Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - F l. Fr. - Fa - Faaberg - Faaborg, Hans - Faaborg fjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmännaste och särskildt det enda numera i de
nordiska språken förekommande. F-ljudet tillhör ej
de ursprungliga språkljuden inom den indoeuropeiska
språkfamiljen, utan det har uppkommit under hithörande
språks utveckling och finnes icke heller i alla dessa
språk. I sanskrit saknas f-ljudet och likaledes i
afganskan; i de baltisk-slaviska språken träffas det
i allmänhet blott i lånord (dock har t. ex. ryskan i
vissa fall f-ljud för äldre v), I grekiskan, liksom
i forniranska språk, har det uppkommit af den äldre
aspiratan ph, och i latinet såväl däraf som af th
i vissa fall (t. ex. fumus af thumos). Liksom i
sistnämnda fall th genom det frikativa mellanstadiet
þ (= eng. hårda th) blifvit f, så ha ock grekiska
lånord i ryskan utbytt th mot f, t. ex. Feodor af
Theodoros; härmed kan jämföras det dialektiska uttalet
af engelskt th som f, t. ex. nuffin (hos Dickens)
för nothing. I forniriskan anses v-ljudet i ordens
början ha öfvergått till /, t. ex. fir, lat. vir. I de
germanska språken har f-ljudet äldst uppkommit genom
den s. k. ljudskridningen (se d. o.) af
p (genom mellanstadiet pf). Den allmänna regeln är
därför, att börjande germanskt f motsvarar (de flesta)
öfriga indoeuropeiska språks p, t. ex. sv. fader,
lat. pater. I högtyskan har genom en ny ljudskridning
f i en mängd fall uppkommit af ett äldre och i
de öfriga germanska språken kvarstående p (genom
mellanstadiet pf, som högtyskan i vissa fall har
kvar), t. ex. auf, scharf, treffen (sv. upp, skarp,
dräpa; jfr ty. pfahl, tropfen, sv. påle, droppe). I
flera germanska språk har dessutom f uppkommit genom
skärpning af v i slutljud, t. ex. i eng. half (men
plur. -ves), off; jämföras kunna franska bref, neuf
af latinska brevis, novus (i clef, cerf m. fl. har
detta f senare i franskan blifvit "stumt"). Några
svenska namn, såsom Olof, Rolf, ha genom inverkan
från skriften fått ett uttal med f dels jämte, dels
i stället för det äldre med v. I några ord har f på
samgermansk botten uppkommit af hw (d. v. s. chw),
en öfvergång, som återfinnes i flera andra språk,
t. ex. i got. fimf ’fem’ af fenhw (lat. quinque
af penque), i ulf af wulhwo- (grek. [v]lukos). I
åtskilliga andra språk än de ofvannämnda germanska
har f uppkommit af p; så är det t. ex. en utmärkande
egenhet för de forniranska språken, att p framför
konsonant blifvit f (sanskr. pra, Avestaspråkets
fra). - Några märkligare fall af öfvergångar från f
till andra ljud må här anföras. I belutsjispråket
har f gått öfver till p. Samma öfvergång föreligger,
då i isländska handskrifter mycket allmänt och äfven
ofta i fornsv. pt träffas för ft, t. ex. eptir,
aptan för eftir, aftan; skrifsättet med pt är ännu
gällande i nyisl., men uttalet är ft (man finner såväl
i isl. som i fornsv. t. o. m. skrifsätten epftir och
efptir, som angifva mellanstadier). I några språk,
t. ex. spanskan och kurdiskan, går och f i ords början
öfver till h (lat. filius, sp. hijo). Öfvergång från
f till ch har försiggått i lågtyskan i en mängd
ord, af hvilka många sålunda förändrade inkommit
i svenskan genom lån, t. ex. lty. lucht, sv. lukt
(samma ord som luft), lty. hechten, sv. häkta (samma
ord som häfta) m. fl. - I många andra språk än de
ofvannämnda indoeuropeiska saknas f-ljudet såsom
inhemskt språkljud. Bland sådana språk må här blott
anföras finskan, där det egendomliga förhållandet
eger rum, att f dock finnes i språkets namn, hvilket
beror därpå, att detta namn icke är
inhemskt, utan gifvet af ett grannfolk (svenskarna).
Fr. L-r. (Ad. N-n.)
Såsom musikterm betecknar F fjärde tonen i den
diatoniska skalan och sjätte i den kromatiska (i
romanska länder och i solmisationen kallas tonen
dock fa) samt är namn på nottecknet för denna ton. Om
F-klav se Basklav.
På äldre preussiska mynt betecknar denna
bokstaf Magdeburg, på tyska riksmynt Stuttgart,
på österrikiska Hall (i Tyrolen) och på äldre
franska mynt Angers. - Som fornromerskt taltecken
är F = 40, ? = 40,000. - Såsom elektrokemisk
beteckning är F (förkortning för Faraday) =
enhetsladdning (se Ekvivalent). - På termometrar
och vid värmegradsuppgifter är F = Fahrenheit (se
Termometer). - I matematiken nyttjas F, f samt
grek. ? som funktionstecken (se Funktion).
- F. i engelska titlar betyder Fellow (medlem),
t. ex. F. L. S. = Fellow of the Linnæan society.
F förekommer dessutom i åtskilliga andra
förkortningar. I fornromerska inskrifter och
handskrifter är F. (f.) = Fabius, familia, facit,
félix (lycklig), femina, fides, filius, fortuna,
frater, fugitivus (flykting; märke inbrändt i
pannan på förrymda slafvar, som ertappats), fuit
(var, har varit). Som kemiskt tecken är F = 1
atom fluor. På recept betyder F. (f.) lat. fac
(gör! tillverka!) eller fiat, fiant (må
tillredas). Som grammatisk termförkortning är f. =
femininum, feminini generis (honkön) eller futurum;
som musikalisk tennförkortning betyder F. (f) forte. I
bibliografien är F = folio; i måttbestämningar
är f. = fot, i biografiska uppgifter = född, som
handelsbeteckning på varor = fin. På engelska urs
ruckskifva betyder F faster (fortare, i motsats till
S, slowly, långsamt). Vid latinska växtnamn har f
betydelsen forma, en från artens hufvudform något
afvikande form, t. ex. Anemone hepatica, f. rosea.
F. l. Fr., vid växtnamn förkortning för Elias
M. Fries.
Fa, mus., i de romanska språken och solmisationen
namnet på tonen f.
Faaberg [fåberg], socken i Hamars stift, Kristians
amt (Norge), i sydligaste delen af Gudbrandsdalen,
omkring Laagens och Gausas utflöde i Mjösen. 5,097
inv. (1900). Inom socknen ligger staden Lillehammer.
Y. N.
Faaborg [fåbårg], stad på sydvästra Fyn, Svendborgs
amt, vid Faaborg fjord, en vik af Lilla Belt,
i n. och ö. omgifven af "de fynska alperna". 4,346
inv. (1906). Andelssvinslakteri, fruktvinsfabrik och
skeppsvarf; fiske. F. är (sedan 1882) genom järnväg
förenadt med Ringe på Odense-Svendborgbanan. - Staden
fick sina första privilegier af konung Abel 1251.
E. Ebg.
Faaborg [fåbårg], Hans, var under konung Kristian
II slottsskrifvare på Köpenhamns slott och angaf
1516 sin herre Torben Oxe för att ha sökt vinna
Dyvekes gunst. Det uppdagades då, att han själf
försökt detsamma, och konungen lät Torben Oxe
anklaga honom för oredlighet, hvarpå han hängdes
i nov. 1516. Året därpå, då Torben Oxe själf
afrättats, uppkom ryktet, att F. varit oskyldig,
hans lik nedtogs ur galgen och fick hederlig
begrafning. F. skildras som ond, högmodig och
hämndgirig. E. Ebg.
Faaborg fjord. Se Faaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
