- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1221-1222

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabretti, Rafaello - Fabretti, Ariodente - Fabri (eller Smedh), Johannes - Fabriano - Fabriano, Gentile da - Fabrice, Friedrich Ernst von - Fabrice, Georg Friedrich Alfred von - Fabricera - Fabricius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fabretti, Rafaello, italiensk fornforskare,
f. 1618, d. 1700 såsom direktör för arkivet i San
Angelo i Rom. Skrifter: De aquis et aquæductibus
veteris Roma
(1680; 2:a uppl. 1688), med värdefulla
bidrag till Latiums topografi; De columna Trajani
syntagma
(1683; 2:a uppl. 1790) och Inscriptionum
antiquarum, quæ in ædibus paternis asservantur,
explicatio
(om katakombinskrifter; 1699).

Fabretti, Ariodante, italiensk historiker
och filolog, f. 1816 i Perugia, d. 1891 i Turin,
där han 1868 vardt professor och direktör för
fornsaksmuseet, var verksam som forskare på den
italienska medeltidshistoriens område och såsom
etruskolog, hvarjämte han utgaf Corpus inscriptionum
italicarum aniiquioris ævi
(1867), som åtföljdes af
flera supplement, samt filologiska och arkeologiska
arbeten.

Fabri (eller Smedh), Johannes, boktryckare,
d. 1496, lade, såvidt kändt är, den första svenska
boken, Joh. Gersons bok Aff dyäfwlsens frästilse
(1495), under pressen och var sannolikt den förste
boktryckare, som varit svensk medborgare. Redan 1483
trycktes i Stockholm två arbeten, nämligen "Vita
Katherine", af B. Ghotan, och "Dyalogus creaturarum
moralizatus", af en resande boktryckare, Joh. Snell,
men först tolf år därefter fanns i hufvudstaden ett
stående boktryckeri, som egdes af F. Utom ofvan
nämnda svenska bok, på hvars sista sida läses:
"trykt aff Johannes Smedh j Stokholm" - hvaraf man
velat draga den slutsatsen, att F. var smedson -,
är hos honom tryckt Breviarium Strengnense (1495),
på hvars titelblad läses: Holmiæ per Johannem
Fabri. 1496 tillhörde tryckeriet hans änka Anna,
som då tryckte Uppsala-breviariet, och 1525 fanns
i Uppsala en boktryckare
Bartholomæus F., som J. H. Schröder antager vara son eller
brorson till F. 1496 öfvergick F:s tryckeri till
kartusianerna i Mariefred. - Jfr Boktryckarkonst.
(R. G.)

Fabriano, stad i italienska prov. Ancona (Markerna),
på sluttningen af Apenninerna. 9,500 inv. (1901;
som kommun 21,096). Biskopssäte. Gymnasium. Berömd
tillverkning af papper och pergament,
läderfabriker. Spannmålshandel. (J. F. N.)

Fabriano, Gentile da, italiensk figurmålare af
den äldre umbriska skolan, den mest betydande
representanten för dess öfvergångsskede, f. 1370,
d. 1428, elev af Alegretto Nuzi i Fabriano, var
sysselsatt på många olika ställen uti Italien, såsom
i Brescia, Venezia (Dogepalatset), Florens, Siena,
Orvieto och Rom (Lateranen). Den trakt, som utgjorde
hufvudområdet för hans verksamhet, var emellertid
Perugia och Markerna. F:s konst kännetecknas af
den traditionella fromhet, som tillhörde skolan
i de trakter, där den helige Francesco d’Assisi
haft sitt hem, och hvilken synnerligast visar sig
i det ödmjuka behaget och finheten i hans figurers
hufvud. Men därjämte älskar han att i sina kyrkliga
målningar inblanda genreartade motiv och gestalter
samt att förhöja verkan af sin nästan skugglösa färg
med förgyllda sirater, som äro plastiskt anbragta å
figurernas dräkter. Bland hans ännu bevarade arbeten
märkas en Maria jämte helgon på guldgrund i Berlins
museum (flygelbilderna ses i Uffizierna i Florens)
och Konungarnas tillbedjan (1423) i akademien i
Florens (dess sockelbild i Louvre), hvars landskap
ännu är operspektiviskt högt uppbyggdt och försedt
med nästan
otaliga staffagefigurer i något tafatta ställningar,
med betydligt öfverlastade, pråliga accessoarer
och guld här och där pålagdt, men icke utan
uttryck i hufvudena, som tack vare sina
ännu visserligen naiva, men dock ingalunda
otympliga försök till förkortning träda fram
ur täflan med en viss, begynnande liffullhet.
C. R. N. O. G-g.

Fabrice [-bris], Friedrich Ernst von, diplomat,
tillhörande en till Hannover öfverflyttad gren af en
hessisk adelssläkt, f. 5 juni 1683, d. 5 juni 1750,
inträdde i holsteinsk tjänst och skickades 1710
till Bender som administratorn Kristian Augusts
sändebud hos Karl XII. Han kvarstannade hos denne
ända till hans hemresa på hösten 1714 och fick så
bl. a. bevittna kalabaliken i Bender. Sedermera
inträdde han i kurfurstens af Hannover (Georg
I:s af Storbritannien) tjänst, i hvars uppdrag
han 1718 åter infann sig hos Karl XII med förslag
till fredsvillkor, ehuru utan resultat. F. blef
kammarherre hos Georg I och utnämndes 1732 till
landdrost. De depescher, som han under sin vistelse i
Turkiet sände till holsteinska hofvet, ha utgifvits
under titeln Anecdotes du séjour du rol de Suède
à Bender ou lettres de M. le Baron de Fabrice pour
servir d’élaircissement à 1’histoire de Charles XII

(Hamburg 1760) och utgöra en af de viktigaste källorna
för kännedomen om Karl XII:s vistelse i Turkiet.
(H. B-n.)

Fabrice [-bris], Georg Friedrich Alfred von, grefve,
sachsisk general och minister, f. 1818, d. 1891,
ingick 1834 vid kavalleriet och blef 1863 öfverste,
1864 generalstabschef vid tyska exekutionshären
i Holstein samt 1865 generalmajor. Han var under
1866 års krig chef för den sachsiska arméns
generalstab och blef s. å., efter krigets slut,
generallöjtnant och krigsminister samt genomförde
sachsiska härens ombildning till tolfte armékåren i
nordtyska förbundshären. Vid utbrottet af 1870 års
fransk-tyska krig blef han generalguvernör öfver 12
:e armékårsdistriktet och utnämndes 1871 till tysk
generalguvernör i Versailles. S. å., efter freden,
utnämndes han till högste befälhafvare öfver de tyska
ockupationstrupper, som tills vidare kvarlämnades
i Frankrike, men återtog i midten af året sin
befattning som sachsisk krigsminister, blef 1872
general af kavalleriet och 1876 konseljpresident med
bibehållande af krigsportföljen. 1882 öfvertog han
ledningen äfven af utrikesärendena. F. blef friherre
1878 och grefve 1884. Se Dittrich, "Staatsminister
general graf F., sein leben und sein streben" (1891).
C. O. N.

Fabricera. Se Fabrik.

Fabricius, namn på en hernikisk, sedermera romersk
(plebejisk) släkt. Mest bekant är Cajus F. Luscinus
(den enögde), frejdad såsom en högst utmärkt
medborgare. Han stred framgångsrikt med lukaner
och bruttier 282 f. Kr. samt vann åt Rom flera
af Syd-Italiens grekiska städer. Omtalad är hans
beskickning till konung Pyrrhos, i hvars läger han
skall ha ståndaktigt motstått alla konungens försök
att vinna honom. Enligt en, dock ej bestyrkt, sägen
skall konungen ha förgäfves sökt skrämma F. genom att
låta en elefant helt plötsligt upplyfta sin snabel
öfver honom. Större tillit förtjänar väl uppgiften,
att F. underrättat Pyrrhos om ett tillämnadt
förgiftningsförsök från hans läkares sida. Under
denne konungs frånvaro på Sicilien vann F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:28:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free