Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exodermis - Exodiarius - Exodium - Exodus - Ex officio - Exogami - Exogen - Exogenæ - Exogonium - Exokarp - Exoldunum - Exomologesis - Exomphalus - Exonération - Exophthalmus - Exorbitant - Exorcisera - Exorcism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbart under absorptionsväfnaden liggande cellskikt,
när detta är utbildadt i likhet med endodermis. Det
förekommer i synnerhet hos monokotyledoner.
H. Hn.
Exodiarius. Se Exodium.
Exodium, lat. (grek. exodion), utgång, slut, i
synnerhet slutet af en scenisk framställning; hos
romarna ett muntert efterspel till ett allvarsamt
stycke (liksom hos grekerna ett satyrspel vanligen
följde efter tragedier). Såsom exodier nyttjades
i äldre tid uppsluppna farser (saturæ), senare
atel-laner eller mimer. Den i dessa efterspel
uppträdande gycklaren kallades exodiarius.
Exodus, lat. (grek. exodos), utgång, uttåg;
benämning på 2:a Mose bok, som hufvudsakligen handlar
om Israels barns utvandring ur Egypten. Närmare
bestämdt innehåller boken berättelser 1) om Israels
befrielse från träldomen i Egypten, kap. 1-15:
21; 2) om Israels tåg genom öknen till Sinai och
afslutandet af ett förbund därstädes mellan Gud
och Israel, kap. 15:22-24:11. samt i anslutning
därtill en grundläggande lagstiftning (Dekalogen,
kap. 20:l-17, och Förbundsboken, kap. 20:22-23:
33); 3) nya förordningar från Gud till Mose, bland
hvilka särskildt märkes den vidlyftiga förordningen
om tabernaklets (uppenbarelseställets) uppförande och
förfärdigandet af alla dess tillbehör, kap. 25-31;
35-40. Mellan båda dessa stycken (från Prästkodex)
står den jehovistiska berättelsen om folkets
affall och förbundets förnyelse, kap. 32-34. Jfr
Pentateuken. E. S-e.
Ex officio, lat., på ämbetets vägnar.
Exogami (af grek. exo, utom, och gamos,
giftermål). Se Australien, sp. 462, och Totemism.
Exogen (af grek. exo, utom, utifrån, och
genein, födas), yttre, härrörande af yttre
förhållanden. - Exogena krafter, geol., på
jordskorpan utifrån verkande krafter, såväl
kemiska som mekaniska (vittring, rinnande och
svallande vattens verksamhet). Jfr Endogen.
E. E.
Exogenæ, bot., afdelning af kärlväxterna
(Vasculares) i De Candolles system, omfattande
dikotyledoner och barrträd. Exogenæ indelades i
Diplochlamydeæ, med foder och krona, omfattande
underafdelningarna Thalamifloræ, Calycifloræ,
Corollifloræ, och Monochlamydeæ, med enkelt
hylle. G. L-m.
Exogonium Choisy, bot. farm., växtsläkte af
fam. Convolvulaceæ, innefattande omkr. 15 slingrande
örter eller buskar i tropiska Amerika. E. Purga
(Ipomæa Purga), inhemsk i Mexico, men odlad
flerstädes i tropikerna, särskildt på Jamaica, är
moderväxten till Jalaparoten (se
Jalaparot), som utgöres af växtens rofliknande rotknölar.
G. L-m.
Exokarp (af grek. exo, utanför, och karpos, frukt),
bot. Se Frukt.
Exoldunum, romarnas namn på Issoudun.
Exomologesis, grek., bekännelse. Se Bot.
Exomphalus, lat., med. Se Nafvelbråck.
Exonération [-ånerasiå7], fr. (lat. exoneratio,
befriande från en börda), krigsv., den friköpning från
krigstjänsten, som infördes i Frankrike genom lagen
af 1853. Exonerationen afskaffades genom armélagen
af 1 febr. 1868, genom hvilken den förut gällande
rättigheten för den krigstjänstskyldige att sätta
man i sitt ställe åter infördes. C. O. N.
Exophthalmus (af grek. ofyhalmos, öga), med.,
framskjutning af ögongloben. Denna åkomma beror
ej på någon sjuklig förändring i själfva ögat,
utan därpå, att bakom detta, i ögonhålan, utrymmet
förminskas, vare sig genom en bulnad, en öfverfyllnad
af blodkärlen eller en svulst. Själfva utskjutandet
kan ske med stor hastighet eller ock småningom,
och symtomets betydelse beror helt och hållet
på grundlidandets natur. Om det är en svulst,
som utfyller ögonhålan, är ögat i somliga fall
ohjälpligt förloradt; det måste bort, för att
svulsten må kunna säkert aflägsnas. I andra
fall kan svulsten aflägsnas från tinningssidan,
utan skada för ögat, i det ögonhålans yttre
vägg under operationen slås upp för att efter
dess fullbordande läkas fast igen. En särskild
uppmärksamhet förtjänar en form af exophthalmus, som
karakteriserar den Basedowska sjukdomen (se d. o.).
Rsr. (G-d.)
Exorbitant (fr., af lat. ex, ur, och orbita, bana),
gränslös, öfverdrifven, måttlös, oerhörd, enorm.
Exorcisera (af grek. exorkizein, låta svärja, taga
ed), besvärja (onda andar), utdrifva djäflar. -
Exorcist, djäfvulsutdrifvare, andebesvärj are. Se
Exorcism.
Exorcism (grek. exorkismos), besvärjelse; den
handling, genom hvilken en ande utdrifves ur en
person eller ett ting, som den antages ha besatt
(djäfvulsbesvärjelse, djäfvulsafsägelse). Bland
judarna på Kristi tid omtalas ofta utdrifvandet af
demoner. I anknytning till besattas ("energumeners")
helande genom Jesus sökte den äldsta kyrkan bota
sjukdomsföreteelser, som den ansåg demoniska, genom
exorcism. Vissa personer, som egde utdrifvandets
nådegåfva (karisma, se d. o.), ombesörjde
detta. Dessa, de s. k. exorcisterna, voro alltså
ej innehafvare af något ämbete. Först med kyrkans
katolisering (omkr. 150-250) förvandlades de till en
af de prästerliga "ordines minores". - Hednavärlden
ansågs behärskad af demoner; det låg då nära till
hands att använda exorcismen äfven på katekumener
från hedendomen. Därmed öfverflyttades exorcismen
från det fysiska till det etiska området och ledde
snart till vidskeplig magi. I nordafrikanska kyrkan
i 3:e årh. möta vi först exorcismen i förbindelse
med hedningens dop; formen var, att före dopet den
döpande bjöd djäfvulen gå ut ur den, som skulle
döpas. Vanligen skedde exorcismen på 3:e söndagen i
fastan (dopet under påsken). En reminiscens däraf
är valet af evangelier för de 3 första söndagarna
i fastan, hvilka handla om Kristi seger öfver
djäfvulen. - En gång satt i förbindelse med hedningens
dop, öfverflyttades exorcismen snart omärkligt äfven
till kristnas dop, barndopet, och utsmyckades med en
rad ceremonier (3 gånger andning på barnets ansikte,
tre besvärjelseformler etc.). Först Rituale romanum
1614 har i katolska kyrkan inskränkt ceremonien till
en exorcism.
Den reformerta kyrkan afskaffade från början
exorcism vid dopet; inom den lutherska däremot
bibehölls densamma såsom ett vittnesbörd om
arfsynden och djäfvulens makt. Den ansågs länge
som ett viktigt kännetecken på äkta lutherdom
gentemot kalvinismen. Först "upplysningen" lyckades
misskreditera den; vid 1700-talets slut afskaffades
den tämligen allmänt. Danmark gjorde början 1784. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
