsförhållanden i öfrigt
hänvisas till artikeln Befolkningsstatistik, som
sysselsätter sig nästan helt och hållet med denna
världsdel. Tilläggas må, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>