Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eyck, van - Eyck, Abraham van - Eycken, Jean Baptiste van - Eydtkuhnen - Eye, Johann Ludolf August von - Eyin helga - Eyjafjalla-jökull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målat alltsamman, så när som på flygeln med Adam och
Eva, förklara andra, att Jan skapat alla målningarna
utom de tre stora midtfigurerna upptill (1, 2 och
3). Sistnämnda åsikt torde också vara den riktiga,
ty de schematiska typerna, den hårda teckningen och
modelleringen af dessa tre gestalter göra troligt,
att de representera den äldsta delen af det stora
verket och äro af Huberts hand, medan de öfriga, mer
realistiskt och friskt penslade och mer måleriskt
hållna taflorna visa ett påtagligt sammanhang med
säkra verk, utförda af Jan.
Hvarifrån Hubert fick sina första impulser är ännu
outredt, men antagligt är, att han haft tillfälle
att se sig något om i världen och t. ex. besökt
Italien. Visst är emellertid, att i prov. Limburg,
i hvilken brödernas sannolika födelseort ligger, var
sätet för en åldrig, högt utvecklad och själfständig
målarkonst, om den också icke kunnat undgå att mottaga
inflytanden af franskt måleri. Anmärkningsvärdt är det
påtagliga sammanhanget mellan bröderna van E:s konst
och det franska miniatyrmåleriet, såsom den berömda,
numera till stor del uppbrunna, för hertigen af Berry
utförda bönboken "Livre d’heures de Turin", i hvars
yppersta bilder man t. o. m. trott sig igenkänna
Huberts hand.
Bröderna v. E. ha länge, men med orätt, gällt som
oljemåleriets uppfinnare. Deras förtjänst om den
moderna målarkonstens teknik ligger nog icke däruti,
att de skulle ha infört ett nytt bindemedel, utan
däri, att de förbättrade en redan känd teknik genom
att så fulländadt och skickligt blanda färgerna på
paletten och sammanarbeta dem på själfva taflan,
att de vunno såväl större ljusstyrka som finare
nyanser, än man förut lyckats uppnå. Men brödernas
största reformatoriska betydelse i konsthistorien
hvilar därpå, att de voro de förste i den kristna
världen, hvilka lärde, att naturstudiet är moder
till all konst. Oaktadt deras altarmålning till
tankegången fullkomligt tillhör medeltidens kyrkliga
idékrets, betecknar den dock måleriets frigörelse
från de konventionella skrankor, inom hvilka det
dittills varit bundet, samt begynnelsen till ett
nytt åskådningssätt. Det nya i v. Eyckernas stil
ligger i utpräglad sanning och individualitet
i uppfattningen; perspektivet upptäckes åter,
utbildad formkänsla förenar sig med harmonisk
och naturtrogen färg; med den nya skolan inträder
realismen i konsten. För Jan v. E. finnes intet,
som är för ringa och underordnadt att blifva föremål
för framställning. Han återgifver verkligheten med en
beundransvärd omsorg och kärlek. Men däri visar sig på
samma gång hans svaga sida: ett ängsligt inträngande i
och miniatyrartadt utarbetande af detaljerna. Jämte
sin afgjordt realistiska riktning egde bröderna
en genomgående ädel och religiös uppfattning, som
emellertid mera utpräglad framträder hos Hubert än
hos Jan, hvilken för öfrigt målade äfven världsliga
ämnen. Den sistnämnde använde också större flit på
efterbildningen af den mänskliga gestalten. (Både
Adam och Eva på Gent-altaret förråda tydligt, att en
konstnär här för första gången efter en tidrymd af
mer än tusen år åter börjat måla efter nakna lefvande
modeller, om ock de, som Jan nyttjat, förefalla oss
fula och hvardagliga.) Han borttog tillika den
dittills brukliga guldgrunden (denna finnes ännu
på Huberts tre taflor) och insatte i stället sina
figurer i arkitektur eller landskap. "Lammets
tillbedjan" är också i konsthistorien det första exemplet
på ett utbildadt landskap, med gröna träd, blå himmel
och natursanna moln. Jämväl genremåleriet kan räkna
sin utgångspunkt från Jans verksamhet. Bröderna
v. E:s riktning blef af stor betydelse icke endast
för den nederländska konsten, utan äfven för den
tyska och franska, och dess inflytande på italienarna
kan nog spåras annanstädes än blott på det tekniska
området. Emellertid blef det först en långt senare
tid förbehållet att förverkliga de löften, som redan
denna skola gaf om en allsidig målerisk behandling
af naturens växlande fenomen.
Signerade arbeten af Hubert finnas icke, och förutom
hans, ju dessutom omtvistade, andel i Gent-altaret kan
intet verk af hans hand med absolut visshet antecknas,
men James Weale har såsom sådana bl. a. betecknat
den s. k. Burleigh-madonnan, Madonnan i en gotisk
kyrka och Kristus på korset i Berlins museum,
Antun-madonnan med kardinal Rollin i Louvre, det
s. k. Dresden-altaret, o. s. v., men somliga af de
arbeten, som Weale tillskrifver Hubert, tilldelas
af andra kännare Petrus Christus och med honom
befryndade artister, ja t. o. m. "Autun-madonnan"
frånkännes af somliga Hubert och tillägges Jan,
af hvilken många, fullt säkra verk finnas, såsom,
förutom det af honom fullbordade Gent-altaret och
för att lämna omstridda målningar ur räkningen,
Madonna med barnet (1432) på Ince-Hall vid Liverpool,
Den hel. Barbara (1437) i Antwerpen, Giovanni
Arnolfinis förmälning i National gallery, London,
Giovanni Arnolfinis porträtt och Mannen med nejlikan,
i Berlins museum, Madonna van der Paele i Brügge,
Jan van der Leeuws porträtt i Wien, o. s. v. - de
flesta utförda i helt liten skala. - Jfr Crowe och
Cavalcaselle, "Life of the early flemish painters"
och James Weale i "Burlington magazine", IV, 26,
en artikel af grundläggande betydelse. It-n. O. G-g.
Eyck, Abraham van. Se Eijck.
Eycken [Vjken], Jean Baptiste van, belgisk
historiemålare, f. 1817, d. 1853 som professor
vid akademien i Bruxelles, studerade företrädesvis
freskotekniken, uppfann ett nytt förfaringssätt för
väggmåleriet och gaf väckelse åt den monumentala
konsten i Belgien. Han målade uteslutande religiösa
bilder.
Eydtkuhnen [ejtkönen], köping i preussiska
prov. Ostpreussen, vid ryska gränsen och
järnvägslinjen Berlin-Petersburg. 3,707
inv. (1900). Liflig speditionshandel, i synnerhet
med ryska hästar och gäss.
Eye [erje], Johann Ludolf August von, tysk konst-
och kulturhistoriker, f. 1825, d. 1896, var sedan 1875
professor vid konstindustriskolan i Dresden, flyttade
1879 till Brasilien, men återvände sedermera till
Tyskland. E. utgaf bl. a. Kunst und leben der vorzeit
von beginn des mittelalters (jämte J. Falke, 1855-58;
3:e uppl. 1868), Deutschland vor 300 jahren in leben
und kunst (1857), Leben und wirken Alb. Dürer’s
(1860; 2:a uppl. 1869), Das reich des schönen (1878),
Alb. Dürer’s leben und künstlerische thätigkeit (1892)
samt äfven romaner och dikter.
Eyin helga [ejjin], fnod. Se Helgeön.
Eyjafjalla-jökull [ejjafjaddla-jököddl],
"Öfjälls-jökel", fjällmassa på Islands södra kust, mot
n. och v. omgifven af Markarfljóts dalsträckning. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
