- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1097-1098

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Européen, L´ - Europeisk - Europeiska Donaukommissionen - Europeiska följetongen, nytt romanbibliotek - Europeiska jämvikten - Europeiska kärrsköldpaddan - Europeiske budbäraren - Eurotas - Eurotium - Eurus - Eurya - Euryale - Euryalos - Euryangium - Eurybiades - Eurydike - Euryfotiska - Euryhalina - Eurykleia - Eurylochos - Eurymedon - Eurynome - Eurypontider - Eurypteridæ - Eurypterus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konkurrenttidningen Le Courrier Européen, hvarefter
tidningen af brist på medel och understöd nödgades
upphöra 10 febr. 1906. E. A-t.

Europeisk, som hör till eller angår världsdelen Europa
och dess befolkning eller kultur; som omfattar hela
Europa (motsats: trångt nationell).

Europeiska Donaukommissionen. Se Donaukommissionen.

Europeiska följetongen, nytt romanbibliotek, i
Stockholm utkommande veckoskrift, som 1846 uppsattes
af bokförläggaren Albert Bonnier. I tidskriften
ha 1800-talets ryktbaraste romanförfattare varit
representerade. Under årens lopp har tidskriften
utkommit under något olika titlar; alltsedan 1871 bär
den namnet Nya följetongen, tidskrift för svensk och
utländsk skönlitteratur
.

Europeiska jämvikten. Se Politisk jämvikt.

Europeiska kärrsköldpaddan, zool. Se Emys.

Europeiske budbäraren, rysk tidskrift (se d. o.).

Eurotas, nu Iri, flod i Lakonien på Peloponnesos,
rinner upp på gränsen mellan Arkadien och Lakonien
samt faller ut i Lakoniska viken (nu Marathonisiviken)
ö. om Gytheion, Spartas hamnstad. Vid vanligt
vattenstånd öfverstiger djupet på få ställen 1 m.,
och sällan har floden så mycket vatten, att det kan
komma öfver banken vid mynningen; det breder därför
ut sig i strandens sand.

Eurotium, bot. Se Aspegillus.

Eurus, lat. (grek. euros), urspr, östanvinden,
sedermera noggrannare bestämdt: sydöstvinden.

Eurya, bot. Se Ternströmiaceæ.

Euryale (grek. EvgvåAy). Se Gorgoner.

Euryale Salisb., bot., växtsläkte af
fam. Nymphceaceæ med 1 art, E. ferox, inhemsk i
Ostindien, ofta odlad i varma växthus. De på vattnet
simmande runda bladen blifva 1 m. i genomskärning och
äro på undersidan försedda med starkt framträdande
taggiga nerver; blommorna äro violetta. En Euryale-art
är funnen fossil i en interglacial aflagring i
Ryssland och har alltså ännu under kvartärtiden
tillhört Europas flora. Euryale är mycket nära släkt
med den välbekanta Victoria regia. G. L-m.

Euryalos (grek. Evgvalog), Mekisteus’ son,
deltagare i Argonauttåget och sedermera en af de
s. k. epigonerna, dessutom af Homeros omtalad såsom
Diomedes’ vapenbroder i trojanska kriget. A. M. A.

Euryangium, bot. Se Ferula.

Eurybiades (grek. Evgvfliådrjs), spartanen
Eurykleides’ son, öfverbefälhafvare öfver den
förenade grekiska flottan i kriget mot Xerxes (480
f. Kr.). Efter slaget vid Salamis (s. å.) erhöll
han priset för tapperhet, ehuru äran af denna seger
egentligen tillkom Themistokles. E. hade velat
undvika sjöslaget och draga sig tillbaka för att
skydda Peloponnesos med uppoffring af det öfriga
Grekland. A. M. A.

Eurydike (grek. EvQvdixr], lat. Eurydice), ett
i den grekiska litteraturen ofta förekommande
kvinnonamn. Mest bekant är den mytiske sångaren
Orfeus’ gemål E. Jfr Orfeus. A. M. A.

Euryfotiska (af grek. eurys, bred, och fos,
gen. fotos, ljus), bot., zool., kallas sådana
organismer,
som kunna fördraga en betydligt växlande intensitet
i belysningen; motsatsen är stenofotiska (af grek. stenos, trång) organismer,
som äro anpassade till en bestämd, föga växlande
ljusstyrka. En euryfotisk vattenorganism kan lefva
på mycket olika djup, en stenofotisk däremot är
till sin förekomst inskränkt till en smal zon.
G. L-m.

Euryhalina (af grek. eurys, bred, och hals,
salt), bot., zool., kallas de vattenväxter och
vattendjur, som kunna lefva i eller utan skada
fördraga vatten af ganska växlande salthalt;
motsatsen är stenohalina (af grek. stenos,
trång) organismer, som äro anpassade till en bestämd
salthalt i vattnet. De förra ha ett vidsträckt,
de senare ett inskränkt utbredningsområde.
G. L-m.

Eurykleia (grek. EvQvxfaia), enligt Homeros trogen
tjänarinna i Odysseus’ hus, amma åt Odysseus
själf och uppfostrarinna åt hans son, Telema-chos.
A. M. A.

Eurylochos (grek. EVQV%O%OG), en af Odysseus’
följeslagare under dennes irrfärder, undgick vid
besöket hos Kirke, genom iakttagande af försiktighet,
sina kamraters öde att genom Kirkes trollkonster
förvandlas till svin. Efter ankomsten till ön
Trinakria bragte han dock fördärf öfver sig och
andra genom orådet att slakta och uppäta solgudens
oxar. A. M. A.

Eurymedon (grek. Evgv^édcov), nu Köprysu, flod i
Pamfylien i Mindre Asien, bekant genom Kimons seger
därstädes öfver perserna (465 f. Kr.).

Eurynome (grek. EVQVVO^), grek. myt., med Zeus moder
till chariterna, behagens gudinnor. En
yngre saga omtalar en E., hvilken tillika med sin
gemål Ofion innehade världsherraväldet före Kronos’
tidehvarf. E. var äfven binamn åt en i Figalia dyrkad
Artemis, hvars bild till sin nedre del hade skapnad
af en fisk. A. M. A.

Eurypontider. Se Eurysthenes.

Eurypteridæ Burm. Se Merostomata.

Euryrpterus Dek. (grek. eurys, bred, och pteron,
fena), paleont., ett paleozoiskt krustacésläkte,
närmast besläktadt med Limuliderna. Hufvudet
är på öfversidan betäckt af en rektangulär,
framtill afrundad sköld med ett par njurformade
ofasetterade sidoögon och midtställda oceller;
på hufvudets undersida synas fem par tuggfötter,
hvilkas höftled användes vid födans krossande,
under det de fria delarna äro benliknande; femte
parets ben äro tillplattade och längre än de fyra
främre parens, dess sista leder äro utbredda till
ett årliknande simorgan. Framför munspringan synes
ett par kloantenner.

illustration placeholder
Eurypterus Fischeri (från undre sidan).


Bakkroppen, bakåt
afsmalnande, består af 12 leder. Hvardera af de
fem närmast hufvudet liggande lederna har ett par
bladfötter, hvilkas, framkant var fäst i den tunna
hud, som beklädde kroppens undersida; på


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free