Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabricius, Johan Kristian - Fabricius, Jens Schou - Fabricius, Adam - Fabrik - Fabrikant - Fabrikat - Fabrikation - Fabrikatskatt - Fabriksförening - Fabriksguld - Fabrikshygien - Fabriksinspektion - Fabrikskassor - Fabrikslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ha haft ett stort inflytande på dess utveckling.
Bland hans många arbeten må särskildt
framhållas Systema entomologiæ (1775), Philosophia
entomologica (1778) samt Entomologia systematica
(1792–99).
(G. A–z.)
Fabricius, Jens Schou, norsk amiral, f. 1758
i Larvik, d. 1841 i Porsgrund, blef 1801
kommendant i Fredriksværn. 1814 var han medlem
af riksförsamlingen på Eidsvold, utnämndes s. å.
till chef för Sjökrigskommissariatet (sedermera
Sjökrigskollegiet, indraget 31 mars 1815) samt till
konteramiral och blef 1821 vice amiral.
Y. N.
Fabricius, Adam, dansk historiker, f. 1822,
d. 1902, tog 1847 teol. examen och blef 1849
adjunkt vid Aarhus’ lärda skola samt var 1859–88
kyrkoherde. Bland hans arbeten märkas
Illustreret Danmarks historie for folket (2 bd, 1853–55;
3:e uppl. 1889) och Illustreret kirkehistorie
for folket (1896, 3:e uppl. 1901; ”Illustrerad
kyrkohistoria för folket”, 1900) samt specialstudierna
Förbindelser mellem Norden og den spanske halvö
i ældre tider (1882) och Danske minder i Normandiet
(1897); den religiösa berättelsen Sulamiths breve
om Messias (1895; 5 uppl.) öfversattes till sv.
1900.
E. Ebg.
Fabrik (lat. fabrica, konstfärdig bearbetning,
verkstad, af faber, handtverkare, timmermästare),
industriell anstalt, i hvilken likartade varor (fabrikat)
tillverkas i mängd och af ett flertal arbetare
medelst användande af maskiner och apparater. Jfr
Fabrikslagstiftning, Industri,
Manufaktur och Verkstad. – Fabricera,
tillverka, förfärdiga på fabriksmässigt sätt; uppdikta,
medelst skriftlig förfalskning tillverka. – Fabrikant,
(i dagligt tal och såsom titel) fabrikör,
fabriksegare, idkare af fabriksrörelse. – Fabrikation,
tillverkning af fabriksvaror.
Fabrikant. Se Fabrik.
Fabrikat. Se Fabrik.
Fabrikation. Se Fabrik.
Fabrikatskatt, detsamma som tillverkningsafgift.
Fabriksförening. Se Handtverks- och
industriföreningar.
Fabriksguld. Se Bladmetall 2.
Fabrikshygien. Se Fabrikslagstiftning.
Fabriksinspektion. Se Yrkesinspektion.
Fabrikskassor. Se Arbetarfrågan, sp. 1334.
Fabrikslagstiftning, jur., omfattar i vidsträcktaste
bemärkelse ej allenast de regler, hvilka gälla för
själfva anläggandet af fabriker, utan äfven dem, som
afse att skydda kringboende för det men, som för
deras hälsa eller egendom kan uppstå genom
tillverkningarnas beskaffenhet eller genom det sätt, hvarpå
de åstadkommas. Fabrikslagstiftningen omfattar
vidare de regler, som äro gifna för att skydda de i
fabriken anställda arbetarna emot skadliga inflytanden
från de i fabriken förarbetade ämnena eller emot
skada från de därstädes använda maskinerna, vidare
de regler, som äro stadgade för användningen af
minderåriga och kvinnor till arbete i fabrikerna, samt
slutligen, i fråga om den äldre tiden, vidlyftiga
förordnanden om själfva sättet för varornas tillverkning
och undersökning af samt intyg om deras
beskaffenhet.
I Sverige uppstod genom lagstiftningen en bestämd
skillnad emellan handtverk å ena sidan samt fabriker
och manufakturer å den andra, i det att rättigheten
att idka de båda sistnämnda undantogs från de till
skråförfattningen hörande reglerna, och deras idkare
i stället sattes under hallrätt. Det hette nämligen i
manufakturprivilegierna 29 maj 1739, § 4, att alla,
såväl inhemska som främmande, hvilka efter dessa
privilegier ville drifva manufakturer och handtverk
i riket, skulle anmäla sig hos vederbörande hallrätt
eller i de städer, där inga hallrätter voro, hos
magistraten och dennas samtycke sig därtill förskaffa,
hvarefter ärendet skulle anmälas hos Kommerskollegium,
hvilket det ålåg att granska ansökningen. Oaktadt
sålunda manufakturister och fabrikanter blifvit
ställda utom skråförfattningen, fordrades dock af den,
som ville drifva fabrik eller manufaktur, att han
skulle förete bevis om sin skicklighet och därjämte
förskaffa sig burskap. Hallrätternas befattning med
dessa anläggningar bestod ej allenast i att bevilja
tillstånd till deras bedrifvande, utan äfven, enligt
hallordningen 21 maj 1739, i att afdöma tvister
emellan fabrikanten eller förläggaren och mästarna
samt emellan mästarna och deras arbetsfolk, därjämte
i att verkställa besiktning af varorna och deras
beskaffenhet. Någon skillnad emellan fabriker och
manufakturer fanns så litet i 1739 års författningar
(hallordningen och manufakturprivilegierna), att i dem
talades om manufaktur-varor, som blifvit tillverkade
vid inrikes järn-, stål- och metallfabriker,
äfvensom om väfverimanufakturvaror, som vid inrikes
fabriker tillverkas. Med tiden uppkom dock en sådan
skillnad. Sedan det genom resol. på städernas besvär
1752, § 53, blifvit förklaradt, att fabriksidkare ej
kunde tvingas att taga burskap, blef i hallordningen
2 apr. 1770, art. V, § 1 och 2, skillnaden emellan
fabriker och manufakturer bestämd på sådant
sätt, att fabrikörer voro de, som med vederbörliga
privilegier hade inrättat ordentliga manufakturer, och
manufakturister samt mästare de, som sitt handtverk
lärt och efter vunnet burskap drifva detsamma,
d. v. s. att den, hvilken som fabrikant egde att
drifva ett yrke, var i och för rättigheten att utöfva
detta, fri från hvarje annan förpliktelse än att söka
tillstånd därtill hos Kommerskollegium, hvilket var
det ämbetsverk, som då, enligt resol. på städernas
besvär 1752, § 6, gaf tillstånd till anläggande
af såväl fabriker som manufakturer. Hvilka slags
yrken voro att anse såsom fabriker var väl på sätt
och vis genom lag bestämdt, men i uttryck som voro
högst sväfvande. (Jfr hallordningarna 1739, art. 2,
§ 1, och 1770, art. 2, § 1, samt Kommerskollegiets
kung. 6 nov. 1821.) Fabriks- och handtverksordningen
22 dec. 1846, hvilken utvidgade näringsfriheten,
hänförde till fabrikerna äfven de yrken, hvilka
förut ansetts såsom manufakturer. Rättigheten
att idka fabrik (manufaktur) blef nu beroende
endast af vissa personliga kvalifikationer
samt af anmälan om företaget hos magistrat
eller K. M:ts befallningshafvande, allteftersom
fabriken skulle anläggas i staden eller å landet. Då
s. å. hallrätterna upphäfdes, försvann jämväl all den
befattning, dessa myndigheter haft med fabrikerna
och manufakturerna. Den nu med afseende å fabriker
i allmänhet gällande lagstiftningen, k. förordn. 18
juni 1864 ang. utvidgad näringsfrihet, har äfven
gjort rättigheten att anlägga fabriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
