- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1117-1118

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangeliska fosterlandsstiftelsen - Evangeliska förbundet till skyddande af de tysk-protestantiska intressena - Evangeliska kyrkokonferensen - Evangeliska råden - Evangeliska sällskapet i Stockholm - Evangeliska unionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige antagit allt vidsträcktare och mer skiftande
former, då den sistnämnde begynt förkunna en från
den lutherska läran afvikande försoningslära,
som slutligen föranledde hans skiljande från
stiftelsen, och då de lokala föreningar för inre
mission, som öfverallt uppstått, mångenstädes röjde
starkt separatistiska tendenser, ansåg stiftelsen
sig angeläget vara att under vissa villkor till en
sammanslutning med sig inbjuda dessa fria föreningar,
i afsikt att "på bekännelsens grund" åvägabringa
större enhet och enighet mellan dem och sig samt dem
sinsemellan. Denna inbjudning, som de utprägladt
separatistiska och "waldenströmska" föreningarna
icke efterkommo, nödvändiggjorde en så genomgripande
förändring af stiftelsen, att den, från att ha varit
oligarkiskt styrd, erhöll en afgjordt demokratisk
karaktär. Enligt stiftelsens 1874 antagna, nu gällande
stadgar deltaga nämligen missionsföreningarna, med en
eller två deputerade från hvarje, i årsmötesbesluten
och de därvid förekommande styrelsevalen, en
rätt, som nu tillkommer äfven stiftelsens egna
provinsombud, jämte rätten att deltaga i styrelsens
överläggningar, men ej i dess beslut. - Såsom nämndt
är, har stiftelsen under sin längsta tid arbetat
för både inre och yttre mission. Medlen för den
förra ha varit: 1) Spridning af den Heliga skrift
(särskildt en ny, af P. A. Falk, P. M. Elmblad och
G. S. Löwenhielm verkställd öfv. af nya testamentet)
samt andra af stiftelsen dels förlagda, dels inköpta
uppbyggelseböcker, småskrifter, kalendrar och
tidningar ("Årsberättelsen", "Frideborg", "Barnens
vän", "De ungas tidning", "Budbäraren" m. fl.);
2) Kolportörer, dels bildade vid stiftelsens egen
"missionsskola" (först vid Johannesberg, sedermera
vid Johannelund), dels eljest af stiftelsen med
betyg försedda, för att sprida skrifter, hålla
andliga föredrag och samtal, besöka sjuka o. s. v.; 3)
Provinsombud, hvart i sin ort verkande för stiftelsens
syften och särskildt understödjande kolportörerna; 4)
Reseombud, hvilka från ståndpunkten af större bildning
och erfarenhet samt i vidsträcktare kretsar fullgöra
samma åligganden som kolportörerna. - Intill slutet af
1906 hade stiftelsen spridt 40,351,404 ex. skrifter. I
maj 1907 hade den 807 provinsombud. Antalet lokala
missionsföreningar, som vid samma tid anslutit sig
till stiftelsen, utgjorde 247. - Från institutet för
yttre mission (hvars föreståndare ha varit W. Rudin,
K. V. Almqvist, J. Kerfstedt, P. N. Kallander,
J. Neander, K. J. Montelius, A. Kolmodin och,
från 1903, J. Lindgren) ha missionärer utgått till:
1) Afrika, hvarest de haft hufvudstationer, först
under fyra år bland gallaerna i Kunama och, sedan
de fördrifvits därifrån, i närheten af Massaua i
Abessinien (stationerna Bellesa, 1890, Intega, 1891,
och Asmara, s. å.), hvarifrån upprepade expeditioner
till gallalandet företagits, där äfven genom infödda
missionärer ett löftesrikt arbete kunnat begynnas. 2)
Ostindien i Centralprovinserna: Sagar-, Betul-
och Chindwaradistrikten. - Till stiftelsens yttre
mission hör slutligen underhållet af (sedan 1869)
predikanter för skandinaviskt sjöfolk i främmande
hamnar (f. n. i Liverpool, Grimsby, Boston, Lybeck,
Hamburg, Bremerhafen, Marseille och Melbourne). -
Se "E. f:s 50-åriga verksamhet 1856-1906. En
minnesskrift utg. af stiftelsens styrelse" -1906).
(J. T. B.)

Evangeliska förbundet till skyddande af de
tysk-protestantiska intressena
(ty. Evangelischer
bund zur wahrung der deutsch-protestantischen
interessen
), en förening af evangeliska kristna af
olika riktning i Tyskland, hvilken har till syfte
att, sedan den s. k. kulturkampen i Preussen bilagts,
förena alla protestanter till gemensamt
afvärjande af romersk-katolska öfvergrepp och genom detta
gemensamma arbete tillika öfvervinna de förlamande
partimotsatserna inom Tysklands evangeliska kyrka. På
en församling i Erfurt 5 okt. 1886 af evangeliska
män från skilda delar af landet beslöts förbundets
stiftande, och en provisorisk styrelse valdes,
bestående af bl. a. professorerna Riehm, Beyschlag,
Lipsius, Kawerau och Fricke samt dåv. pastor
(nu professor) Warneck; denna styrelse utfärdade
i jan. 1887 ett med 243 namn undertecknadt upprop
till alla evangeliska i Tyskland. Den konstituerande
generalförsamlingen egde rum i Frankfurt a. M. 15-17
aug. 1887. Då hade redan 10,000 medlemmar anslutit sig
till förbundet, som numera vuxit till öfver 100,000,
fördelade på en mängd smärre föreningar. Såsom
sin hufvuduppgift betraktar förbundet striden
mot Rom i Preussen och sprider för detta ändamål
lämpliga flygskrifter och större arbeten samt utger
"Evangelische korrespondenz für die deutsche
tagespresse". Flertalet medlemmar i förbundet
tillhör den förmedlande riktningen, men äfven den
kyrkliga högern och vänstern äro representerade
genom framstående personligheter. En presskommitté
öfvervakar den ultramontana tidningspressen och
litteraturen. En diakonissanstalt i Freiburg står i
förbindelse med förbundet. Kongresser i olika städer
med offentliga föredrag och diskussioner öfver
kyrkopolitiska och sociala tidsfrågor arbeta för
stärkande af det evangeliska församlingslifvet. Vid
Gustaf-Adolfsfesten i Stockholm 1894 var förbundet
officiellt representeradt. Se arbeten af Nippold
(1889), Warneck (s. å.) och Witte (25:e uppl. 1902).
(J. T. B.)

Evangeliska kyrkokonferensen. Se Tyska evangeliska
kyrkokonferensen
.

Evangeliska råden. Se Consilia evangelica.

Evangeliska sällskapet i Stockholm, ett af enskilda
personer 1808 stiftadt och af K. M:t 1809 stadfäst
samfund för spridande af smärre andaktsskrifter
till uppbyggelse och näring för det religiösa
sinnet. Det erhöll bidrag äfven från England och
Skottland, i synnerhet af den s. k. "Religions
tracts’ society" i London. Dess skrifter spredos
bland alla samhällsklasser, främst bland de
fattigare, plägade utdelas vid husförhör och till
nattvardsungdom samt öfversattes på lapska och finska
språken. Sällskapet spred äfven bibelupplagor, och då
Svenska bibelsällskapet 1815 stiftades, öfverlämnade
Evang. sällsk. till detsamma sin egendom, som då
hade ett värde af 17,000 rdr b:ko (25,500 kr.). Jfr
E. Rodhe, "De svenska bibelsällskapens uppkomst"
(i "Kyrkohist. årsskr.", VII, 1906).

Evangeliska unionen. 1. (Protestantiska unionen)
Ett förbund, som 4 maj (g. st.) 1608 ingicks vid
klostret Auhausen i nuv. Bajern mellan åtskilliga
protestantiska furstar (kurfursten Fredrik IV af
Pfalz, unionens hufvudman, Kristian af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free